Transkribering

• 00:00Jag trodde väl att man måste vara mycket äldre för att få det här.
• 00:05Och det är många som är mycket yngre än jag också som har fått det.
• 00:19Jag skulle börja göra några repliker och kunde inte göra det ens en gång.
• 00:25Jag tappade ordet. Sista ordet jag skulle säga var...
• 00:29Vi fick ta om flera gånger och det blev tio gånger ungefär.
• 00:33Då kände jag att... Eller regissören sa...
• 00:37Det är ingen fara, det här fixar vi.
• 00:41Då sprang jag därifrån och grät och åkte hem.
• 00:46Så ringde jag min läkare hem.
• 00:52Och sen efter nån vecka ringde de och sa att jag har en tid där-
• 00:58-"och jag tycker att du ska ta med nån."
• 01:01Då förstod jag att det här är Alzheimer. Och det var det.
• 01:05Jag kunde inte... Det går inte. Det får inte vara det.
• 01:11Jag fick inte köra bil och allting bara föll.
• 01:22Jag ville inte träffa folk för jag tyckte att det var skämmigt på nåt sätt.
• 01:28Det är en sån sjukdom som jag tycker är skämmig för att talet inte fungerar.
• 01:33Det var fruktansvärt jobbigt att hålla det där inom sig själv.
• 01:38Det är det sämsta jag har gjort.
• 01:46Jag bestämde mig för att jag inte ville känna så här längre.
• 01:51Jag ville inte gömma mig. Jag ville inte känna mig dum.
• 01:56Då bestämde jag för att jag ville gå ut med det.
• 02:01Efter det så mår jag jättebra.
• 02:05Sen vet jag att det kommer att bli jobbigt framöver, så är det.
• 02:11Men jag tänker inte på det längre.
• 02:14Det är såna saker som man vill att andra ska känna också.
• 02:20Att våga gå ut, för det är många som inte gör det.
• 02:25Nu sitter jag här och känner att jag har gjort nånting bra.
• 02:31Det är så många som har hört av sig.
• 02:35Jag tänker inte på min sjukdom.
• 02:38Är den borta? Nej, det är den inte.
• 02:41Men jag är jätteglad och jag kommer att kämpa.
• 02:54Textning.nu