Transkribering

• 00:00Om man vädjar och skriker och gråter om...
• 00:02Snälla, snälla, snälla, snälla, pappa, sluta.
• 00:06Det var helt fruktansvärt.
• 00:14Första gången sitter ju djupast.
• 00:16Och just det här när man känner slagen mot sin egen hud-
• 00:21-...försöker slita bort, och han bara fortsätter slå.
• 00:25Det finns ingen hejd.
• 00:27Och den totala maktlösheten som liten flicka-
• 00:30-...när den största hjälten i livet också bara väljer att fortsätta slå fast-
• 00:35-...den gör så fruktansvärt ont.
• 00:42När jag såg att det började spela i hans kinderna-
• 00:45-...och han började knypa ihop för att jag kände att...
• 00:47Jag började se hur hans händer knös för att jag såg att nu håller han på att tappa kontrollen.
• 00:51Nu är det fråga om sekunder.
• 00:53Nu är det frågan om jag hinner springa till toaletten och låsa fort eller inte.
• 00:59Så det lärde jag mig.
• 01:02Då blev det att jag sprang och rann sig efter-
• 01:05-...och så låsade hon och satt inne med bultande hjärta.
• 01:09Där satt jag inne och grät och var livrädd och vågade inte gå ut.
• 01:12Och så hoppades jag så att han skulle komma och knacka på och säga förlåt.
• 01:17Förlåt, Fria. Det var inte meningen. Jag skrämmer dig.
• 01:20Nu kan vi prata om det här.
• 01:23Men jag tror inte det händer en enda gång.
• 01:34På morgonen ska man sitta där och...
• 01:36Kan du ficka smöret om alla bara ska spela som en teater?
• 01:39Då kände jag att jag...
• 01:43Det här känns så sjukt. Det var som att spela teater varenda morgon.
• 01:48Man kunde höra slag på kvällen, se blåmärken och gips.
• 01:55Och så skulle allt vara som vanligt på morgonen.
• 01:58Skratt och glada minnen.
• 02:00Det kändes som att jag trodde att jag skulle bli dålig.
• 02:07Jag vet att många har blivit provocerade när jag säger så.
• 02:12Man kan inte älska en person och säga att det kan man visst.
• 02:15Jag älskar mig på att vara en fantastisk person.
• 02:18Men det här gjorde han inte bra.
• 02:21Så är det livet. Vi är inte 100 % rätt igenom bra allihop-
• 02:25och vi är inte 100 % rätt igenom onda allihop.
• 02:29Vi har våra sidor, och det är komplicerat med relationen.
• 02:37För mig blir den där höjda rösten...
• 02:39Pulsen stiger, jag har svårt att andas, paniken kryper.
• 02:43Jag blir helt paralyserad av skräck.
• 02:45Han har nog inte fattat vad han skickar ut till mig.
• 02:49Men det här är vad jag har varit med om. Det här är en del av mitt liv.
• 03:05Vi kan inte bara fortsätta. Vi kan inte bara bli offer för det.
• 03:09Jag har det här jobbiga i min ryggsäck. Vi har alla varit med om jobbiga saker.
• 03:14Då måste vi börja ta ansvar. Jag tror att ett första steg är att prata.
• 03:17Åka och prata, lyfta upp, öppna på locken och det.
• 03:20Det kan ta tid, som du sa. Det har tagit tid för mig också-
• 03:24att åka och prata om de här grejerna.