16-åriga Malin hittades mördad på kyrkogård – mamma Marita väntar fortfarande på svar
– Tyvärr finns det risk att Malin-fallet inte kommer hamna bland de första, säger polisen Anders Eriksson.
Marita Olsson plockar bort några kvistar runt dottern Malins grav. Vi står tysta i solen och ser ut över Lilla Lee, sjön som ligger nedanför Dals-Eds kyrka.
– Första tiden efter mordet gick min andra dotter och la sig häruppe, hon vägrade lämna Malin ensam. Jag fick hämta hem henne framåt natten. De var så tajta, det var ju bara ett år mellan dem.
Trots att det gått över 30 år nu sedan 16-åriga Malin Olsson mördades har Marita ett stort behov av att åka till kyrkogården och prata med dottern.
– Jag sitter här i bilen eller på en bänk, skäller på henne för att hon åkte till Göteborg den där sommaren och för att jag inte var med. Jag är fortfarande så otroligt arg för det. Saknaden efter henne är fortfarande enorm.
Jag har aldrig ångrat något så mycket i livet
Marita bor i ett stort trähus i utkanten av Dals-Ed, en lantlig liten ort i Dalsland. Sedan barnen flyttat hemifrån delar Marita huset med fyra hundar, tre katter, fem valpar och en papegoja. De elva barnbarnen bor alla i närheten.
– Att alltid ha mycket runt mig har varit ett sätt för mig att överleva. Jag vet inte hur jag skulle ha klarat mig annars, säger hon och häller upp mat i skålen åt en av hundarna som precis har fått valpar.
Skulle vara hundvakter
Sommaren 1994 hade 16-åriga Malin Olsson precis gått ut första året på handels- och kontorsprogrammet i Åmål och var tillsammans med bästisen Eva nere vid sjön i Dals-Ed och tittade på Karl XII-spelen som hölls i byn.
Under dagen lärde tonårstjejerna känna en familj som deltog i spelen. De frågade om Malin och Eva hade lust att passa deras hundar och huset i Härryda utanför Göteborg medan de åkte bort.
– Det ville de ju, säger Marita. Malin var dessutom tokig i djur, precis som jag.
Till en början var Marita dock skeptisk, hon tyckte Malin var för ung och de kände ju inte familjen.
– Samtidigt, tänkte jag, det kan väl inte vara så farligt? Eva var ett år äldre och de hängde alltid ihop. Till sist gick jag med på det. Jag har aldrig ångrat något så mycket i livet, säger Marita och ser på ett av alla foton som hänger av dottern i vardagsrummet.
Trots de traumatiska minnena har Marita inget emot att prata om Malin, snarare tvärtom.
– Det gör mig ledsen ibland, men då accepterar jag det och låter gråten komma.
Försvann efter ett bråk
Den 23 juli åkte Malin och Eva till Härryda. Dagen därpå, på lördagen, dök en släkting till husägarna upp.
– Han och några kompisar hade en röd Cadillac och skulle ta med sig tjejerna ut för att visa dem Göteborg. Det tyckte de så klart var spännande, men det var ju inget jag kände till.
I Göteborg pågick fotbollsturneringen Gothia cup med över 35 000 deltagare från 50 olika länder. Uteserveringarna var överfulla, kvällarna tropiskt varma och hela staden sjöd av liv.
Vid en mack intill Ullevi uppstod ett mindre, bagatellartat bråk som gjorde Malin upprörd varpå hon lämnade sällskapet. Sällskapet letade efter Malin men tvingades till sist ge upp. När Eva återvände till huset i Härryda sent på natten var det tomt.
– Hon ringde och berättade att Malin var försvunnen. Jag kontaktade polisen i Göteborg direkt. De sa att Malin var tillräckligt gammal för att klara sig själv, hon hade säkert bara tagit en buss någonstans. Men jag kände att något var fel, Malin var en sådan som alltid hörde av sig.
En stund senare ringde hon tillbaka till polisjouren i Göteborg.
– Då fick jag veta att de gjort något fynd och att en patrull var på väg hem till mig. Samtidigt såg jag på text-tv att de hittat en död flicka bakom en grav på Östra kyrkogården. Jag visste direkt att det var Malin.
Samma dag fick Marita Olsson åka ner till Göteborg för att identifiera sin dotter.
– Jag ville bara ta med mig henne därifrån. Sa till henne att, här ska du inte ligga.
Marita blir tyst, ögonen tåras. Trots alla år som gått är vissa ögonblick tuffare att återvända till.
– En sådan grej är inget man som mamma ska behöva gå igenom. Man ska gå före sina barn.
Vittne hörde ett skrik
Mordet på 16-åriga Malin Olsson från Dals-Ed fick enorm uppmärksamhet och fyllde tidningarnas löpsedlar lång tid efteråt.
– Det stod journalister utanför huset hela tiden, några knackade på. Det gjorde mig rasande.
Exakt vad som hände under Malins sista timmar i livet vet man fortfarande inte. Ingen har sett henne gå in på kyrkogården. En av få vittnesuppgifter är en yngre man som klockan 01.40 på natten mot söndagen hörde ett skrik och ljudet av kläder som revs sönder. Men först dagen därpå larmade han polisen, och då var kroppen redan hittad.
– Jag kan inte förstå varför ingen ingrep, säger Marita. Det måste ha varit fler som hörde skriken. Det låg många hus i närheten. En varm sommardag har man ju fönsterna öppna.
Hon skakar på huvudet medan hon lyfter bort katten i soffan.
– Det var en väldigt obehaglig känsla att veta att någon hade stått där, så nära utan att ingripa. Jag skulle själv aldrig tvekat om jag hörde något liknande.
För att försöka bearbeta händelseförloppet har Marita, i sällskap av polisen, besökt kyrkogården och området runt omkring. Ovissheten kring Malins sista tid i livet har förföljt Marita under alla år. Varför och vem fick dottern att följa med in på kyrkogården?
– Jag ville se hur det såg ut på platsen. Även om det var väldigt jobbigt var det viktigt för mig att försöka få en bild av händelseförloppet. Malin skulle aldrig gå in där själv mitt i natten. Jag vet ju att hon inte var nykter. Kanske har hon träffat någon som hon fått förtroende för och frågat efter vägen.
Varför ska han få gå fri?
Marita har varit kritisk till mycket av polisens arbete.
– Det var alldeles för många poliser som var inne och klampade runt på brottsplatsen, rörde vid hennes kläder och grejer, spår förstördes. Allt sjabblande är anledningen till att detta fortfarande inte är uppklarat.
Hon sätter stort hopp till den biometrilag som snart börjar gälla och som ger polisen möjlighet att använda släktforskning i brottsutredningar.
Drabbade hela familjen
Om polisen någon gång griper en gärningsman skulle Marita inte ha något emot att möta honom.
– Varför ska han få gå fri? Ett uppklarande skulle betyda att jag slipper älta alla detaljer, få ro på ett annat sätt. Ett möte skulle åtminstone kunna ge svar på en del frågor.
Mordet har förändrat henne som människa.
– Jag är väldigt rädd att det ska hända mina barn eller barnbarn något. Jag ville ju inte att detta skulle hända med Malin, ändå hände det. Det betyder att man inte kan skydda sig.
Malins lillebror Magnus var bara fem år när storasystern mördades. Minnena av Malin och mordet har bleknat, säger han. Marita nickar mot sonen som kommit på besök för lunch.
– Detta drabbade oss alla på olika sätt. Jag minns tydlig när du och din syster satt på gungan här ute, ni tog fart och sa att ni skulle gunga så högt att ni nådde upp till Malin i himlen.
Innan vi skils åt pekar Marita Olsson på fotona av Malin som hänger intill. På ett av dem bär hon en rosa peruk.
– Det var fart i henne, Malin älskade att hitta på upptåg. Hennes favoritlåt var, ironiskt nog, Galenskaparnas Det ska va gött å leva. Den gick hon ofta och sjöng på.
Polisen om nya dna-lagen: ”Enda sättet att lösa fallet”
Två män, den så kallade biltjuven och en amerikan, har varit särskilt intressanta i utredningen. De hade båda anknytning till platser runt kyrkogården och syntes i närheten vid tiden för mordet. I dag är det kalla fall-gruppen i region väst som har hand om Malin Olssons fall.
– Männen är dna-topsade men vi har inte fått någon träff på dem. Jag vill inte slå fast att vi avfärdat dem, men vi kan inte på objektiva grunder misstänka dem för brottet, säger Anders Eriksson, chef för kalla fall-gruppen i Region Väst.
På mordplatsen gjordes en del fynd, bland annat hittade man ett brunt läderbälte med nitar som man misstänker kan ha tillhört gärningsmannen. Bältet förvaras på Nationellt forensiskt centrum, NFC. På och utanför kyrkogården hittade man också flera foton från Malins plånbok som man tror att gärningsmannen spritt ut. Malins plånbok och jeansjacka saknas fortfarande.
Inte prio
Totalt har man gjort runt 500 dna-topsningar i ärendet och Anders Eriksson säger de har två till tre dna-spår som de tror kan komma från gärningsmannen.
– Detta var inget planerat mord. Malin är verkligen ett offer, på fel plats på fel tid. Allt detta gör det svårare. Enligt mig är det bara med hjälp av forensisk bevisning som man kan klara upp detta.
Från och med 1 juli träder en ny lag i kraft som innebär att dna-baserade släktforskningsdatabaser ska få användas för att identifiera personer som misstänks för vissa grova brott. Det var så dubbelmordet i Linköping 2004 klarades upp.
För att få använda den nya lagen finns det dock vissa krav på både dna-kvaliteten och hur gammalt fallet är.
– Att få tillgång till släktforskningsregistret skulle innebära en stor hjälp för oss. Tyvärr finns det risk att Malin-fallet inte kommer hamna bland de första, säger Anders Eriksson.