Lästips:NYTT! Korsord Relationsproblem Vänner för livet Vår familj Föräldraskap Att leva med missbruk

30 år sedan Fryshusmordet – Anders mamma Lilians vädjan till gärningsmännen: ”Berätta vad ni vet”

01 jan, 2025
author Angelica Jaako Billenman
Angelica Jaako Billenman
Delad bild: en äldre kvinna med kort, grått hår och rutig skjorta, samt en ung pojke med glasögon, klädd i morgonrock.
Foto: Angelica Jaako Billenman, privat
Nyårsdagen 1995 hittas en 16-årig pojke brutalt misshandlad till döds i ett gammalt saltlager i Stockholm.
Hans högra hand saknas och hemma i Solna är hans mamma Lilian Gustafsson fortfarande lyckligt ovetande om vad som hänt hennes Anders.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons
Se också: Christinas dotter Marie mördades – nu kan ny teknik avslöja mördarenBrand logo
Se också: Christinas dotter Marie mördades – nu kan ny teknik avslöja mördaren

När Lilian Gustafsson ger sin 16-årige son Anders en kram i hallen hemma i Solna strax utanför Stockholm, vet hon inte att det är sista gången hon ser honom vid liv.

– Jag älskar dig, din skurk, säger hon innan hon ser sitt ende barn försvinna ut genom ytterdörren, klädd i nya jeans och en ny skotskrutig skjorta som han fick av sin mamma på julafton.

Skolfoto på en ung kille i rutig skjorta.
Det går inte en dag utan att Lilian Gustafsson tänker på sin son Anders, som mördades för 30 år sedan vid Fryshuset i Stockholm. Han blev bara 16 år. Foto: Privat

Det är nyårsafton 1994 och snart är det 1995, men när alla skålar i bubbel vid tolvslaget och tittar på tjutande och färgsprakande raketer har Anders inte långt kvar att leva. Tidigt på nyårsdagen 1995 blev han mördad, och mordet är fortfarande ouppklarat 30 år senare.

– Jag har bestämt mig för att det ska bli löst, säger Lilian när vi möts en kylig vinterdag på Aller Medias huvudkontor i Stockholm.

Det här är Lilian

Namn: Lilian Gustafsson.

Ålder: 73 år.

Gör: Pensionär, jobbar extra som ledsagare till en kvinna med funktionsvariation.

Intressen: Umgås med kompisar och att hjälpa dem med praktiska saker, röra på sig, musik och konserter.

Hon har cyklat dit från lägenheten i Solna, samma lägenhet som hon delade med Anders. Tvärtemot många andra 73-åringar har hon klipp i stegen och hon medger att hon gillar att röra på sig.

Hopp till dna-tester

Framför mig sitter en trygg kvinna som varsamt berättar historien om hurhennes son brutalt misshandlades till döds i ett saltlager i Norra Hammarbyhamnen den 1 januari 1995. Det är som att hon väger varje ord i en skål, men hon är van att prata om Anders, om hur han var och vad som hände.

Annons

2009 släppte hon en bok om mordet – Ringar på vattnet: en resa från totalt kaos till ett hyggligt liv. Egentligen skrev hon den mest för sin egen skull, säger hon.

– Jag tror att det har hjälpt mig att prata om det. Jag har bara haft positiva möten med er journalister, det innebär ju att det blir någonting som allmänheten ser, vilket kan leda framåt.

Jag skulle vara rätt skärrad om jag var gärningsman

Envist har hon inte gett upp om att mordet ska lösas och hon träffar fortfarande poliserna som har hand om det kalla fallet, flera gånger per år.

För många år sedan basunerade tidningsrubrikerna hoppfullt ut: ”Dna-test kan lösa mordet på Anders”, men sedan dess har det varit tyst. Polisen har inte kunnat binda dna:t till någon gärningsman men tekniken går ständigt framåt. Lilian sätter sitt hopp till dna-släktforskare likt Peter Sjölund, som 2020 löste det uppmärksammade dubbelmordet i Linköping, som hade gäckat polisen i 16 år.

– Jag skulle vara rätt skärrad om jag var gärningsman, faktiskt, säger hon.

Trappor utanpå en fasad till Fryshuset i Stockholm 1995.
I mitten av 90-talet låg Fryshuset i det ruffiga Norra Hammarbyhamnen i Stockholm. Foto: Ingvar Näslund/TT

Hon har själv blivit kontaktad av en mamma till en av pojkarna som var med den kvällen, som vet vad som hände.

– Han har uttryckt att han mår dåligt av vad som hände Anders, berättar Lilian och fortsätter:

– Jag skulle vilja att de lättade den bördan. De bär ju på en börda de kommer att få bära hela livet. Jag skulle vilja – för deras skull, för min skull och för allas skull – att de gick till polisen och berättade om sina misstankar eller aningar, om de inte har fakta. Jag tror det skulle hjälpa dem vidare i livet. De var ju bara 16, 18 år också.

Annons

Lilians och Anders sista samtal

Vi backar bandet igen. När Anders försvinner ut genom ytterdörren i Solna den där dagen för 30 år sedan möter han upp med några vänner. Tillsammans åker de runt i Stockholm med omnejd på jakt efter roliga fester. Först är de i Täby, och sen i Åkersberga. Men på festen i Åkersberga är det så stökigt att de väljer att åka vidare.

Bara veckor innan har Anders, som var väldigt musikintresserad, fått ett löfte om att spela in en demoskiva. När de nu åker vidare mot skinnskallelokalen Höder Dart vid ungdomscentret Fryshuset i Stockholm har han demon i åtanke. Han ska diskutera den med en person i lokalen.

En entre till en föreningslokal, vikingainspirerad skyld på fasaden och en man med vikingatröja lutar sig mot trappräcket.
Anders hade inte varit i skinnskallelokalen Höder Dart vid Fryshuset på nästan ett år när han kom dit på nyårsafton 1994. Foto: Leif Engberg/TT

Han och vännerna kommer till Norra Hammarbyhamnen, där Fryshuset låg på den tiden, bara 15 minuter innan tolvslaget. Ungefär 45 minuter senare ringer han till sin mamma från en fast telefon i lokalen. De har alltid haft en fin kontakt och varit som bästa kompisar.

Lilian är hos nära vänner på Färingsö utanför Stockholm och firar nyår.

– Han sa: ”Du skulle se vad fint de har gjort här nu, mamma. De har målat om och fräschat upp, och det är jättefint här.” ”Jaha, man kanske ska göra ett studiebesök?”, sa jag. ”Nej, nej, nej, det behöver du inte göra”, sa han. Vi hade ett fint samtal, minns hon om sista gången hon hörde hans röst.

Jag har lärt mig att kunna stänga av vissa jobbiga tankar

Anders har inte varit på Höder Dart på nästan ett år när han kommer dit på nyårsafton. I mars samma år blev en av hans kompisar tvångsrakad på huvudet i lokalen, och då slutade Anders att gå dit.

Annons

Men nu lockar demoskivan.

Vad tror du om det löftet, tror du att det var sant eller falskt?

– Det blir ju mest spekulationer. Men den här killen som han skulle träffa hade en inspelningsstudio, så det kunde väl finnas ett uns av sanning i det såklart. Men det är svårt för mig att säga om han blev ditlurad av någon anledning, säger Lilian i dag.

Stoppades av polis vid brottsplatsen

Medan Lilian och Anders har det sista samtalet uppmanar hon honom att sova hemma och inte hos någon kompis. Själv sover hon över på Färingsö och ringer hem till lägenheten i Solna på förmiddagen på nyårsdagen.

Anders svarar inte, så hon åker hem.

Lägenheten är tom.

Hon ringer till en av hans kompisar som var med under kvällen och det visar sig att kompisgänget tappat bort Anders under natten. Det slutade med att de åkte hem från Höder Dart utan honom. Men Anders kompis och en vän till erbjuder sig att hjälpa Lilian att leta efter hennes son.

De åker mot Norra Hammarbyhamnen, som i mitten av 90-talet är en ruffig del av Stockholm, som många undviker att vistas i.

En öde rivningslokal, ett gammalt saltlager i norra Hammarbyhamnen i Stockholm
Några hundra meter från Fryshuset, i ett gammalt saltlager som höll på att rivas, hittades Anders svårt misshandlad till döds. Foto: Ingvar Näslund/TT

Vid ett gammalt saltlager, som är i färd med att rivas, tar det stopp. Polisen har spärrat av vägen. Lilian kliver ut ur bilen och över avspärrningarna, men blir stoppad av en kvinnlig polis. Lilian förklarar att hon letar efter sin son, och när den kvinnliga polisen gör ett anrop på radion har hon vid det laget lagt ihop ett och ett. Polisen råkar nästan försäga sig att hon står med en anhörig till den döda personen som en byggnadsarbetare hittat ihjälslagen i saltlagret.

Annons

– Det är en an … det är en mamma som väntar på sin son, rättar hon sig.

Lilian har inte förstått att polisavspärrningarna har med Anders försvinnande att göra. Hon har fått höra av polisen att de hittat en död man, men hennes Anders är ju bara ett barn.

Polisen ber Lilian att sätta sig i bilen igen och vänta där. När de sitter där kommer en av Anders kompisar på att polisen inte har något signalement på deras vän, så han går ut och berättar hur Anders var klädd den kvällen – i sina nya jeans och sin skotskrutiga skjorta.

Utanför börjar det mörkna.

När polisen till slut går fram till bilen där Lilian sitter blir livet aldrig detsamma igen. Det är Anders som hittats död i saltlagret och hans högra hand saknas.

Vill få svar

Från början kämpade Lilian för att överleva, men hon fick ett otroligt stöd av vänner och familj, och även det praktiska att handskas med Försäkringskassan, försäkringsbolag och kristerapeuter flöt på.

– Allt det där sammantaget har jag ju upplevt som livsuppehållande aktiviteter. Alla ville mig väl, säger hon.

En ung kille sitter vid en julgran och spelar elgitarr.
”Han lärde sig spela elgitarr på egen hand genom att lyssna på Yngwie Malmsteen och de riktiga virtuoserna”, minns Lilian. Foto: Privat

När åren gick utan att mordet klarades upp skiftades till slut hennes fokus till att hon ville få ett svar, att försöka förstå vad som hände den där natten. Stundtals har känslorna blivit överväldigande. I och med att hon inte har några svar, utan bara spekulationer, kan hjärnan ibland mala utan slut.

– Hjärnan går i gång och det blir som en gammaldags bandspelare som går fram och tillbaka i autoreverse. Jag kommer aldrig fram till något svar. Jag lärde mig för många år sedan att kunna stänga av vissa tankar som är alldeles för jobbiga att tänka på.

En pojke står framför ett notställ och spelar trombon.
Anders och hans mamma delade samma musikintresse. Han spelade trombon och hon trumpet. Foto: Privat

2018 blev Anders fall återigen aktuellt efter att en utländsk byggnadsarbetare hittat en påse med, vad han beskriver som, en hand i. Byggnadsarbetaren höll på att riva det gamla Spårvägsmuseet i Norra Hammarbyhamnen när han hittade påsen, men han blev så rädd att han släppte den bland all bråte innan han kontaktade polisen. Trots att polisen sökte med hundar i alla skrymslen och vrår kunde påsen med handen inte hittas.

Annons

Vad tänker du om handen som hittades i gamla Spårvägsmuseet?

– Det var en väldigt märklig historia. Jag tror inte riktigt på den.

Ett bokomslag med en ung man i rutig skjorta på framsidan.
Lilian har skrivit boken Ringar på vattnet: en resa från totalt kaos till ett hyggligt liv (Recito), om mordet och hur hon kom på fötter igen. Foto: Privat

När handen hittades hade det gått över 20 år sedan mordet på Anders.

– Hur skulle man ha förvarat den då? I frysen kanske? Eller i formalin, som man har på museer? Det är så makabert. Vem vill ha en hand i frysen? frågar sig Lilian skeptiskt.

Varför Anders högerhand saknas är också bara något man kan spekulera i. Ingen vet. Kanske var det att han vägrade att göra en Hitlerhälsning, kanske fanns gärningsmannens dna på handen.

Henrietta trodde pappa skulle döda mammaBrand logo
Henrietta trodde pappa skulle döda mamma

Mördaren – en vän?

Lilian tror att brottet har begåtts av någon eller några som Anders litade på. Anders skulle aldrig ha gått till det där saltlagret själv mitt i natten i Norra Hammarbyhamnen, som då var ett tillhåll för Stockholms hemlösa och narkomaner. Dessutom var han mörkrädd.

– Det finns psykologiska samband om man gör någon illa: ju värre skadorna är eller ju värre man har genomfört dådet, desto närmare står man offret. Man kan bli förbannad på att personen dör till och med. Om man ska gå på det så är det ju någon som stod honom nära.

En äldre kvinna med kort, grått hår, utomhus.
Lilian hade tur som hade ett stort socialt nätverk kring sig när mattan rycktes undan hennes fötter. Alla vänner slöt upp kring henne, vilket hon är tacksam för. Foto: Angelica Jaako Billenman

Åren går, och även om den akuta sorgen är över så tampas Lilian fortfarande med skuldkänslor. Skuld, som hon aldrig tror att hon kommer kunna bli av med. Hon önskar att hon på något sätt hade kunnat hindra det som skedde den kvällen.

Annons

Hon har också haft svårt med relationer.

– Jag litar inte på människor på det sättet, i förlängningen. Det dödar en del hos en. Känslotoppar och dalar har kapats. Även om jag kan skratta i dag är jag kanske inte lika spontan längre.

Hur tror du att Anders hade varit om han hade levt i dag?

– Det har de också tagit ifrån oss, att få se honom som vuxen. Han skulle ha fyllt 46 år nu i sommar. Jag tror att han hade varit lika mjuk som tidigare och sen tror jag att han hade jobbat med musik.

Annons