Transkribering

• 00:00Och då bara känner jag direkt att mamma har tagit livet av sig på mors dag för att hämnas på mig.
• 00:13Det ekade mitt huvud varenda stund.
• 00:16Du har mördat din mamma, mördat din mamma, mördat din mamma.
• 00:30När jag var liten så var min mamma världens bästa mamma.
• 00:43Men när jag blev vuxen så blev hon väldigt förändrad.
• 00:49Det var som att ju bättre det gick för mig, om jag fick familj, barn eller ett nytt jobb,
• 00:57så istället för att bli glad så blev hon arg och sa ganska elaka saker till mig.
• 01:18Då ser jag när klockan är 17.02 att nu har mamma ringt och jag har ett missat samtal.
• 01:24Då känner jag fasen också, nu har hon först.
• 01:27Jag skäms och ringer upp henne för att säga grattis och då svarar hon inte.
• 01:40De tar mig på allvar och de går in och flera timmar senare så ringer till slut en polis och berättar att din mamma är död.
• 01:55Så hittar jag till slut ett brev som det står Frida på.
• 02:01Då förstår jag att det här är mammas sista hälsning.
• 02:05Jag tänker att det kanske kommer ett förlåt, att jag orkar inte längre.
• 02:10Men när jag väcklar upp brevet får jag mitt livssjock.
• 02:15När det står, nu fick du som du ville.
• 02:19Allt bara stannar, allt tar slut.
• 02:23Det är så återkalleligt.
• 02:25Och att det här var min mammas sista tanke var, att det var mitt fel att hon nu tog sitt liv.
• 02:35Det bara går bortom allt.
• 02:39Och då säger han, Frida vad du än gör, berätta aldrig det här.
• 02:44Aldrig.
• 02:46Och han säger att jag ska tänka på min dotter som då är två år.
• 02:50Han säger att en vacker dag kanske hon blir tonåring och man vet aldrig hur det är med tonåringar.
• 02:56De går igenom mycket jobbigt och då kanske hon tänker, mormor gjorde det, kanske ska jag.
• 03:01Så det här blir min hemlighet.
• 03:04Det är som en mörk, svart, tung sten har bott där inne i mitt hjärta.
• 03:11Och förstås har det varit förenat med väldigt mycket skuld.
• 03:15Och jag har skämt så otroligt mycket.
• 03:17Jag plågades av att jag kände att jag verkligen hade mördat min mamma.
• 03:21Det var så, det var så, det var så.
• 03:24Det var så, det var så.
• 03:26Jag hade mycket skuld och jag har skämt så otroligt mycket.
• 03:30Jag plågades av att jag kände att jag verkligen hade mördat min mamma.
• 03:33Det var så, det ekade i mitt huvud varenda stund.
• 03:37Du har mördat din mamma, mördat din mamma, mördat din mamma.
• 03:40Jag skulle ju inte berätta det här för att jag skulle skydda barnen.
• 03:59Det var det min pappa sa och som jag lovade honom.
• 04:02Men tyvärr är självmord så fruktansvärt vanligt i vårt land.
• 04:08Var sjätte timma tar en svensk sitt liv.
• 04:12Och det här fortsätter för att vi som står runt har fått lära oss att vi ska vara tysta.
• 04:30Får man berätta sånt här?
• 04:33Jag hoppas det.
• 04:35För någonting måste vi göra för att få ett slut på att folk tar sina liv.
• 04:42Och det handlar om att vi måste börja våga se varandra.
• 04:46Jag ångrar så att jag inte var där mer för min mamma än vad jag var.
• 04:51Och jag hoppas att mina lärdomar som jag har fått med mig under den här resan ska hjälpa någon annan där ute.
• 04:59Någon annan som har de här tankarna att jag kanske inte orkar leva längre.
• 05:03Att våga söka hjälp. För det är många som har de tankarna.
• 05:07Men det går verkligen att få hjälp. Den finns att få.
• 05:11Och du som står bredvid, precis som jag gjorde.
• 05:14Det finns verktyg för oss också. Hur vi kan bli bättre på att hjälpa.
• 05:26Alldeles nyss så...
• 05:29Han gav ett så himla fint pris.
• 05:31Och när jag fick ta emot det här priset så ville jag så gärna ringa min mamma.
• 05:37Och det är i såna stunder som jag saknar henne som mest.
• 05:41När det går riktigt bra eller när det går riktigt dåligt.
• 05:45Då vill man bara ringa henne och få det stöd man kan få av en fantastisk mamma.
• 05:53I medgång och motgång. Men det går tyvärr inte längre.
• 05:59Ett tack till mina supporters via Patreon!