Därför ska du ta av dig strumporna på våffeldagen – och 9 andra vidskepligheter
Visste du att det finns en koppling mellan våfflorna, jungfru Maria – och tranor?
Alla tre har sin egen dag i almanackan just i dag.
Vårfrudagen, eller som den också heter, Marie bebådelsedag, är en kristen högtid. Enligt bibeln var detta dagen då jungfru Maria fick veta att hon väntade barn. Det var denna dag som ärkeängeln Gabriel ska ha visat sig för Maria och meddelat att hon ska föda Guds son om nio månader.
Fram till 1953 var Marie Bebådelsedag en röd dag i almanackan. Då ville man istället koppla en helgdag till hösten – och vi fick en extra helgdag vid allhelgona.
Det icke kyrkliga firandet av Marie bebådelsedag, eller vårfrudagen, ligger fast på 25 mars, men numera utan att vara helgdag.
Kyrkan firar sedan 1953 dagen på den söndag som infaller under perioden 22–28 mars – om inte palmsöndagen infaller under denna period eller tidigare. Då ersätter dagen den femte söndagen i fastan.
På Marie bebådelsedag är det med andra ord också nio månader till juldagen – men vem vill tänka på det just nu?
Hängde upp sina strumpor – för tranans skull
Tvärtom är 25 mars en dag som vi traditionellt har firat att våren äntligen är här och markerat att vårbruket börjar.
I den julianska kalendern, som gällde i Sverige fram till 1753, var vårdagjämningen – den dag då dag och natt är lika långa – satt till den 25 mars. Och det var en viktig dag, fylld med magi och med stor betydelse i den gamla bondepraktikan.
Natten till den 25 mars kallades tranafton, enligt en sed som var spridd i framför allt Värmland och Dalsland. Då gick barnen runt och delade ut ”tranbrev”, teckningar av vårens budbärare tranan.
Innan tranan kommer, vilket den enligt tron gjorde på natten till den 25 mars, skulle barnen måla och rita tranor. Bilderna ställdes mot fönsterrutan i varje sovrum för att locka tranan och visa att det fanns barn i huset som väntade på henne.
Det är viktigt att spjäll och kakelugnsluckor var öppna i i huset och inga dörrar skulle vara stängda. Man kunde också låta något fönster stå lite på glänt så att tranan kunde komma in.
Men tranan var lurig och det var inte alltid som hon kom på besök. Dels var hon lättskrämd, och dels var kravet för att barnen skulle få besök att de hade uppfört sig väl under året som gått.
Innan barnen gick och lade sig på kvällen den 24 mars var det viktigt att de ställde en trana, som skulle vara målad på styvt papper och som hade en bit ljus i näbben, på middagsbordet.
Vid sänggaveln kunde de hänga upp sina strumpor. När de vaknade på morgonen återstod att se om tranan kommit på besök och om hon hade lagt något i strumporna.
Hade barnen tur så var strumporna fulla med godis.
Ett tänt ljus kunde förutspå olycka
Ibland hade tranan tappat fjädrar på golvet, som barnen kunde följa efter och se vilken väg hon tagit.
Dessutom skulle man helst klä av sig liggande – för det gav skydd för troll, och man tävlade om att komma tidigast i säng på kvällen.
Natten till Marie bebådelsedag skulle man sluta tända ljus på kvällen, både för att spara på vad man hade att lysa sig med, och för komma i säng så att man orkade gå upp och arbeta när ljuset kom på morgonen.
Under trandagen var lömska krafter i rörelse. Man skulle inte tända något ljus under dagen, för om tranan fick se att det var tänt i ett hus där hon passerade, skulle det brinna i det huset under årets lopp, eller någon skulle dö.
Enligt en annan sed, som är lite motsägelsefull, hängde man för fönstren så att vargen inte kunde titta in, för då tog han fåren.
Sprang barfota runt gödselstacken
Vårfrunattsfrost betydde frost i 40 nätter, men vackert väder på vårfrudagen innebar ett gott år. Och så mycket snö som det fanns på taken denna dag, skulle det också finnas på marken till Valborg.
På vårfrudagen ansåg man allmänt att jorden åter fick liv, och ”vårfru yra ska sätta liv i mask och myra”, därför skulle man också gå upp i ottan ”för att höra gräset gro”.
Det var bra att ägna denna dag åt att ta hand om tvätten, för ”jungfru Maria hade haft tvål i vattnet” så tvätten blev extra ren.
I Västsverige sprang barn och ungdomar ibland barfota runt huset eller gödselstacken på vårfrudagen för att främja skörden och undvika sprickor i fotsulorna under sommaren.
Det fanns en massa skrock kring gårdens djur också, som att man skulle kasta hyvelspån på ladugårdstaket, för att få mycket ägg till sommaren, att hästarna skulle vattnas i rinnande vatten dagen före vårfrudagen och att kreaturen skulle släppas ut på bete, oavsett väder.
På vårfrudagen gav man det allra sista av julbrödet som man hade sparat till gårdens oxar och hästar. Brödet skulle ge djuren god näring, så att det skulle bli en bra skörd även detta år – så att man kunde baka ett nytt julbröd till kommande jul.
Och våfflorna då?
Den historien är betydligt kortare: Ett slarvigt uttal av vårfrudagen – och våffeldagen var född! Men vem bryr sig? Vi fick en ursäkt att njuta en dag till om året, för vem älskar inte våfflor?