Transkribering

• 00:00Jag tänkte många gånger under ett anskådning att det här kan ju faktiskt vara så att det utvecklas till cancer och det är ganska stor risk.
• 00:07Och det var ju min rädsla. Det var ju som en tickande bomb kändes det som.
• 00:19När jag fick beskedet så var det ju min syster och jag som satt i rummet och hon fick veta att hon inte bar på det men jag gjorde det.
• 00:26Och jag var ganska inställd på att behöver jag ta bort bröst och äggstockar så gör jag det.
• 00:40När jag väl hade tagit bort äggstockarna så kändes det som en otrolig jättnad. Det var som en sten full.
• 00:46Och bara så, nu är det över. Nu behöver jag inte oroa mig för det.
• 00:51Det enda som var nackdelen var att man kom direkt in i klimakteriet.
• 00:57Brösten var jag väl rätt säker på direkt att de kan jag ta. De behöver jag inte.
• 01:03De vill jag inte alls ha. Det kändes verkligen som en tickande bomb att ha dem.
• 01:08Då ville de ju kolla olika möjligheter att bygga upp nya bröst.
• 01:13För de tyckte ju att jag var först. Jag behöver inga nya bröst.
• 01:17Jag känner mig bekväm med det. Men då sa de du är ju faktiskt bara 40.
• 01:21För att känna dig kvinnlig så tänkte jag att jag litar på er. Det är ni som kan det här.
• 01:41Under tiden jag fick sitta i väntrummet så hann jag ju gråta en skvätt.
• 01:45Nu har det kommit. Fast jag har velat ta bort dem och ingenting har hänt.
• 01:51Och nu så blir det cancer.
• 01:53Men då visade det sig att det bara var falskt alarm.
• 01:56Och det var ju en otrolig lättnad.
• 02:07Under de här åren man väntade eftersom man ville ta bort dem hela tiden.
• 02:12Efterhand har jag insett hur psykiskt stressande det var.
• 02:18Man har det i bakhuvudet hela tiden.
• 02:20Och det har varit väldigt tröttsamt, stressande.
• 02:25Man har liksom inte riktigt kunnat leva egentligen.
• 02:29Hon hade ordnat läkar med BHR, skulle kasta boll och vattenballonger.
• 02:35Så de skulle känna och gissa hur mycket mina bröst vägde.
• 02:39Där var mammografi-kix.
• 02:41Där var bröstmuffins.
• 02:44Det var skitroligt.
• 02:46Så då tog de bort brösten och byggde upp nya under en och samma operation.
• 02:52Efter operationen hade jag föreställt mig att det skulle göra ont.
• 02:58Men det gjorde inte det. Det gjorde riktigt ont.
• 03:02Jag hade bara tänkt på att jag skulle få en kärlek.
• 03:05Jag hade bara tänkt på att jag skulle få en kärlek.
• 03:08Jag hade bara tänkt på att jag skulle få en kärlek.
• 03:10Jag hade bara tänkt på att jag skulle få en kärlek.
• 03:12Men det gav inte föreställelse. Det gjorde riktigt ont.
• 03:15Jag hade drenage-slangar. Det hängde två slangar med blodpåsar på vardera sida.
• 03:21Det spände. Det gjorde sjukt ont.
• 03:24Man kunde inte gå, kunde inte röra armarna.
• 03:31När de väl var borta så var det en otrolig...
• 03:33Alltså det går knappt att beskriva med ord.
• 03:37Det var som att man andades ut, fast psykiskt.
• 03:41Det bara kom ur en, liksom lättnaden.
• 03:49Även om det var förstadium, men det fanns ju där.
• 03:52Så det hade ju utvecklats så småningom.
• 03:54Och det gjorde mig tacksam igen.
• 03:58Att de faktiskt tog dem när de tog dem.
• 04:05Idag känner jag att det är mer en del av mig.
• 04:08Jag har fortfarande inga bröstvårtor, men det ser lite konstigt ut.
• 04:11Men jag har vant mig.
• 04:14Den här tyngden som har legat i huvudet, psykiskt, den är borta.
• 04:20Och det är otroligt skönt.
• 04:22Och jag lever lite mer dag för dag.
• 04:25Jag vågar ta tag i saker som jag kanske inte gjorde innan.
• 04:30Vill jag någonting så gör jag varför inte.
• 04:32Bara gör det, liksom.
• 04:34Det är mitt motto idag.
• 04:36Att fundera inte bara över det, utan gör det.
• 04:39För man vet inte vad som händer.