Eleonoras stora mammalycka - fick barn efter bröstcancer

Hon gick ensam på det bokade läkarbesöket, utan en enda tanke på att det skulle rucka hela hennes värld. Eleonora var upptagen av drömmen om att få bli mamma. Hon hade nyligen fyllt 40 och visste att det var bråttom. Ett försök med IVF var gjort och hon hade blivit gravid direkt, men saligheten och lyckan rycktes abrupt bort i åttonde graviditetsveckan.

– Jag hade fått besked om att mina mammografibilder inte blivit bra, så jag hade gjort om dem. Jag skänkte inte en tanke på varför en läkare ville prata med mig. Jag antar att jag var för fokuserad på annat.

Overkligt när cancerbeskedet kom

Därför hade hon inte sällskap dit den där dagen, sommaren 2014. Och chocken blev total när läkaren meddelade att hon var ledsen men att de hittat något i hennes högra bröst som de måste ta bort.

– Rummet bara krympte, allt kändes overkligt. Jag satt och höll mig i stolen, och medan läkaren ritade på mitt bröst sa jag att jag inte hade tid med detta – jag skulle ju skaffa barn!

Efter reklamen: Se även: Se vad kvinnor i Malmö har att säga om bröstcancer

Höger bröst opererades bort

Eleonora opererades och det visade sig att hennes bröstcancer var värre än de misstänkt. Höger bröst och några körtlar i armhålan togs bort. Nu väntade strålning och cytostatikabehandling. Och mediciner i flera år...

– Jag var tvungen att ändra fokus, bli helt inriktad bara på att överleva. Jag hade en hormonell cancer och skulle behöva äta mediciner i fem år för att minska risken för återfall. Mediciner som skulle göra det omöjligt för mig att bli gravid igen inom de närmaste fem åren.

Hon fick prata med fyra olika läkare om sin barnlängtan och alla vacklade osäkert fram ord som ”Det är inte omöjligt”.

– Så jag förstod att mina chanser nu var dåliga.

Läkte från cancern

Hon tog de där tabletterna, levde sitt liv och läkte från cancern och traumat. Tacksam över att ha överlevt.

2016 flyttade hon och hennes dåvarande pojkvän från Stockholm till det lugnare Trelleborg, Eleonoras hemstad. Hon bytte jobb, fick leva närmre sin mamma och sin bror. Hon och hennes dåvarande sambo separerade. Och för det mesta försökte hon tänka sig ett liv utan barn. Alla kan inte bli föräldrar. Det var inte menat för henne.

– Ibland tänkte jag på att jag kunde skaffa barn på egen hand, men det landade inte i något konkret. Jag hade på ett sätt gett upp, ändå glimmade fortfarande hoppet någonstans.

Loggade in på Tinder

2019 hade Eleonora raderat sin Tinder-app, trött på matchningarna hon fått dittills. Men just den här kvällen hade hon tråkigt och loggade in igen.

Och där var han, mannen hon snart skulle gå på en underbar date med på restaurang Siesta i Malmö. Micke som var 14 år äldre än hon, hade vuxna barn och bodde ute på Österlen. Dit hon skulle flytta in bara åtta månader senare.

– Jag sökte jobb i Simrishamn och fick det, sedan flyttade jag hit. Vi såg ingen anledning att vänta.

Hon ler. Han ler.

Hon var 45 år när hon började öppna dörren på glänt igen. Hon var tvungen att undersöka möjligheterna, trots allt...

– Vi hade bara varit ihop i ett halvår när jag tog upp det med Micke. Det fanns inte tid att vänta, jag kände att jag måste ta snacket. Han kände så klart till hela min historia med barnlängtan och bröstcancern och jag sa det rakt ut: ”Jag kan inte släppa det. Jag vill försöka få barn.”

Micke hade inte själv tänkt tanken.

– Jag älskar ju barn. Men jag var 60 plus och trodde det var dags för barnbarn, inte fler egna. Jag funderade på sånt som att jag skulle vara över 80 när det barnet är 20. Tänkte på vad mina pojkar skulle tycka, och min 93-åriga mamma. Men alla har bara varit glada och förväntansfulla. Jag oroade mig helt i onödan.

Oddsen emot sig efter cancern

De visste så klart att chanserna inte var stora. Eleonora hade åldern emot sig och hade haft en hormonkänslig cancer och ätit mediciner i stort sett fram till dess. Men samtalet de haft var startskottet. Hon började titta på olika möjligheter för dem att bli föräldrar!

– Jag visste att jag funnit en fin man, en som skulle bli en fantastisk pappa, ÄR en fantastisk pappa. Han förstod hur viktigt det här var för mig, visste vad jag gått igenom och att jag längtat länge.

Hon peppade sig själv och läste om Titiyo och Mikaela Laurén som båda fått barn efter 45, och sökte efter kliniker utomlands som skulle kunna ta emot dem för konsultation.

– Jag hittade en ganska snabbt som jag kände var pålitlig. Omdömena var lysande, resultaten likaså. De bokade in ett skärmmöte och fick genast stort förtroende för dem. De fick prata med läkare och psykolog innan de skulle trycka på startknappen. Och de tryckte!

Intyg från onkologen

Eleonora fick genomgå noggranna läkarundersökningar i Sverige och skaffa fram journalutskrifter från behandlingen av sin bröstcancer. Det krävdes även ett särskilt intyg från hennes onkolog och hon fick genomgå grundlig röntgen. Eleonora måste så klart också förbereda sig på att ta hormoner, vilket hon kände stor skepsis inför med tanke på sin cancer. Kunde den komma tillbaka om hon tog hormonerna?

– Jag kände mig orolig trots att kliniken hade undersökt saken noggrant och visat grönt ljus. Jag googlade gravid + bröstcancer och lyckades hitta en professor i Italien som var expert på just kombinationen. Skickade iväg ett mejl på vinst och förlust – och fick svar! Han var övertygande, menade att jag kunde vara helt lugn. Då hade jag både hängslen och livrem, kände jag.

Hon ler och Micke fyller i.

– Ja, men det finns anledningar till dina katastroftankar, och vi pratade mycket om det under hela processen.

Han berättar om hur Eleonora förlorat sin pappa i cancer när hon var 13, och sedan sin bror i sviterna av en blodsjukdom när han var bara 44.

– Så förutom eget missfall och bröstcancer finns det mer som bygger på tankarna att något alltid kan gå snett.

Mamman gick hastigt bort

Och saker gick snett. Precis innan paret skulle börja resan till kliniken gick Eleonoras mamma hastigt bort.

– Mamma var 83 och hade Alzheimers, men var under omständigheterna ändå så pigg. Så dödsfallet var ändå oväntat. Jag hamnade så klart i en stor sorg och kände mig osäker på om vi skulle åka, men min bror sa åt mig att åka ändå och tog hand om allt det praktiska. Han övertygade mig om att det var det mamma hade velat, och det är ju sant. Hon har funnits med mig som en liten ängel under hela processen.

I början av hösten 2021 var alla papper iordning, alla förberedelser och noggranna medicinska behandlingar gjorda. Insättningen av det befruktade ägget gjordes, och sen kunde de bara åka hem och vänta.

De var inte beredda på att det skulle funka redan första gången, inte Eleonora i alla fall. Men blodprovet sa att hon var gravid, hon klarade sig över de kritiska första tolv veckorna och på mödravårdscentralen fortsatte man att insistera på att allt såg bra ut.

Ultraljudet visade att det var en flicka

När man i vecka 20 kunde berätta att de väntade en flicka och de själva kunde höra hjärtljud och se sitt barn på ultraljudsbilder – då började hon sakta tro på det otroliga. De skulle få ett barn. Hon skulle bli mamma!

– Det var gudomligt att få vara gravid, känna henne sparka inuti mig. Jag tror jag började puta med magen redan i vecka 12, säger hon och ler stort. Jag hade fasat lite för att folk skulle titta snett på mig för att jag var så gammal och gravid, men överallt mötte jag bara varma blickar.

Deras lilla tjej kom ut i början på juni 2022, och hon var helt perfekt. Eleonora var mycket medtagen efter kejsarsnittet och lilla Lykke fick ligga på pappas bara bröst sina första timmar i livet.

– Det är svårt att förbereda sig på den omedelbara kärleken när man ser och håller i sitt barn första gången. Jag var lite golvad av den. Jag kunde inte gå på tre dagar, fick smärtstillande och hade ont i såret och magen. Men vad gjorde det?

De har haft en underbar sommar, njutit av varje sekund sedan Lykke kom i början av juni. När ledigheten var slut för Micke var det härligt för Eleonora att veta att hans arbetsplats finns här på tomten, i skrivarstugan ett tiotal meter bort.

Hon är ganska övertygad om att hon är den lyckligaste mamman i hela världen, och Lykke den mest älskade bebisen.

– Hon är livets gåva. Häromkvällen låg jag och hörde henne sparka runt i sin säng, såg den lilla foten sticka upp. Herregud, här är hon ju, den jag längtat efter så länge. Min tacksamhet är enorm.

Vill förmedla tröst och och ge kraft

Eleonora räcker över en skallra till Mikael som halvligger i amningsfåtöljen de införskaffade några månader tidigare. Lykke har tröttnat på att vara tyst men distraheras lätt.

– Kan jag nå en enda kvinna som är på samma mörka plats som jag var innan, och förmedla någon sorts förtröstan och kraft så är jag glad. Jag skulle själv velat läsa den här historien när jag tyckte allt var nattsvart. Jag vill inge hopp och mod att våga tro på att det kan hända, vad det än är du vill uppnå.