Patrick Ekwall om yngsta dotterns relation till nya kärleken Camilla

Efter reklamen: Se också: 5 saker om Patrick Ekwall du kanske inte visste

Eftersom det inte finns någon polis som huvudkaraktär i Patrick Ekwalls nya bok Kattfisken bör den inte kallas för deckare, det är snarare en spänningsroman säger tv-profilen och journalisten när vi talas vid i samband med boksläppet.

I bokens inledning får man får man följa småskurken Frankie som blåst en lite större skurk på ganska många miljoner. Han drar till Marbella där han träffar Julia, en ung kvinna med avancerad catfishing-verksamhet, alltså en person som utger sig för att vara någon helt annan på nätet, och som ofta inleder en romans. Offret luras att skicka pengar - kanske för att kunna ses i verkliga livet eller liknande - och när pengarna är på kontot försvinner personen spårlöst.

– Catfishing är ett slags romansbedrägeri via sociala medier och dessvärre något som väldigt många människor utsätts för. Jag kände att det här ämnet var aktuellt och därmed något att spela på, säger Patrick.

Utsattes för brott: Bedragarna är oerhört skickliga

Han fick idén i samband med att hans instakonto blivit kapat flertalet gånger. Personer som utgav sig för att vara Patrick hörde av sig till folk som trodde att det var han. Han berättar att det startas ständigt konton i hans namn, där personerna bakom de fejkade kontona ber om pengar.

– De är så oerhört skickliga de här bedragarna att folk tyvärr går på det, säger han.

Han blev upprörd och fenomenet lockade honom att gå in lite djupare i den här världen, men i sin roman har han dragit bedrägeriet några steg längre.

I sin bok beskrivs Frankie som en klädmedveten och belevad man som inte har särskilt svårt för att få kvinnor på kroken.

– Jag är inte lika våldsam som Frankie, men för övrigt har jag nog många likheter med min huvudkaraktär. Han är väldigt snäll och bryr sig mycket om andra. Han är är mån om flickan Majken, som också har en speciell roll i boken, på samma sätt som jag bryr mig om min dotter Tindra. Han, precis som jag, älskar att resa, röra på sig och att träffa nya människor.

Patrick önskar att man ska bli underhållen när man läser boken och att man hela tiden ska känna en längtan efter att läsa vidare.

Skrev boken En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon

Han har skrivit böcker tidigare, men de har varit av ett mer dokumentärt slag. Endast två år har gått sedan han kom ut med boken En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon som blev kritikerrosad.

– Att skriva litterärt så här var en helt ny utmaning och en rolig, stor och annorlunda upplevelse. Rent tekniskt var den här berättelsen så mycket svårare att skriva än den om Hannah just för att jag inte känt mig så styrd av fakta och korrekthet. Samtidigt har det varit härligt att få vräka sig ut i det fria och oändliga.

Patrick har fått frågan om att skriva bok tidigare och flera i hans närhet har visat att de trott på honom. Men det var just nu som det passade bra i livspusslet, dessutom stod inte mindre än tre förlag på kö för att skriva kontrakt.

nöjeMathias Holmgrens drogmissbruk kostade honom nästan livet

Patrick Ekwall debuterar med skönlitterär bok

Sin inspiration hämtar han från livet själv. Patrick tänker absolut att yngre förmågor kan skriva fantastiska romaner, men för egen del tror han att det är lättare att skriva när man upplevt livet.

– Jag har levt ett rikt liv, varit med om en hel del och träffat en massa människor. Boken har blivit ett ihopplock av alla mina erfarenheter.

Under skrivprocessen inledde Patrick varje dag med att ”stretcha” genom att läsa någon annan författares verk.

– Det var ett bra sätt för mig att komma in i tänket, mycket för att jag inte skulle komma tillbaka i mitt dokumentära skrivande. Lite som att värma upp, menar Patrick som fått mersmak för den här typen av skrivande.

Drömmer om att bli författare på heltid

Han hoppas på att första boken ska mynna ut i en serie och största drömmen just nu är att få bli författare på heltid i några år.

Annars fortsätter Patrick med tv samtidigt som han är ute och föreläser. Han brukar prata om hur livet kan gå vidare trots de trauman eller kriser man genomår i livet.

– Det känns otroligt häftigt när folk kommer fram och tackar mig. Människor som känner igen sig i min berättelse, som har starkt behov av att lyssna men också att prata om sina egna trauman. Jag önskar att min föreläsning kan ses som en hjälp till dem som mår dåligt.

Patrick Ekwall: Hannah ville att vi skulle ”leva livet”

Det har snart gått tre år sedan Hannah gick bort i sviterna av bröstcancer. Patrik tycker inte att han har förändrats som person, mer än att han kanske blivit lugnare i sinnet.

– Jag är inte heller lika lättstressad över saker och ting. Innan Hannahs bortgång kunde jag stressa upp mig ganska lätt. Jag hade till exempel behövt ta betablockerare för att klara av att skriva den här boken, säger Patrick.

Dessutom menar han att han nu, som ensam vårdnadshavare, behöver han ta ett mycket större ansvar. Men viktigast av allt är att han försöker ta vara på livet så mycket han kan.

I sin sorgeprocess har just detta faktum varit nyckeln till att orka gå vidare.

– Jag har haft en förmågan att se framåt och våga leva vidare. Det var så Hannah önskade att vi skulle leva och för varje dag som jag ser att Tindra mår allt bättre, blir detta sätt att leva på så mycket enklare. Både Hon, Wilma och jag mår bättre av att leva livet, just eftersom vi lever. Vi har våra ups and downs, vi pratar ofta om Hannah och vi kommer aldrig någonsin glömma henne.

Vad ”leva livet” egentligen innebär har för Patrick handlat om allt från att våga vara öppen och söka hjälp genom olika terapeuter till att tänka ljusa tankar och göra sådant man mår bra av, som att spela fotboll eller paddel.

– Jag har tagit bort uttrycket sorg helt och hållet ur mitt vokabulär, för mig är det som ett sjukdomstillstånd. Jag vill tänka framåt, leva vidare och sätta nya mål, säger Patrick.

nöjeAnnie Lööf om kärleken till maken Carl-Johan: ”Vi ger varandra tid”

Saknaden efter Hannah – utmaningen i papparollen

På frågan vad han saknar allra mest med Hannah, svarar han att det är att dela vardagen med deras gemensamma dotter.

– Det är orättvist att Tindras mamma inte fick vara med när hon fyllde tio år och det känns när Hannah inte får vara med på sin dotters skolavslutningar.

Som pappa tycker Patrick att han är ”som vilken farsa som helst.”

– Jag gör som jag tror pappor ska göra. Jag är nog ganska snäll och fri, viktigast i min roll som förälder är att säga vad som är rätt och fel oavsett vad det handlar om i livet.

Men största utmaningen handlar om det ständigt dåliga samvetet, speciellt när han åker bort och jobbar. Han är också konstant smått orolig för hur hans barn ska acklimatisera sig i den världen vi lever i nu. En annan utmaning är det där med matlagningen. Patrick berättar att det finns 7-8 rätter som han kan laga och i denna repertoar ingår köttbullar och fiskpinnar.

– Det är så jävla tråkigt att laga mat! Jag har ärligt talat svårt att fatta hela den här grejen med matlagning.

Dottern Tindras relation med nya flickvännen

En bidragande faktor i Patricks läkningsprocess stavas Camilla Coene. Den tjugo år yngre pr-kvinnan är Patricks nya kärlek och de träffades genom gemensamma bekanta. Var det något Hannah sa under sin sista tid så var det dels att Patrick skulle ta hand om deras dotter, men också försöka hitta en ny kärlek i sitt liv. Helst skulle hon, enligt Hannah, vara snygg också.

- Ja, hon hade verkligen humor, säger Patrick och skrattar. Han betonar att processen mellan honom och Camilla har fått ta sin tid.

Enligt Patrick skulle han aldrig gått in i en relation om inte Tindra var ok med det. Han var speciellt orolig för Tindras reaktion.

– Allt har gått oväntat bra. Tindra har verkligen tagit till sig Camilla på ett bra sätt. Hon har dessutom två tjejer i Tindras ålder, vilket blev ett bingo i sammanhanget. När man varit i min situation är det speciellt och känsligt, man har en massa åsikter att handskas med när man träffar någon och blir kär.

Många människor Patrick har pratat med som befunnit sig i liknande situation har sagt att det kan vara otroligt jobbigt att träffa någon ny, men han menar att det ändå gått smärtfritt.

– 99 procent skriver fina saker, medan någon skrev att det gått alldeles för kort tid sedan Hannahs bortgång. Jag visste inte att det fanns en tidsgräns? Finns det ett facit på hur länge man ska vänta? Jag blev kär och kände att jag borde ta chansen när jag ännu en gång fick den här möjligheten i livet.

nöjeLennart Jähkel om singellivet: Inte alltid bra att vara känd när man dejtar

Patrick Ekwall: Härligt att vara nykär på ”lite äldre dar”

Patrick beskriver Camilla som en fantastisk människa som är ”otroligt förstående och kärleksfull”.

– Hon är klok, härlig och fin. Camilla har fört in något positivt och nytt i mitt och vårt liv igen. Utan att veta tror jag att Tindra tycker om att se mig glad och lycklig igen.

Att känna sig nykär på ”lite på äldre dar” tycker Patrick känns härligt och bra. Även om vissa dagar fortfarande kan vara tuffa så är han glad och lycklig över sin och Camillas relation.

– Det känns ju inte som när man blev kär i 17-årsåldern, det är på ett annat sätt och kanske till och med bättre, säger Patrick som vill våga tro på livslång kärlek.

– Visst, jag trodde att jag skulle leva livet ut med Hannah. Man vet aldrig vart livet för oss, men jag hade aldrig gett mig in i det här om det inte vore på riktigt. Jag tänker att det kommer vara vi.

Har det känts svårt att släppa in mer kärlek i ditt liv?

– Inte svårt. När man väl är kär så känns det mest skönt.

Vad gör dig lycklig?

– Just nu att må bra. Jag är väldigt mycket i nuet. Att höra Tindra skratta, se henne utvecklas och klara av saker i skolan gör mig lycklig. Hon är en extremt stor del av mitt liv.

Finns det något som skrämmer dig?

– Nu har jag ju varit med om ett enormt stort trauma så jag har en känsla av att jag inte ska behöva genomlida liknande igen. Men min största rädsla är såklart att jag själv skulle råka ut för något eller bli jättesjuk, just av den anledningen att jag inte önskar att Tindra ska behöva uppleva det här igen under sin barndom.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Jag har inte så många lediga dagar. Spelar fotboll och träna tycker jag är superkul. Annars är det roligt att shoppa kläder eller bara få hänga med Tindra.

Har du något drömresemål?

– Jag har haft förmånen att besöka många resmål och har betat av Seychellerna, Maldiverna, Australien….Men söderhavsön Kiribati, som jag skriver om i boken, skulle jag gärna vilja resa till. Annars är lite mer udda resmål de som är coolast, som Moldavien till exempel, där har jag varit tre gånger. Men nu efter jul ska vi alla dra till Mexico. Jag har längtat efter att åka dit och nu ska det äntligen bli av.

Din största last?

– Godis! Jag åker dit hela tiden, det eländiga sockerbegäret…

Vad är du mest stolt över i ditt liv?

– Att jag lyckades ta mig dit jag är idag med de usla förutsättningar som jag faktiskt hade. Från noll till hundra.

Finns det något du ångrar?

– Jag herregud, en massa saker. Men det är inget jag funderar kring. Det som är gjort är gjort. Jag är den sista som ältar saker, jag vill bara se framåt. Det hjälper inte att se bakåt. Alla gör misstag, men viktigaste är att lära sig av dem, inte älta dem.

Två år kvar till 60, hur känner du inför att bli äldre?

– Jag känner inget alls. Jag kan inte bry mig mindre om den där siffran. Jag är den jag är och känner mig som en 35-åring, inte fysiskt men mentalt. Jag har svårt för att anpassa mig efter en etikett. Varför ska en ålder bestämma hur jag ska vara eller se ut? Hur ska man vara när man är 60? Jag är på ett sätt, och klär mig som jag vill, oavsett vad den där siffran står på.

Vad har du för framtidsdrömmar?

– Jag skulle jättegärna vilja vara författare på heltid de närmaste åren. Rent privat drömmer jag om att få fortsätta känna mig så här frisk i kroppen och huvudet så länge som möjligt.