Annie Lööf om kärleken till maken Carl-Johan: ”Alla män klarar inte av framgångsrika kvinnor”
När Allas träffar den bokaktuella Annie får vi lära känna en mer personlig sida av henne.
Bland annat berättar hon om familjelivet, och inte minst kärleken till maken Carl-Johan, som hjälpt till att skapa ett jämlikt äktenskap.
– Alla män klarar inte av framgångsrika kvinnor, men min man har ofta fått vara ”plus en” i olika sammanhang, förklarar hon och skattar sig lyckligt lottad.
På bokförlaget där Annie Lööf nu släpper sin bok Också Annie har man ställt fram två skålar med smågodis och Annie erkänner att detta hör till hennes största last.
– Åker vi utomlands köper jag nästan alltid med mig svenskt lösgodis, erkänner Annie och tar sig en colaflaska som hon biter av på hälften.
Efter sina elva år som partiledare för Centerpartiet ville Annie inte bara göra ett bokslut utan att ge något tillbaka.
– Med min berättelse vill jag uppmuntra andra att våga stå upp för det man tycker, både i det stora och det lilla. Jag vill även ta med läsarna bakom kulisserna och önskar att man ska få en bild av hela mig, säger hon.
Ett busigt barn på småländska landsbygden
Hon är uppvuxen i småländska Maramö och beskriver en barndom med Bullerbykänsla som betytt jättemycket för henne, värderingsmässigt men också hur hon blivit som person.
– Jag är uppvuxen i en stor familj med närhet till naturen bland åkrar och gårdar utan linjebuss och mataffär. Det fanns ingen som kom från kommunen och skottade snö, det gör man själv på landsbygden och vi fick tidigt lära oss att hjälpa till på gården vilket gjorde mig både självständig och trygg i mig själv.
Annie var ett busigt barn, något hon blev påmind om för ett tag sedan då hennes mamma tog fram en röd bok, en så kallad ”hyssbok” där hon skrivit ner Annies alla olika bus. Till exempel låste hon in sin lillasyster i en garderob och gömde sedan nyckeln.
”I sjuan var jag helt viss om att jag ville bli jurist”
Men i skolan var hon inte lika kavat. Hennes föräldrar uppmuntrade henne hela tiden att våga. Hon var blyg och vågade knappt räcka upp handen i klassrummet, för att inte nämna klumpen i magen hon fick då hon behövde stå och prata framför klassen.
Detta känns förstås väldigt avlägset nu. Annie hör till en av våra mest vana talare och har inga som helst problem med att stå framför stora folksamlingar och föra fram sina åsikter. Att bli politiker var inte något hon drömde om, hellre ville hon gå i pappas fotspår.
– Pappa var polis och jag brukade hänga i fikarummet på stationen och lockades av polisbilarna och uniformerna, men framför allt fascinerades jag av rätt och fel, brott och straff. I sjuan var jag helt viss om att jag ville bli jurist, säger Annie.
Hon såg på advokatserier som Emma Åklagare och Ally McBeal och pluggade hårt, höga betyg var hennes drivkraft för att komma in på juristlinjen.
Blev Sveriges yngsta riksdagsledamot: ”Kittlande”
Men så kom politiken in i bilden och när Annie 23 år kommer in i riksdagen är hon Sveriges yngsta riksdagsledamot.
– Siktet var hela tiden inställt på juristyrket, samtidigt kändes politiken och möjligheten att få driva valkampanj otroligt kittlande och jag trodde ärligt talat aldrig att jag skulle bli inkryssad, menar Annie.
Kontrasten blev stor, från student med studiebidrag till att plötsligt få en hög lön och ett kontor i riksdagsbyggnaden. Annie gick från att vara okänd till att få genomslag nationellt.
– Jag var väldigt starkt ideologiskt präglad och enormt svart/vit i mitt tänk. Gråskalorna har kommit med åren.
Annie Lööf
Ålder: 40 år.
Familj: Maken Carl-Johan och döttrarna Ester och Saga.
Bor: I Nacka.
Yrke: Egen företagare, tidigare partiledare och utbildad jurist.
Aktuell med: Boken Också Annie (Forum förlag).
2011: Tog examen, blev partiledare och gifte sig
När Annie väl fick syn på hur mycket man faktiskt kan göra skillnad blev politikeruppdraget alltmer tilltalande, ja nästan oemotståndligt. Men hon kunde inte lämna sin juristutbildning ofärdig.
– Det har alltid varit viktigt för mig att fullfölja mina mål och år 2011 såg jag till att lämna in min uppsats och tog examen. Detta var dagen innan jag presenterades som ny partiledare, säger Annie och beskriver den här tiden som den mest turbulenta i hennes liv. Många stora händelser och förändringar.
För samma år, inom loppet av ett par månader som hon tog sin examen och blev partiledare förlorade hon sina svärföräldrar. Dessutom gifte hon sig. Nu när hon ser tillbaka på den där tiden kan hon inte fatta hur hon orkade.
– Det var en känslomässig tornado. Samtidigt är jag glad över att jag orkade, för hade jag till exempel inte slutfört min utbildning som jurist där och då vet jag inte när det blivit av.
Föll maken Carl-Johan innan hon träffade honom
Sin man Carl-Johan, träffade Annie på en hemvändarkväll i Värnamo. Han kom fram till Annies kompis, som hade dejtat honom ett halvår tidigare men hon hade insett vid första träffen att de bara var vänner. Annie däremot tyckte han lät mycket intressant.
– Jag hade ju, genom hennes beskrivning, fallit lite för honom redan innan jag träffade honom. Jag tyckte han lät underbar. Men under denna kväll föll jag även för hur han var. Och hans ögon, säger Annie.
Hon hade dock bestämt sig för att inte träffa någon kille hemifrån och ville egentligen inte alls pendla varje vecka mellan Stockholm och Värnamo.
– Samtidigt har hon insett fördelarna, inte minst för att de har samma referensramar. De är uppvuxna i varsin by, på varsina gårdar, hängde på samma uteställen och gick i samma skola. Vi lärde känna varandra först som 30-åringar, men det känns ändå som jag är en del av hans uppväxt.
Annie Lööf om kärleken till maken: Min ”plus en”
Men största anledningen till att det blev just Calle och Annie, menar hon stavas kärlek.
– Vi har varit duktiga på att ge varandra tid för varandras karriärer samtidigt som vi hållit på vårt privatliv.
Alla män klarar inte av framgångsrika kvinnor
Annie beskriver sin man som jämställd. De delar lika och hjälper varandra i vardagen.
– Alla män klarar inte av framgångsrika kvinnor, men min man har ofta fått vara ”plus en” i olika sammanhang och han tycker på riktigt bara att det är skönt, berättar Annie.
Hon menar att det är många politiker på toppen som skiljer sig, men Annie känner snarare att deras relation har fördjupats. Inte minst efter deras yngsta dotters födelse som Annie bland annat berättade om i sitt uppskattade sommarprat i radio.
Traumatiska förlossningen: ”Värsta tiden i mitt liv”
Båda Annies döttrar är för tidigt födda, men Ester kom endast fem veckor tidigt och behövde ingen neonatalvård. Annat blev det för Saga som föddes i vecka 28.
Allt började med att Annie, nästan en vecka tidigare, drabbades av enorma smärtor i magen.
– Egentligen kändes hela den här graviditeten annorlunda än den första och det gjorde liksom ont på oväntade ställen i magen. Jag sökte vård, men allt såg normalt ut och bebisen var frisk. Så jag åkte hem igen, men vaknade en natt av en känsla hur något helt plötsligt brister inne i magen.
Senare ska det visa sig att Annies moderkaka vuxit så mycket att den spräcker livmodern. Då hade hon redan hunnit opereras, med Saga i magen, för att stoppa en förmodad blödning i levern, men det visar sig senare komma från en spräckt livmoder.
– Det här syntes inte förrän jag legat inne en vecka på sjukhuset då de till slut gjorde en magnetröntgen. Smärtorna tilltog och när man till slut såg varifrån blodet kom blev situationen plötsligt väldigt akut.
Annie fick byta sjukhus och transporterades i en ambulans som fick köra i snigelfart eftersom risken fanns att Annie skulle förblöda.
Efter kejsarsnittet blev Annie sövd och man gjorde en omfattande operation.
– Det var ett trauma i sig att bli mamma till en bebis i vecka 28, men att samtidigt vara svårt sjuk….det var den svåraste och värsta tiden i mitt och Calles liv.
Oron för dottern: ”Det var en ständig skräck att Saga skulle dö”
På tre veckor gjordes tre operationer på Annie. Samtidigt som hon fick pumpa sin mjölk som sedan vaskades på grund av de starka mediciner hon åt, fick hon ha kateter och vissa dagar kunde hon inte ens ta sig från sängen för att borsta tänderna. Annie berättar om hur hon låg på badrumsgolvet på sjukhuset och sträckte sig för att nå larmknappen.
Hon rullades in så hon kunde ligga i en säng intill Saga, som var kopplad till olika sladdar och hon beskriver hur smärtsamt det var att varje kväll säga godnatt till sin dotter eftersom hon inte visste om hon skulle leva när Annie vaknade.
– Det var en ständig skräck att Saga skulle dö. Hon hade drabbats av reflux och hade oregelbunden andning, flera gånger slutade hon andas, säger Annie.
Från att vara en person i maktposition som är van att styra och ha kontroll över det mesta hamnade Annie plötsligt i en helt ny situation där hon fick släppa kontrollen och våga visa sig sårbar.
– Jag är en person som man är van att se som stark och kraftfull. Livet ger en käftsmällar emellanåt och jag är så tacksam över alla människor som såg mig, människan bakom partiledarrollen, personalen som tog hand om mig när jag var som alla svagast. Det är något visst med neonatalen, tiden med människorna som jobbar där och umgänget med alla föräldrar vars barn kämpar för sina liv, gör något med en.
Efter dådet under Almedalsveckan: ”Bägaren blev full”
Att jobba som politiker, inte minst på toppnivå, har sina baksidor. En av dessa är alla hot och allt hat. I sin bok beskriver Annie olika situationer där hon öppnat hotfulla brev där avsändaren har full koll på var hennes barn går på förskola och liknande. Hoten har gjort att barnen tidvis inte fått gå ensamma utanför huset.
– Jag har levt med hot sedan jag började som partiledare. Varje gång är det som att något fryser inom mig, samtidigt kan jag känna mig helt avtrubbad.
Annie beskriver känslan den dag då Säpo kom hem förra sommaren och berättade att hon var en av de tänkta måltavlorna den 6 juli 2022, under Almedalsveckan i Visby då Theodor Engström knivmördade psykiatrikern Ing-Marie Wieselgren.
En person ville ta ifrån mig möjligheten att se mina barn växa upp
– Jag satt i vår sommarstuga och hela familjen var hemma, det kröp så nära och blev så påtagligt. Jag insåg att en person ville ta ifrån mig möjligheten att se mina barn växa upp.
Annie pratade då, som så ofta, med sin pappa om situationen varav han starkt ifrågasatte om hans dotter verkligen skulle fortsätta inom politiken.
– Under den senare tiden då hoten blivit allt fler och hatet så mycket grövre hade tanken slagit både mig och Calle flertalet gånger, men den här händelsen blev droppen som gjorde att bägaren blev full. Detta, tillsammans med att partiet efter valdagen hamnade i opposition, förklarar Annie.
Tuffa beslutet: Avgick som partiledare
Den 15 september samma år meddelade Annie att hon tänker avgå. Hon sa att Almedalsdådet och den hotfulla retoriken mot henne under valkampanjen var bidragande orsaker till beslutet. Hon efterträddes på partiledarposten av Muharrem Demirok.
– Jag kände dessutom att det var dags att ge mina barn en mer närvarande mamma och att man faktiskt kan göra skillnad på andra plattformar.
Annie närvarade senare vid rättegången i Visby. Hon säger att det kändes viktigt att få se förövaren i ögonen.
– Jag ville inte att han skulle titta på en tom stol utan tvingas möta min blick. Han hade kartlagt mig i över åtta år, köpt vapen med målet om att avsluta mitt liv.
Mötet med Theodor Engström under rättegången
Annie berättar att när deras blickar möttes så log han.
– När jag såg hans leende gick det kalla kårar inom mig, men jag tänkte att ”Detta ska han inte få. Han ska inte få mig att känna mig otrygg”. Sedan insåg jag att han sitter där häktad, snart dömd. Vi, det öppna samhället, vann och jag kände mig trygg, säger Annie.
För första gången på länge sitter Annie nu här och blickar tillbaka på en sommar som inneburit något så ovanligt som en lång semester tillsammans med sin familj. Hon ser med spänning fram emot nästa kapitel av sitt liv, men känner att hon redan uppnått sin dröm.
– Jag tror det blir svårt att hitta jobb som kan toppa det komplexa och roliga i att vara partiledare. Men jag är samtidigt övertygad om att jag kommer hitta nya plattformar. Jag vill till exempel föreläsa om ledarskap och vara rådgivare inom näringslivet. Framför allt ser jag fram emot att spendera mer tid med mina barn.
Annie Lööf: Viktigt att ta kampen mot hatet
Annie säger att hon får nypa sig själv i armen varje gång hon får vara med på barnens handbollsmatch eller hänga med dem en förmiddag i lekparken.
Annie ser tillbaka på tiden som partiledare med stolthet, glädje och tacksamhet. Priset har varit skyhögt, men hon vill inte säga att de mörkare sidorna har överskuggat allt det roliga.
– Jag tror att det finns ett värde i att lyfta fram hoten och hatet i ljuset och visa på hur det faktiskt ser ut. Samtidigt tar det mycket kraft och energi från mig varje gång jag pratar om just mina upplevelser, säger Annie och belyser ännu en gång vikten av att stå upp för sina värderingar även när det blåser kallt.