Tilde flyttade till Ukraina för att volontärarbeta: ”Varje dag känns meningsfull här”

Livet kan ibland ändra sig snabbt. När kriget bröt ut i Ukraina jobbade Tilde Addenbrooke i en tehandel och trivdes bra med det lugna livet i Linköping. Några månader senare hade hon flyttat till krigets Ukraina för att arbeta som volontär.

–  Jag tänkte jag skulle vara där ett litet tag och sedan åka hem igen, säger hon.

Efter reklamen: Se också: Rysslands invasion av Ukraina – så kan du hjälpa till

Så blev det inte. Tilde blev kvar. Snart har det gått ett år och hon räknar med att stanna i Ukraina på obestämd tid.

– Jag behövs där, är hennes enkla konstaterande.

Det är en dryg vecka till jul när vi träffas på Linköpings nya bokhandelskafé. Tilde Addenbrooke är tillfälligt hemma i Linköping för att hälsa på släkt och vänner. I mellandagarna går färden tillbaka till Ukraina och Charkiv i östra Ukraina där hon senast har bott. Vi som under det senaste året följt medierapporteringen från Ukraina vet att Charkiv är en stad som varit kraftigt utsatt för ryska bombningar och attacker. Snart flyttar hon vidare, närmare fronten i sydöst där rysk och ukrainsk militär strider. Hon utsätter sig för att bli dödad, eller skadad för livet. Möter död och krigets alla fasor som inte går att föreställa sig för alla oss här hemma som välsignats med att slippa krig.

relationerAnna flydde från Ukraina med sin dotter: ”Min största skräck var att tappa bort Valeriia”

Hur gick det här till? Hur kommer det sig att en 30-årig tjej som lever ett ordnat och bekvämt liv i Sverige kastar sig ut i krigets Ukraina för att jobba som volontär?

Tilde Addenbrooke äter sin kaka och dricker sin cappuccino med en viss långsamhet, kaffet hinner säkert kallna men det verkar inte bekomma henne. Hon är mån om att berätta, förklara och tydliggöra hur hon tänker och vad hon hittills har gjort under sin tid i Ukraina. Inte för att hon har behov av att själv bli uppmärksammad, betonar hon. Det slipper hon gärna. Men hon är mån om att berätta för att sprida mer kännedom om kriget i Ukraina och människornas behov av hjälp.

– Jag är intresserad av politik och vår omvärld, inte minst frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter. Demokratin är på tillbakagång på flera håll i världen, lite i smyg, lite i taget. Jag tror att många inte märker det. Och när Ryssland invaderade Ukraina blev det dessutom så tydligt hur lätt ett land kan invadera ett annat europeiskt land. Det hade likaväl kunnat vara Sverige, säger Tilde.

Det var den 24 februari förra året som kriget bröt ut.

– Jag minns att jag tänkte ”det här är fullskaligt vansinne, så här kan vi inte ha det”.

Hon stod där i tehandeln i centrala Linköping, fortsatte väga upp te till kunderna, skötte om sina tre hästar, red mycket, funderade. Vad kunde hon som enskild person göra åt det som hände? Kunde hon överhuvudtaget göra något?

samhälleKriget i Ukraina: Så kan du hjälpa människor i nöd

Via sociala medier fick hon kontakt med ukrainare i Linköping. De ville ha hjälp med att skicka ner förnödenheter till Polen för vidare transport in i Ukraina. En skåpbil behövdes för detta och Tilde lyckades hitta några personer som var villiga att låna ut sin bil.

– Jag har ingen militär utbildning, är inte heller sjukvårdskunnig. Men jag är en van bilförare. Så jag erbjöd mig att köra ner grejerna, berättar hon över kaffet.

Det här var i mars förra året och början till ett större engagemang, men det var Tilde inte medveten om då.

Körde flyktingar

Bilresan ner till Polen och ukrainska gränsen ledde till flera uppdrag. Hon kom i kontakt med den svenska hjälporganisationen Operation Aid. Tilde började köra ukrainska flyktingar som lyckats ta sig ut ur landet vidare till Sverige. Via andra kontakter och volontärer hjälpte hon under våren också till med att flytta hästar från krigszoner inne i Ukraina till säkrare områden.

– På så vis blev det mycket lättare för ägarna att också ­komma bort från krigsområdena. De ville inte överge sina djur.

samhälleNatalia vill inte fly Ukraina – hjälper sitt folk på alla sätt hon kan

Hon och de andra volontärerna bodde i en stor hästlastbil under den första tiden. Det fungerade bra, tycker Tilde, men efter en tid ordnade organisationen Operation Aid ändå hotellrum åt volontärerna och så småningom en lägenhet i Lviv i västra Ukraina.

– Det var ännu bättre, förstås. När man jobbar så långa dagar som vi gjorde så är det i längden viktigt att bo bra.

Vartefter som våren 2022 övergick till sommar så ändrades Tildes uppgifter. Från att ha kört hästar och via Operation Aid ha levererat mat och material till befolkningen i västra Ukraina så blev det större fokus på östra Ukraina, närmare fronten. Tilde flyttade därför till en lägenhet i staden Charkiv i öst. Hon och hennes volontärvänner körde långa sträckor för att hjälpa civilbefolkningen. De delade ut mat och hygienartiklar, levererade sjukvårdsutrustning och evakuerade människor från byar och städer.

– Vi körde dem till säkrare platser. Många hade haft det väldigt svårt. De med minst resurser blir kvar längst, bland annat evakuerade vi barnfamiljer, äldre och människor med funktionsvariationer.

samhälleLinus och Grete körde ukrainska flyktingar till Sverige – "Kände direkt att vi ville göra något"

Riskerar sina liv

Tilde pratar inte ukrainska men med engelska, översättnings-appar och ibland med hjälp av tolkar så går det hyfsat bra att kommunicera med befolkningen, är hennes erfarenhet. Hon samarbetar också tätt med volontärer som är engelsktalande.

– Jag träffar hela tiden fantastiska människor. Det är en ynnest att få träffa dem. Sjukvårdare och soldater till exempel, men också många ur civilbefolkningen som riskerar sina liv för att hjälpa till.

Men du riskerar ju också ditt liv.

Jo, det håller Tilde med om, men hon är aldrig rädd, betonar hon.

– Jag omger mig med människor som kan mer än jag och som jag litar på, både ukrainare och utländska volontärer. Och jag har alltid varit rationell och lösningsorienterad. Jag identifierar problem och försöker sedan lösa dem.

Hon ger ett konkret exempel. Döda ukrainska soldater transporteras till bårhus för att identifieras. Detta kan ta tid och stanken från de döda kropparna försvårar arbetet med identifieringen.

– Ett svenskt företag hörde av sig och frågade om det fanns behov av luktskydd. Vi tackade ja. Jag kände ”vad bra, då kan vi göra bårhuspersonalens jobb lite enklare”.

relationerFatima flydde krig som barn – berättar om psykisk ohälsa

Luktskydden blir en del av arbetet med identifieringen av de döda. De stupade soldaternas familjer slipper därmed leva i ovisshet. Familjerna får ett avslut och dessutom ekonomisk ersättning från ukrainska staten.

– Det känns viktigt att vara en del av lösningen, konstaterar Tilde.

Behoven oändliga

En annan anledning till att hon inte är rädd är att hon vet att hennes familj hemma i Sverige har det bra.

– Det är inte lika mycket som står på spel för mig som det är för ukrainare som hela tiden behöver oroa sig för nära och kära. Jag gör dessutom det här frivilligt, ingen tvingar mig.

Under vårt samtal surrar det hela tiden av sms i Tildes telefon. Behoven i Ukraina är oändliga, hon sköter sitt arbete på distans under tiden hon är hemma i Sverige. Hon har kontakt med folk på plats i Ukraina och med volontärer utanför Ukraina som är med i hjälparbetet.

– Det blir mycket logistik, jag rekar behov. I går fick vi iväg två lastbilar härifrån Sverige. De var fullastade med generatorer, sjukvårdsutrustning, vinterkläder och skor, sovsäckar och liggunderlag. Främst till militären.

Hon samlar flyktingarnas berättelser

samhälleFlyktingvågen 2015: Här är de asylsökandes berättelser

Under hösten har hennes arbete bytt riktning. Hon har valt att börja arbeta som koordinator för en annan svensk volontärorganisation som främst riktar in sig på att stötta den ukrainska militären. Organisationen heter Blågula Bilen och projektet går ut på att via lastbilar och pickups köra ner utrustning till Ukraina och via volontärer och ukrainska medarbetare transportera materialet vidare in i landet. Även bilarna skänks. Det handlar om alltifrån sjukvårdsmaterial, elverk, byggmaterial och svetsar till varma kläder. Privatpersoner i Sverige, liksom organisationer, företag och kyrkor engagerar sig i projektet. Blågula Bilen håller nu på att sprida sig till andra länder – däribland till Finland, Holland, Tyskland och Frankrike.

– Via militären når vi även civilbefolkningen. De har till exempel tipsat oss om byar med stora hjälpbehov. Då har vi kunnat ta oss dit med basvaror och första hjälpen-utrustning. Ja, även godis till barnen.

Har inspirerat familjen

Ukraina är ett land med mycket korruption men Tilde känner sig trygg med de kontakter hon och Blågula Bilen har i landet.

– Mitt arbete innebär också att följa upp och kontrollera att hjälpen kommer fram.

För att själv klara av sitt uppehälle i Ukraina så får hon boende, mat och basbehov betalda av hjälporganisationerna hon arbetar för. Mer än så behöver hon inte.

Hon står nära sin familj hemma i Sverige och har tät kontakt med sin mamma.

– Mamma har alltid stöttat mig i mina beslut. Hon litar på mig och mitt omdöme.

samhälleHelsingborgseleverna knyter blågula band till Ukraina

Nej, någon hönsmamma tycks mamma Hanna Addenbrooke inte vara. I stället för att sitta hemma och oroa sig för sin dotter har hon i stället börjat engagera sig själv genom att samla in och köra ner vinterkläder och annan utrustning till västra Ukraina som sedan transporteras vidare till de östra delarna.

Efter julen återvände Tilde till sitt liv i Ukraina.

– Det var fint att vara hemma i Sverige och träffa familj och ­vänner. Men jag har mitt liv i Ukraina nu och stannar så länge jag känner att jag kan göra nytta. Varje dag här känns meningsfull.