Transkribering

• 00:00Det var en klänning och jag fick på mig den och tittade mig i spegeln och såg mig själv.
• 00:07Och såg, det där är ju jag.
• 00:09Jag kände mig inte duggutklädd.
• 00:11Inte på något sätt, jag bara kände att det där, det där är jag.
• 00:14Att jag är ankelsin innebär ju inte att jag är någon annan människa.
• 00:18Jag är ju grundläggande samma människa som förut.
• 00:21Bara gladare.
• 00:31Jag lärde mig snickra som pappa och ville göra allt som killar gjorde.
• 00:36Jag ville ha en knallpulverpistol.
• 00:39Men det fick jag inte ha för min mamma som var emot krigsleksaker.
• 00:47Varje sommar skulle jag gå i simskola och lära mig att simma.
• 00:51Och jag minns ju hur jag inte alls ville hoppa i vattnet med de andra.
• 00:56Inte bara för att det var kallt i vattnet, utan för att jag hatade när man kom upp i vattnet.
• 01:02Och de blöta barbyxorna smet åt och visade det där som jag absolut inte ville visa.
• 01:13Den där längtan efter, att kan inte jag få, varför ska jag ha den här kroppen?
• 01:18Och det där som är mellan mina ben, det där trivs jag inte alls med.
• 01:22Det var jättekonstigt.
• 01:26Jag kände att, ska det vara så här hela livet?
• 01:30Jag kände att jag vaknade upp varje morgon och aldrig var riktigt glad.
• 01:35Då tänkte jag att nu måste jag äntligen ta i tur med mitt liv.
• 01:41Och försöka ta reda på vem jag faktiskt är.
• 01:57Jag hade hört talas om att det fanns något som heter Personal Shopper på något stort varuhus.
• 02:03Så jag ringde upp ett stort varuhus i Stockholm och bad att få bli kopplat till den avdelningen.
• 02:10Och sa att så här är det, jag är transperson och jag behöver hjälp med att skaffa mig en garderob.
• 02:14Och det blev alldeles knäpptyst i löven.
• 02:17Och så sa han till sist, det här har vi nog aldrig varit ute för.
• 02:21Och jag sa, jag vill ju inte besvära någon eller genera någon.
• 02:25Efter det bestämde jag mig för att jag aldrig någonsin mer i mitt liv ska be om ursäkt för att jag är den jag är.
• 02:32Aldrig mer. Någonsin.
• 02:38Och jag fick komma den och tittade mig i spegeln och såg mig själv.
• 02:43Det där är ju jag.
• 02:46Och jag tittade lite ängsligt i höger och vänster om någon blådde på mig nu.
• 02:51Det var ingen som blådde på mig. Ingen brydde sig om mig överhuvudtaget.
• 02:55Och jag kände mig rätt stolt faktiskt över mig själv.
• 03:03Och jag fick komma den och tittade mig i spegeln och såg mig själv.
• 03:08Det där är ju jag.
• 03:15Det där är jag.
• 03:26Han kom hem hit en lördag och vi åt lunch ihop och så satt vi och pratade i flera timmar.
• 03:32Och det var fantastiskt roligt att prata med honom. Han är en helt underbar människa.
• 03:37Han hade en undran och det var hur en transperson är.
• 03:42Hur han skulle gestalta det för han visste inte det.
• 03:46Och jag sa att du behöver inte bekymra dig om det.
• 03:48För det finns inget facit på det utan du gör din roll och det blir bra.
• 03:57Det är ju en del smärtsamma scener i filmen som jag verkligen kan identifiera mig med.
• 04:03Och en av de allra smärtsammaste är det när Marianne i filmen säger
• 04:08Jag var rädd att förlora er allihop. Alltså sin familj.
• 04:12Och det där var något som jag också hade känt.
• 04:16Det var min största oro. Min största ängslande var
• 04:20kommer mina barn kanske att säga att nej vi vill inte ha med det jag gör längre.
• 04:26Du är inte längre vår förälder.
• 04:28Nu blev det inte så tack och lov.
• 04:31Och det är klart att jag borde ha vetat det om jag kände mina barn rätt.
• 04:34Men det var inget jag kunde ta för givet.
• 04:54Och så sätter vi oss ner och pratar med varandra.
• 04:56Om vi förstår att det är vi.
• 04:59Två månader senare har vi bestämt tid för vixel.
• 05:02Och på följande sommar gifter vi oss i en köka i Lund.
• 05:07Tillsammans med hundra av våra vänner och släktingar.
• 05:11Det var en fantastisk dag. Det var fullständigt våldsamhet.
• 05:17Det var nog sommarens absolut varmaste dag.
• 05:19Svettet bara rann av oss allihop.
• 05:21Men det var våldsamt roligt.
• 05:28Svensktextning.nu