Elitidrottaren Lena, 48, blev mamma efter 12 års försök: ”Trodde inte det var på riktigt”
En liten Melvin sover gott i mammas famn hemma i familjens radhus i Ås utanför Östersund.
Lena, snart 49 år, och Mikael, 50, kan bara le och känna stor glädje över att de vid mogen ålder i livet har blivit föräldrar för första gången.
Fast det där med deras ålder tycker Lena är mindre viktigt.
– Det har ingen betydelse när i livet man blir förälder, bara man är pigg, orkar med det, och framförallt ger barnet den kärlek och trygghet det behöver. När jag blev gravid insåg jag också att det är långt fler som får barn när de är äldre, än många tror, säger den före detta landslagsstjärnan i långdistanslöpning.
Idrotten har alltid stått i centrum för Lena Gavelin och till att börja med var det skidåkning på längden som gällde. Det slutade hon med 1997, och efter ett uppehåll med elitidrott under några år blev det löpning istället.
När hon 2001 sprang Stockholm Marathon för första gången kom hon på tredje plats i damklassen och två år senare stod hon överst på prispallen i det klassiska loppet. Samma år, 2003, slog hon också svenskt rekord på maraton under friidrotts-VM i Paris.
Löparkarriären fortsatte med idel segrar i klassiska lopp.
– Just då var mitt fokus idrotten. Ibland funderade jag förstås på att bilda familj och allt det där. Men det var inget som stressade mig.
Möttes i stafetten
Ett steg på vägen mot familjelivet var när Mikael Andersson från Örebro flyttade till Östersund och började tävla i löpning för samma klubb som Lena, Trångsvikens IF.
Sommaren 2004 deltog klubben i en långstafett, där Lena ingick i herrlaget.
– Första gången vi träffades var när Mikael växlade över till mig, skrattar Lena.
Trots hennes tidigare framgångar i löparspåret visste inte Mikael vem hon var.
– Nej, jag hade lite dålig koll, erkänner han och ler.
– Det sa ju inte klick direkt vid den där växlingen, fyller Lena i.
Men snart började de träffas allt oftare, blev ett par och flyttade ihop.
2010 gick friidrotts-EM i Barcelona och hon gjorde en sista satsning mot ett stort mästerskap. Efter det maratonloppet bestämde hon sig för att karriären som elitlöpare var över. Nu var det dags att bilda familj.
– Jag visste att jag ville ha barn, men insåg kanske inte då att det skulle bli så svårt och att det skulle ta över tio år innan det blev verklighet. Precis som många andra elitidrottande kvinnor hade jag oregelbunden mens under perioder i karriären. Jag vet att elitidrott tar hårt på kroppen och visst kunde oron ibland komma kring vad jag utsatt kroppen för under alla år. Men såklart trodde jag på att jag skulle kunna bli gravid.
Det visade sig snart att det inte var så lätt.
När paret försökt i ett par år utan att lyckas, bestämde sig Lena för att genomgå en fertilitetsundersökning. Det man såg var att hon hade oregelbunden ägglossning och hon fick medicinsk hjälp för att den skulle bli regelbunden, vilket den också blev.
Utifrån dessa förutsättningar skulle det vara möjligt för paret att bli föräldrar var beskedet.
Men naturen var emot dem och inget hände.
– Då började jag känna viss frustration, säger Lena.
– Jag var övertygad om att vi skulle bli föräldrar, vi fick bara ge det lite tid, berättar Mikael.
När Lena fyllt 39 år fanns ingen fertilitetshjälp att få via landstinget på grund av hennes ålder.
– Då vände jag mig till den privata sjukvården. Jag provade både hormonbehandling och homeopati.
Att se andra kvinnor gå runt med gravidmagar påminde Lena om den kamp hon och Mikael utkämpade – och att de kanske aldrig skulle få uppleva föräldraskapet.
– Jag hade vänner som fick barn, eller hade barn som var på väg att bli stora. Tidigare var det ingenting som jag reagerat så starkt över, men det började jag göra nu.
Hon började fundera över om de påfrestningar hon utsatt kroppen för som elitidrottare var det som satte stopp för hennes graviditetsdrömmar.
– Om det var så, då hade jag bytt ut alla mina segrar och rekord mot att i stället kunna bli mamma, säger hon.
Paret diskuterade provrörsbefruktning, IVF. Men framförallt Mikael tyckte att de skulle fortsätta försöka på den naturliga vägen.
Lena fortsatte med hormonbehandling och homeopati, och hoppades att hon snart skulle få det efterlängtade strecket på graviditetstestet.
Chanserna minskade
Efter några år, då paret slitits mellan hopp och förtvivlan, gjorde Lena ett uppehåll i behandlingen eftersom den kändes som en stress och hade påverkat kroppen under längre tid.
Då hände det. 44 år gammal visade det sig att hon var gravid! Lyckan var stor hos paret efter att Lena både fått det bekräftat via eget test och hos läkaren.
– Äntligen var det vår tur. Men vi vågade samtidigt inte glädjas för mycket eftersom det bara gått några veckor av graviditeten.
Innan hon hunnit till vecka tolv hände det som de var rädda för – missfall.
– En stor sorg när vi äntligen lyckats bli gravida, säger Lena.
Mikael tog det också hårt, men han är alltid den store optimisten.
– Nu visste vi alla fall att vi kunde bli gravida, och då kunde vi bli det igen, säger han.
Men så lätt var det inte.
Verkligheten blev alltmer påtaglig. De hade kämpat i över tio år och faktum var att det mesta talade för att de skulle förbli barnlösa.
Födslar bland äldre kvinnor ökar
Sedan år 1970 har antalet barn födda av kvinnor i åldrarna 15–19 år minskat kraftigt från drygt 7 000 barn till ungefär 500 barn per år, medan antalet barn födda av kvinnor i åldrarna 45–49 år har ökat från ungefär 120till 500 barn om året. I dag föds alltså ungefär lika många barn av tonåringar som av medelålders kvinnor. Barnafödandet i dessa två åldersgrupper utgör ungefär en procent av det totala barnafödandet i Sverige.
Källa: SCB
Det fanns förstås andra sätt att bli föräldrar.
– Vi funderade på adoption och träffade en adoptionshandläggare på kommunen. Det fanns också funderingar på att bli familjehem.
Men någonstans landade allt i att det var ett eget barn de ville ha. Samtidigt som de var tvungna att se nyktert på verkligheten. Lena var 46 år och chanserna att bli gravid hade minskat med hennes ålder.
– Vi levde ett rikt liv med skidåkning, löpning, stuga i fjällen och segelbåt som vi for ut med på sommaren. Så vi hade inga problem att sysselsätta oss. Vårt liv skulle fungera bra även utan barn, även om det kändes som en tomhet, något som saknades.
Paret hade inte pratat så mycket varken med sina familjer eller vänner om sin graviditetskamp. Och ingen hade egentligen frågat direkt om de inte skulle skaffa barn.
– Eftersom vi hade så aktiv fritid trodde nog många att vi valt bort det, säger Lena.
Förra hösten bestämde sig paret för att göra ett sista försök att bli gravida med medicinsk hjälp och få sin dröm att gå i uppfyllelse.
När ett graviditetstest visade positivt var lyckan stor!
Lena ringde genast till Mikael och berättade.
– Jag trodde inte det var sant, säger han, lika överlycklig som Lena.
Vågade börja hoppas
Snart fick de också graviditeten bekräftad hos barnmorskan. Men…
– Mycket kunde hända och risken fanns såklart att vi skulle få ett nytt missfall.
Nu blev det täta kontroller för att kolla att barnet mådde bra. Lena passerade vecka tolv. Hennes och Mikaels optimism tilltog, chanserna att de skulle bli föräldrar ökade för varje dag.
Gravidmagen växte och omgivningen – inte minst deras föräldrar – blev en aning häpna, men glada, när de förstod att det bodde en bebis i Lenas mage.
– Alla blev så glada för vår skull och det var bara positivt. Ingen sa något om vår ålder och att vi var för gamla att skaffa barn. Alla förstod hur mycket vi kämpat och vi har under hela den här tiden bara mötts av värme och kärlek, säger Lena.
På ultraljudet i vecka 18 hade de fått veta att de skulle få en liten kille och de började klura på namn. Melvin låg närmast till, det var båda överens om.
– När jag passerat vecka 20 och allt var bra, började vi på allvar tro att det skulle gå vägen, säger Lena och berättar att hon mådde fantastiskt bra under hela graviditeten.
Nu vågade de börja planera, inreda bebisrummet, köpa bebissäng och så vidare.
All dramatik var dock inte över. Ett ultraljud i slutet av graviditeten visade att barnet inte växte enligt den kurva som det tidigare följt.
– Men hjärtljuden var bra och han var pigg, berättar Lena.
Hon hade sett fram emot en helt vanlig förlossning, men på grund av att barnet eventuellt hade stannat i växten vågade läkarna inte riskera någonting. Hon skulle sättas igång.
På måndagseftermiddagen den 25 juli klockan 14.26 födde Lena en välskapt gosse som vägde 3 300 gram och var 50 centimeter lång. Hon glömmer aldrig känslan när han lades på hennes bröst.
– Vilken glädje! Det kändes bara så fantastiskt och det går egentligen inte att beskriva känslan, säger hon.
Mikael fick klippa navelsträngen och sedan hålla sin lille son i famnen.
– Efter allt vi gått igenom trodde jag knappt ens då att det var på riktigt, det var svårt att ta in, menar han.
Snart fick de åka hem och vara föräldrar på riktigt – det de längtat efter i tolv år.
Lena påpekar än en gång att hon inte ser hennes och Mikaels ålder som ett problem för föräldraskapet eftersom båda känner sig unga och starka. Hon vill till och med gå ett steg längre.
– Jag skulle kunna tänka mig att bli mamma en gång till, det är inte helt omöjligt. Men det är inget vi tagit beslut om eller funderar särskilt mycket på just nu, säger hon innan Melvin påkallar uppmärksamhet.
Det är dags för mat.
Det här är Lena
- Namn: Lena Gavelin.
- Ålder: Fyller snart 49 år.
- Bor: Radhus i Ås utanför Östersund.
- Familj: Sambo med Mikael Andersson, 50, och sonen Melvin som föddes den 25 juli 2022.
- Gör: Driver egna företaget Run4heart där hon håller föreläsningar, jobbar som löpcoach och arbetar på Gå- och löpkliniken i Östersund.
- Idrottsmeriter: Flerfaldig svensk mästare i maraton, halvmaraton och 10 000 meter löpning. Har även vunnit Stockholm Marathon, Göteborgsvarvet och Lidingöloppet.
- Fritid: Löpning, skidåkning, segling och friluftsliv i största allmänhet.