Carin, 90, och Emil, 23, bakar ihop varje vecka: ”Det är som att vi har känt varandra hela livet”

När dörren öppnas till Carin Anderssons lägenhet i Ljusdal är bakningen i full gång.

I dag ska matbrödet kavelgris bakas. Carin har gjort degen som nu Emil Forsberg knådar. Det märks tydligt vem som är läraren och vem som är eleven.

– Knåda inte för mycket. Och inte mer vetemjöl, då blir brödet torrt, säger Carin och tar upp mjölbunken från bordet.

– Jaha, men den är lite kladdig, kommenterar Emil.

– Det ska degen vara. Vi tar lite till mjöl, men absolut inte mer sedan.

Efter reklamen: Se också: Baka saftigt bröd i långpanna med Fredriks fika

Det är inte första gången som han bakar kavelgris med Carin, det är nämligen ett av hans favoritbröd. Fast lite utmanande att baka, och i dag bakar han en större laddning. Frysen ska fyllas och han ska ta med sig bröd under älgjakten.

– Min farmor bakade det här brödet. När jag hittade receptet och ville prova insåg jag att någon måste hjälpa mig, och jag vågade fråga Carin.

Enligt Carin är kavelgris ett svårare matbröd eftersom degen blir kladdig och många då tar för mycket mjöl.

Väninnorna Ingrid och E

relationerIngrid och Eva skriver böcker ihop: ”Som författare har man inget bäst-före-datum”

Skrattar mycket ihop

Samtalet som fortlöper är varmt, positivt och skämtsamt. Medan de bakar diskuteras allt från drottning Elizabeths begravningsceremoni till hur veckan varit. Skämt och skratt avlöser varandra, lite som en mormor eller farmor skulle prata med ett barnbarn, där både beröm och tillrättavisning ingår.

– Vi har känt varandra i fyra år, men det känns som hela livet, säger Emil, som koncentrerat kavlar ut degen.

Samarbetet mellan dem är effektivt och vant. Carin talar om hur Emil ska göra och han följer instruktionerna. Degen kavlas ut med kruskavel, Carin lägger brödet på plåten, penslar med smör, och så in i ugnen.

– Det är viktigt att det är smör och inte margarin. Det blir mer saftigt med smör, betonar Emil.

Carin sätter sig ner bredvid Emil och tittar på när han kavlar ut brödkaka nummer två.

– Du behöver inte vara så noga Emil, det kommer att bli bra ändå, säger hon och skrattar.

Cancern förde grannarna Lena, Malin och Ann samman

hälsaCancern förde grannarna samman: Förstår varandras dödsångest

Ringer varandra ofta

Hur allt började är en solskenshistoria. Emils pappa, som alltid fiskat mycket, har känt Carin under flera år och gett fisk till Carin. För att visa sin uppskattning har hon bjudit Emils pappa på middag och stickat tjocksockor.

En dag för fyra år sedan, då Carin var och handlade på Coop i Ljusdal där Emil då arbetade, bjöd hon även in honom på lunch.

– Jag tänkte att det vore roligt att hälsa på Carin, för pappa har pratat så gott om henne.

En lunch blev fler, och vänskap uppstod, och numera träffas de alltid på måndagar och äter mat ihop. De pratar även med varandra flera gånger i veckan, och om inte Carin har hört något från Emil funderar hon vad han gör och ringer upp.

– Likadant är det för mig. Jag blir orolig om jag inte hör av Carin, och ringer henne, berättar Emil.

relationerBrevvännerna med samma namn: Vi har delat glädje och sorg i 62 år!

Ofta återkommer han till att deras vänskap utvecklats för honom till en relation där Emil känner att Carin är som hans bonusmormor eller bonusfarmor.

– Jag var åtta år när mormor gick bort och min farmor är också död. Det som är fantastiskt är att Carins livserfarenhet är enorm och jag lär mig så mycket från henne.

Emil berättar att Carin fått honom att inte haka upp sig på småsaker, och inte fastna i negativa mönster, utan bara att tro på sig själv och se det positiva i livet.

– Och att gå vidare. Om något händer har hon lärt mig att inte älta utan ta nya steg framåt.

För Carin betyder vänskapen med Emil mycket. Hon har någon som hälsar på henne, någon hon kan skämma bort och som uppskattar maten hon lagar.

– Jag behöver inte vara ensam hela veckorna då många av mina vänner har fullt upp med sitt.

relationerLäsarberättelse: Vår vänskap har ingen ålder

Mist ett barn i cancer

Det märks att Emil känner sig hemma hos Carin. När de träffas för att baka tar han på hennes näbbskor. Han rör sig hemtamt i hennes lägenhet och vet var alla saker finns.

I dag är det Emil som står för kaffekokningen till fikat, vilket ofta ingår när de ses för att baka.

– Vi dukar väl upp i salongen i dag? Eller vill du fika i köket, frågar Emil.

– Vi tar salongen. Du är rolig Emil, som kallar vardagsrummet för Salongen.

Carin, som är nyss fyllda 90, är pigg och alert och på frågan hur hon lyckas med det, blir svaret:

– Jag håller i gång. Går på gymnastik två gånger i veckan, har vävkurs en gång i veckan och jag aktiverar min hjärna på något sätt varje dag för att vara pigg.

relationerInger, 90, och Pernilla, 47, är bästa vänner: ”Vi tänker aldrig på åldern”

Men klarat undan sjukdom har hon inte gjort, även om det är svårt att tro att hon stundvis varit mycket sjuk, bland annat av en svår hjärtinfarkt som gett sviter i form av trötthet.

– Ett tag hade jag klippkort hos ambulansen.

Hon slår sig ner i soffan, blir tyst en stund, och fortsätter sedan:

– Jag bestämde mig för att bli frisk igen, och inte sluta leva. Visst är det så att många tror att jag varit frisk hela livet när jag är så här pigg nu. Men det är inte sant, jag har gått igenom en hel del, både sjukdomar och sorg.

På väggen i vardagsrummet hänger fotografi av Carins sex barn, där fem ännu finns kvar, men en av sönerna dog i cancer när han var 50 år.

– Jag saknar min pojke mycket, han rycktes bort från oss alldeles för tidigt. Det är en stor sorg inom mig.

Kollegorna vårdar vänskapen i stallet

relationerKollegorna vårdar vänskapen i stallet: ”Vi har följt varandra genom livet”

Hon berättar att många vänner gått bort, och att hon blivit änka två gånger. Men trots tunga motgångar ser hon positivt på livet. Hon försöker ta vara på varje dag, se det positiva oavsett vad som händer, och hitta glädjen.

– Jag är nyligen fyllda 90, och har fått ett långt liv, men det har inte varit enkelt. Det enda jag kan påverka är min inställning till livet och hur jag vill forma det den tid jag har kvar. Och det är inte med oro utan med glädje.

Hoppa fallskärm

Till 90-årspresent gav barnen henne en hundspannstur, trots hennes höga ålder, och att de var rädda att hon skulle ramla och göra illa sig. En annan sak på hennes önskelista är fallskärmshopp.

– Om jag då ramlar eller dör när jag hoppar fallskärm, då har jag fått uppleva något jag drömt om. Varför inte få göra det när jag kan? Dö ska vi alla göra någon gång.

relationerVännerna Inger och Ulla tågluffade ihop igen – 50 år efter första resan: ”Lika kul nu som då”

Emil dukar fram fikat i vardagsrummet och serverar kaffet. I brödkorgen ligger bullar, drömmar och finska pinnar som Carin bakat. Efter fikat tar hon fram stickningen, en syssla hon älskar, särskilt om kvällarna. Hon stickar ofta på beställning och många vill att hon ska sticka strumpor, eller tjocksockor som Carin säger.

– Det är roligt att sticka och jag håller i gång min hjärna.

Emil går ut i hallen och hämtar en tröja Carin stickat åt honom.

– Kolla vilket hantverk det här är, det är så fascinerande att Carin kan och orkar sticka.

Ett tips Carin vill ge andra äldre, om de känner sig ensamma, är att våga fråga någon man känner om de vill komma på middag eller fika. Och ta det sedan därifrån.

– En fin vänskap kan växa fram. Det är många som är ensamma, men tyvärr lite för rädda och vågar inte fråga. Jag brukar säga att om man inte frågar då får man inget svar. Och vad är det värsta som kan hända? Ingenting, kanske att få ett nej, men, då går man vidare.

relationerÅldern saknar betydelse för språkvännerna Barbro och Joana: Vi blev väninnor direkt

Carin och Emil planerar att baka ihop så länge Carin orkar vara hemkunskapslärare, och på önskelistan över bröd att baka står vetebullar.

– Ja, det måste vi få till, säger Emil.

– Men först ska du kunna baka kavelgris galant, skrattar Carin och tar en klunk kaffe.