Cancern förde grannarna Lena, Malin och Ann samman

Promenader längs landsvägar och skogsstigar. Badaftnar i utespa:et med bubbel i glaset i månljusets sken. Utflykter till virvlande forsar och knådande av degar i byns egen bagarstuga.

De tre vännerna har bara känt varandra i tre år, men har hunnit uppleva mer tillsammans än många vänner gör under en livstid.

De har gråtit tillsammans, tröstat och kramat. Men mest av allt har de skrattat!

Efter reklamen: Se också: Jenny har en elakartad hjärntumör: "Jag ska klara det."

– Vår fina vänskap är sprungen ur något så avskyvärt som tre cancerdiagnoser. Tack vare våra sjukdomar fann vi varandra, men för det mesta pratar vi om helt andra saker än sjukdomar, säger vännerna.

Leva med dödsångest

Lena, Malin och Ann bor på samma gata, Innimarksvägen, i byn Hortlax, utanför Piteå i Norrbotten. Sjukdomarna förde dem samman och byggde en vänskap som de värdesätter högt.

Lena dukar fram smörgåsar, fikabröd och kaffe vid köksbordet där vännerna samlats, som så många gånger förr. Det är prat och skratt, och klirr med koppar och skedar. Två av vännerna väntar just nu på besked från röntgenundersökningar och prover. Det är en ångestfylld tid där vänskapen betyder extra mycket.

Anna Karolina

nöjeAnna Karolina lever med spridd cancer: "För mig var beskedet lika med en dödsdom"

– Ingen annan kan fatta hur det är att leva med dödsångest innan man får besked om cancern har spridits eller inte, och om den går att behandla. Den känslan kan bara den som varit med om det förstå. Jag hade nog inte klarat mig utan de här två, säger Ann och berättar att det är helt okej att gråta och vara ledsen i det här gänget, även om det oftast är tvärtom – skoj och glada skratt.

Värdinnan Lena väntar just nu på en operation där hennes bröst ska rekonstrueras.

– Jag ska åka till Karolinska sjukhuset för att genomgå en så kallad diep-lambå. Bröstet byggs upp av hud och fettvävnad från magen, förklarar hon och säger att det känns lite nervöst inför operationen.

– Om jag kommer att meddela tjejerna när operationen är klar? Självklart! Vi brukar ha videosamtal med den som för tillfället ligger på sjukhuset. Vännerna får alltid reda på alla nyheter på en gång, säger Lena.

Något av det jobbigaste med cancern är väntan på behandlingar och oron inför nya besked.

– Man lever tre månader i taget. När brevet från regionen ligger i brevlådan triggar det i gång ångesten, även om jag vet att det ska komma en kallelse, men då har vi ju varandra tack och lov, säger Malin.

Promenader ihop

Det var Malin som fick cancerdiagnosen först av dem alla. Magen hade krånglat ett tag när Malin bestämde sig för att gå till doktorn och det visade sig att hon drabbats av cancer.

Malins 50-årspresent – en resa till Thailand – fick ställas in och Malin fick ställa in sig på att 2019 blev ett år av strålning, operation och cellgiftsbehandling.

Drömmen om ett barn blev verklighet efter bröstcancern

hälsaEleonoras stora mammalycka - fick barn efter bröstcancer

Den sommaren blev Lena kallad till rutinkontroll på mammografienheten. Men datumet i kallelsen passade inte. Just då skulle ju dottern Johanna ta studenten. Lena skulle inte hinna den dagen.

– Jag ringde och bad om en ny tid. Jag fick välja mellan den 13 juni, som är min dotters födelsedag, eller en tid efter semestrarna i augusti. Det var en stressig period på jobbet, men i dag är jag glad att jag ändå valde den 13 juni i stället för att vänta.

En vecka efter undersökningen fick Lena ett samtal. Man hade sett något på bilderna och ville göra en utökad undersökning.

Det definitiva beskedet kom dagen innan semestern och operationen gjordes under Lenas första semestervecka. Sedan påbörjades efterbehandlingarna med cellgifter. För att skingra tankarna gick Lena ofta på promenader. Hon hade hört att Malin som bodde längre ner på vägen också var cancersjuk och brukade se henne ute med hunden Blixten.

– En dag bestämde jag mig för att gå ikapp henne. Jag ökade på stegen och började småprata med Malin. ”Hej! Du och jag är ju i samma situation …” Vi hade så mycket att prata om och slog följe på vår runda. Efter fem kilometer bytte vi telefonnummer med varandra. Sedan dess har vi tagit långa promenader tillsammans och haft kontakt varenda dag, säger Lena.

I augusti samma år var det Anns tur att bli kallad på mammografiundersökning och historien upprepade sig. Man hade sett något på bilderna och ville göra fler undersökningar.

– Jag ringde till jobbet på förskolan och grät när jag berättade det, jag kände på mig att det var cancer. Sedan följde mamma och pappa med mig till sjukhuset.

Ann visste att Lena också hade drabbats av bröstcancer. Byn är liten och de flesta känner varandra mer eller mindre.

– Men vi hade bara hejat på varandra förut, som grannar gör. Jag blev jätteglad när jag hittade ett brev av Lena och Malin i vår brevlåda. Jag hade själv tänkt så många gånger att jag ville knacka på hos Lena.

”Hej Ann, har hört att du fått samma besked som jag fick i juli. Jag hoppas att du känner dig pigg och vid gott mod. Vet att det pendlar mycket från dag till dag …”

nöjeSarah Dawn Finers första ord om maken Jonas cancerdiagnos

– Jag och Malin hade pratat om att bjuda med Ann på våra promenader, men man kan väl inte bara knacka på och säga ”Hej, vi har hört att du fått cancer”. Vi bestämde oss för att lämna det här brevet i stället. Vi berättade att vi brukar vara ute och promenera och att hon gärna fick höra av sig och följa med, säger Lena.

Leva här och nu

Ann ringde upp Lena direkt. Det visade sig att Lena just då låg isolerad på sjukhuset, med en infektion i kroppen.

– Vi pratade och pratade en hel timme. Det var som om vi alltid hade känt varandra, säger Ann som fick bekräftelse i allt det hon upplevde. Lena hade ju redan gått igenom det!

Och samtalen fortsatte.

– När Ann sa att nu börjar hårbotten värka visste jag att nu ramlar snart håret av, och när Ann sa att snoret bara rinner ur näsan kunde jag svara att det beror på att flimmerhåren i näsan också lossnat. Det kan vara skönt att höra att andra upplevt samma sak och att det är normalt, säger Lena.

nöjeJon Henrik Fjällgrens okända hälsokamp: Kände inte igen min kropp

Nu var Ann också en av Innimarkssystrarna som tog långa promenader så gott som varje dag.

Förutom de dagliga promenaderna har vännerna hittat på en massa roliga saker tillsammans. En gång i månaden har de ”junta” och det är ingen syjunta det handlar om.

– Vi äter gott, dricker gott och surrar och turas om att vara hos varandra, och i vår junta är även vår granne och vän Anki med.

Vännernas devis är att man ska leva här och nu och alla små framsteg ska firas! När någon har en sämre dag är det också självklart att berätta det.

Ann säger att det är så skönt att det är okej att visa alla känslor för varandra.

– Är det några som är bra på att stötta i svåra stunder så är det ju just de här vännerna, säger hon.

Återfall i sjukdomen

Innimarkssystrarna delar både glädje och sorg och stöttar, peppar och firar allt som kan firas. Som när Ann fick veta att hon skulle bli farmor.

– När jag fick besked om en spridning tänkte jag att jag kanske aldrig skulle få uppleva mina barnbarn. Men jag fick ett glädjebesked när jag befann mig 20 mil hemifrån på strålning. Min son Jonathan ringde och berättade att han och hans sambo skulle ha barn. Det var väldigt tidigt i graviditeten men de ville så gärna glädja mig. Jag jublade och gick i väg och köpte bebiskläder. Sedan berättade jag den underbara nyheten för de här vännerna, säger Ann och strålar när hon pratar om lille Lucas som nu hunnit bli en pojke på ett år och tio månader.

Även Malin har drabbats av återfall i sin sjukdom och har tvingats genomgå flera operationer, där hon bland annat opererat bort delar av lungan.

– Men det märks inte på Malin. Hon är otrolig, inte långt efter operationen gick vi på en tre mil lång promenad tillsammans. Vi avrundade kvällen med spabad hemma hos Malin, säger Lena och Ann.

Livet har många gånger känts kämpigt för dem alla, men det är just det förlösande skrattet, det positiva tänkandet och peppen som är så speciellt med det här kompisgänget. Om någon inte orkar följa med på alla upptåg får den ändå vara med via Facetime. Vännerna finner styrkan i varandra.

nöjeElin Kjos vändning i sjukdomen efter tuffa tiden: ”Fem veckor sängliggandes”

Något som Lena, Malin och Ann ser fram emot lite extra just nu är årets ljusfest. Det har blivit en tradition att fira ljusets återkomst den 21 december. Då tänder vännerna eldar, dricker glögg och firar en varm fest för livet.