Vännerna Inger och Ulla tågluffade ihop igen – 50 år efter första resan: ”Lika kul nu som då”
Ulla Thorell och Inger Friberg har precis klivit av tåget från Köpenhamn. De har varit på resande fot de senaste 20 timmarna, men ser ändå pigga och glada ut när de drar sina resväskor på perrongen på stationen i Kalmar. De har tågluffat i två veckor. Resan hem gick från Italien till Sverige. De slår sig ned vid ett bord på en restaurang och berättar om sin lyckade resa genom Europa.
– Vi har hunnit se väldigt mycket genom tågfönstret. Väldigt mycket fina vyer. Det var underbart att åka i Schweiz och titta ut genom tågfönstret. Det var som nya vykort hela tiden. Det var otroligt vackert, berättar Inger.
Att tågluffa innebär att turista med tåg som färdmedel. Förutom att tåg är ett miljövänligt alternativ tycker båda att det är ett spännande och sevärt transportsätt, just för allt som de passerar längs med vägen. Tiden på tåget också ger också möjlighet till eftertanke och tid till att smälta intryck mellan resmålen.
– Jag tycker att själen hinner med när man reser med tåg. Flyg har sina fördelar, men det blir väldigt mycket att man förflyttar sig till ett ställe och sedan plockar man russinen ur kakan. Med tåg blir resan en upplevelse i sig, säger Ulla.
Tågluffade ihop 1972
Det är andra gången som vännerna tågluffar tillsammans. Första gången var för 50 år sedan. Året var 1972 och första året med tågluffarkortet Interrail.
Inger och Ulla var vänner sedan första klass i Jämshög i Blekinge. Båda är födda 1954 och på sommarlovet mellan tvåan och trean i gymnasiet ville de ge sig ut ett sommaräventyr med tåg i Europa.
– Vi ville så gärna åka och vi slet i jordgubbslandet för att ha råd. Det var inte roligt och vi var inte snabba, men vi fick ihop pengar, berättar Ulla.
Tågluffarkortet kostade 350 kronor. Vännerna låg på knä och plockade bär för att få ihop till sin resedröm.
– Vi sparade ihop både till resan och till fickpengar. Vi fick väldigt mycket träningsvärk av jordgubbsplockningen, säger Inger och ler åt minnet.
Glada, förväntansfulla och utan större resvana gav de sig av. Från Sölvesborg gick färden med tåg till Österrikes huvudstad Wien.
– Vi kastade ut oss bara ut i det här. Vi tog tåget till Wien utan att veta så mycket, säger Ulla.
Det som de behövde veta lärde de sig längs med vägen. De frågade sig fram och mötte många andra tågluffare som gav dem tips. De hade ingen direkt plan utan gjorde vad som föll dem in under resans gång.
Interrailkortet fyller 50 år
Tågluffarkortet Interrail kom 1972. Det kostade 350 kronor för en månads resande med tåg i de flesta länderna i västra Europa. Det var tänkt som en engångsföreteelse för att fira den internationella järnvägsunionens (UIC) 50-årsjubileum. 21 europeiska länder gick samman och enades om att sälja interrailbiljetter till ungdomar under 21 år. Eftersom det blev succé fortsatte försäljningen år efter år. 1976 ändrades åldersgränsen till 23 år och 1979 till 26 år. Från och med 1988 tilläts alla att köpa biljetten. Idag är det rabatterat för ungdomar upp till 27 år och för seniorer över 60 år. Barn under 12 år reser gratis i sällskap med vuxen som har Interrailpass.
Kortet, Interrailpasset, är en färdbiljett som låter resenären resa i princip obegränsat inom alla deltagande järnvägsnät i Europa. Passet gäller som en grundbiljett, men ibland krävs det att du köper till en platsreservation. Numera finns biljetten även som Mobilpass (papperslös biljett som läggs till i mobilen).
Idag kostar ett Interrailkort utifrån olika kategorier, till exempel från 2198 kronor för fyra resdagar inom en månad eller resdagar en månad i följd från 5506 kronor.
Du kan resa med 37 olika järnvägs- och färjebolag i 33 europeiska länder. Interrailpasset är giltigt i följande länder: Belgien, Bosnien-Herzegovina, Bulgarien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Makedonien, Montenegro, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Schweiz, Serbien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ungern och Österrike.
– Tågluffa betydde att man luffade runt och stannade där man fick tips eller där det verkade trevligt, säger Ulla.
De fick se många vackra platser och träffade många andra ungdomar som tog sig fram med tåg i olika europeiska länder.
–Vi träffade många tågluffare på vandrarhemmen och det var trevligt. Det blev som en gemenskap, säger Inger.
Ett roligt minne från Frankrike
Vännerna var stor del av tiden i Frankrike. De besökte bland annat den medeltida staden Carcassonne. Än idag skrattar de åt ett minne därifrån när de gick en rundtur i en borg. Ulla hade väldigt långt hår som fastnade i en herres kavajknapp. Det tog en stund innan Ulla upptäckte det och under tiden skrattade herrens fru och Inger gott åt händelsen.
– Det låter kanske inte så roligt nu, men det var väldigt roligt då och det blir väldigt roligt när vi pratar om det nu, säger Ulla.
De reste genom Danmark och Tyskland, stannade i Österrike, Schweiz, Frankrike och England.
– Vi hade lite funderingar på Italien och Spanien men vi hade hört att killarna var så efterhängsna. Det verkade inte så kul, säger Ulla.
Med en skral reskassa gällde det att få ut så mycket som möjligt för så liten peng som möjligt.
– Jag kommer inte ihåg att vi åt något speciellt, men det måste vi väl ha gjort. Det var väl ganska mycket bröd och vatten, säger Ulla.
Vännerna skrattar och Inger tillägger att de åt en hel del vattenmelon också. Ulla minns att de vid ett tillfälle blev dåliga i magen av melon.
– Det var inte så roligt, men vi var ju entusiastiska och 18 år gamla. Man piggar på sig rätt snabbt och fortsätter bara, säger Ulla.
Snålande med reskassan
Oftast sov de på vandrarhem, men för att snåla med reskassan övernattade de även på tågen, på vanliga sittplatser, samt hos bekanta. I Paris och i Brighton sov de hos folk de kände. När de kom fram till resmålen kånkade de sina ryggsäckar och tunga sovsäckar dit där de skulle övernatta. Taxi var det aldrig tal om.
– Vi gick till vandrarhemmen och solen sken och stekte. Vi skulle spara pengar, men det var ganska jobbigt, säger Inger.
Efter tre veckor på luffen var de fulla av nya intryck. Det var dags att vända hem till Sverige igen.
– Jag tror att pengarna tog slut så då åkte vi hem, säger Ulla.
Har hållit kontakten genom åren
Vännerna har hållit kontakten i alla år fast de bor på olika håll. Inger flyttade från Jämshög till Karlskrona, till Kalmar och idag bor hon i Gävle. Ulla bodde ett tag i Lund för att sedan bosätta sig i Kalmar.
– Och jag lärde känna min man genom Inger, säger Ulla.
Ingrid studerade till telegrafist på Sjöbefälsskolan i Kalmar. Hon sammanförde Ulla med sin klasskamrat Sven.
Idag är Ulla och Inger pensionärer. Ulla har arbetat som socialsekreterare. Inger som telegrafist på sjön och sedan som lärare. Genom åren har de rest tillsammans, bland annat till Grekland och Turkiet, men även inom Sverige. Varje år träffas de och besöker Sweden Rock Festival ihop.
– Vi bara fortsätter från förra gången på något sätt, säger Inger om vänskapen och att umgås med Ulla.
– Vi känner varandra så väl. Vi behöver inte prata ihop oss eller lära känna varandra, säger Ulla.
Dags för en andra tågluff
För några år sedan föddes tanken att ge sig iväg på en andra tågluff tillsammans, men pandemin satte stopp. Därför blev det först i år och därmed ett jubileum – 50 år sedan vännerna tågluffade första gången. Även tågluffarkortet Interrail firar 50 år eftersom det var nytt 1972.
Kvinnorna jämför årets resa med resan på 1970-talet. De konstaterar att denna gång var det mycket mer uppstyrt och planerat. Boende bokade de hemifrån och de lät en resebyrå ordna med tågbiljetter. Även denna gång hade de Interrailkort, som är rabatterat för personer över 60 år.
– Vi kände att vi nog inte orkade vara så spontana som vi var första gången med boende. Det var skönt att ha det ordnat innan. Vi är till åren komna, vi vill ha det lite bekvämt, säger Ulla.
Resan avgick i slutet av april från Kalmar station. Färden gick till Köpenhamn, sedan Hamburg och därifrån nattåg till Zürich, och till Italien som var resans första stopp. De övernattade i Rom, Florens och i Camogli på den italienska rivieran. I Rom och Florens besökte de museer och sevärdheter, helt utan stress. De ville hinna smälta upplevelsen och inte bara springa från ett ställe till nästa. Mellan besöksmålen strosade de runt och tog det lugnt. I kuststaden Camogli hade de en ännu stillsammare vistelse.
– Vi ville inte pressa in en massa sevärdheter utan bara vara och känna in miljö och stämningen, säger Inger.
De bodde flera gånger på kloster i Italien. Klostren var enklare boenden, men höll hotellstandard och låg ofta på strategiskt bra ställen.
– Man kan bo väldigt centralt i kloster, och innanför porten är det ofta en jättefin klosterträdgård som man kan sitta i. Det är en spännande kontrast mot den bullrande staden med den fina och lugna trädgården, säger Ulla.
Behövde egen tid
Reskamraterna kompletterar varandra. De har hjälpts åt med planering och bokningar. Många telefonsamtal har det blivit.
– Man har stort nöje av att planera sin resa. Sedan har man stort nöje när man reser naturligtvis och sedan efteråt när man pratar om resan, säger Ulla.
När de reser har båda behov av enskild tid. Det händer att de tar siesta och är var för sig.
– Vi har rätt så mycket behov av att vara i sin egen bubbla. Som väl är har vi båda det, säger Ulla.
Förutom resmålen och en noggrann planering är också tågen modernare och skönare att sitta i än på 1970-talet. Packningen är lättare.
– Förra gången hade vi tunga ryggsäckar och det var kämpigt att bära. Nu har vi rullväskor och det är väldigt skönt, säger Inger och sneglar på väskorna som de ställt vid sidan av bordet.
Bekväm resa
Resan har varit bekväm förutom en natt på tåget som krävde en del smidighet och att resa i begränsat utrymme.
– Det var lite kämpigt. Det är jättetrångt i sovkupéerna, berättar Inger.
Ulla hade sett bilder innan och trott att kupén med sängplatser skulle vara rymligare, och skrattar lite åt natten på tåget.
– Det gäller att man kan samarbeta. Det är som att bo i en garderob ungefär, säger Ulla.
Allt klaffade med ankomster och avgångar. Bara några gånger råkade de ut för förseningar.
– Det blev lite spännande ibland, när vi skulle passa in tåg och nästan fick springa för att hinna med, säger Inger.
De pratar varmt om kulturen, att möta våren i Sydeuropa och alla vackra byggnader och natur. Vännerna var iväg i två veckor och njöt verkligen av resan. De uppskattade också att komma hem.
– Tänk bara att kunna dricka vatten ur kranen. Sverige är fantastiskt, det är vackert och omväxlande. Nu får vi möta våren en gång till. På resan har vi sett blommande rosor, pioner och liljekonvaljer och nu är det dags igen, säger Inger och ler.
Vännerna sedan 61 år ska smälta intrycken och kanske planera en ny resa. De hoppas att fler i deras ålder ska våga och vilja ge sig ut på en tågluff. Det märker att intresset finns när de läser inlägg i Facebookgruppen Tågsemester.
Deras råd är att fundera på om man vill vara spontan och fixa boende på plats eller om man vill boka i förväg hemifrån.
– Jag hoppas att folk vågar. De behöver inte vara rädda för att tågluffa. Folk man träffar är väldigt vänliga och vill hjälpa till, säger Inger.