Inger, 90, och Pernilla, 47, är bästa vänner: ”Vi tänker aldrig på åldern”
I den franska verklighetsbaserade dramakomedin En oväntad vänskap från 2011 träffar den unge förortskillen Driss den äldre förmögne aristokraten Philippe.
Trots deras extremt olika bakgrund och ålder växer ett starkt band fram emellan dem. På ytan verkar de inte ha något gemensamt alls, men inombords delar de mer än de flesta och de visar sig vara själsfränder.
Det är inte bara i Frankrike som udda vänskapsrelationer kan uppstå. I Göteborg finns Sveriges svar på En oväntad vänskap – i verkligheten. Bortsett från monsieur Philippes lyxiga Parispalats och Driss småkriminella förflutna och några andra små detaljer.
Men berättelsen om Inger Ågren, 90, och Pernilla Sandahl, 47, har definitivt alla andra ingredienser för en svensk feelgoodfilm. I 26 år har de varit bästa väninnor, trots den stora åldersskillnaden.
– Inger är den häftigaste kvinna som jag någonsin har träffat och den bästa väninnan man kan ha! Det finns ingen som är som hon! Att det skiljer 43 år mellan oss tänker jag inte på alls, säger Pernilla leende där hon sitter bredvid Inger i soffan.
– Åldern var det sista jag tänkte på när jag träffade Pernilla. Jag tyckte bara att hon var en så snäll, glad och härlig person som jag ville lära känna, säger Inger.
Vi träffas hemma hos Inger i trerummaren i stadsdelen Örgryte i Göteborg. En tio minuters spårvagnsresa från city, med grönskande omgivningar och naturen inpå hörnet. Här ses de två bästa väninnorna ofta och fikar och vandrar i den intilliggande bokskogen. Och pratar, pratar, pratar.
Det här är Inger
Namn: Inger Ågren
Ålder: 90 år.
Bor: I Göteborg.
Familj: Änka efter maken Gunnar, barnen Tinna och Bertil, barnbarnen Astrid, Daniel och Johan, barnbarnsbarnet Elsa.
Gör: Pensionär.
– En del kanske tänker att vi inte skulle ha mycket att prata om med så stor åldersskillnad, men det är precis tvärtom. Vi pratar om allt möjligt och vi kan prata hur länge som helst. Man kan lära väldigt mycket av varandra och att höra Ingers berättelser från tidigare generationer är jätteintressant. Hon har rest och gjort mycket och har en otrolig livserfarenhet, samtidigt som hon hänger med i det nya. Inger har koll på trender, nyheter och smarta appar som inte ens jag vet om! säger Pernilla.
– Ja varför skulle jag inte ha det? ler Inger och fortsätter:
–Jag har en nyfikenhet på livet och jag älskar att lära mig nya saker och träffa nya människor. Yngre personer som Pernilla och hennes väninnor ger mig energi och glädje, det har jag gott om även om jag har fyllt 90 år. Jag känner mig inte alls som 90 på insidan, även om pappret säger det.
Gillar både nytt och gammalt
Det räcker att ta sig en titt runtom i lägenheten för att konstatera att Inger är en kvinna som vet hur man omfamnar livet, både genom att förvalta det förflutna och ta tillvara på nuet.
Det antika möblemanget, akvarelltavlorna på väggarna och inramade fotografier längs hyllorna vittnar om att hon är född på den första halvan av 1900-talet. De vita sneakersen som står i hallen och det leopardmönstrade hårspännet med ”Cool” i strassbokstäver på toalettbordet visar att hon hänger med i modet 2.0.
– Jag promenerar mycket, då kan man inte gå omkring i klackskor. Och jag gillar både nytt och gammalt, det är roligt att blanda olika stilar, säger Inger.
Hon har bott i samma lägenhet i över 50 år, och i kvarteret närmare 70 år. Färgglada bilder på barn och barnbarn varvas med svartvita fotografier från ungdomen, där Inger porträtteras i ett blont vågigt hårsvall och filmstjärnelook à la Grace Kelly. Bredvid står bröllopsbilder på henne och maken Gunnar, som gick bort för ett tiotal år sedan.
– Här var jag 23 år och Gunnar 29 år, oj vad unga och vackra vi var där, säger Inger och plockar fram fotografiet från hyllan.
Hon är full av minnen från sitt mångfacetterade och långa liv, och hon delar friskt med sig av den ena anekdoten efter den andra. Om hur hon träffade Gunnar på den första dansen i sin ungdom, spelade i orkester och efter studier på Handelsutbildningen arbetade som sekreterare i några år. Fram tills 1956 då hennes första barn föddes.
– Sedan arbetade jag hemma, som jag hade bestämt från början, säger Inger.
Saknaden efter maken som hon levde ihop med i över 60 år är fortfarande stark. Men hon understryker att hon inte fastnar i det förflutna.
– Vi hade ett fantastiskt liv tillsammans och nu är jag ensam kvar, men jag är inte ensam för det. Jag har mina fina barn och barnbarn och vänner och jag älskar att lära känna nya människor. Och så har jag ju min fantastiska Pernilla! säger Inger och kramar om Pernilla.
– Det är jag som ska vara tacksam som har dig, bästa Inger! säger Pernilla.
Själsfränder på samma våglängd
Det är svårt att inte bli påverkad av Ingers och Pernillas positiva energi, och det märks att de trivs i varandras sällskap.
De är själsfränder på samma våglängd, oavsett ålder på ett papper. Men att de träffades var egentligen en slump. Det var en sommardag 1996 som deras vägar korsades för allra första gången. Pernilla var 21 år och nyinflyttad till Göteborg från Vaggeryd i Småland, där hon är uppväxt.
Det här är Pernilla
Namn: Pernilla Sandahl
Ålder: 47 år.
Bor: I Göteborg.
Familj: Maken Andreas, sönerna Elliot, 17, och Sixten, 14.
Gör: Musiklärare, sångerska och körledare.
Hon studerade på Artisten, högskolan för scen och musik i Göteborg, och sommarjobbade på ett äldreboende i närheten av Ingers hem. Inger var 64 år och hälsade dagligen på sin sjuka mamma, som bodde på hemmet. Redan första gången som de gick förbi varandra i korridoren klickade det mellan dem.
– Det där är en glad prick, henne vill jag lära känna! Det var det första som jag tänkte när jag såg Pernilla, berättar Inger.
Känslan var ömsesidig, och det dröjde inte länge förrän de började lära känna varandra.
– Jag noterade direkt Inger, som alltid var så glad och positiv. Vi möttes dagligen och när jag berättade om mina musikstudier blev jag ofta ombedd att sjunga något för modern och Inger. Detta blev små fina stunder med goda samtal där jag också fick bidra med min sång, säger Pernilla.
Se också: Skönhetsikonerna de senaste hundra åren så har de sett ut
När sommaren var slut lämnade Pernilla äldreboendet för att återgå till studierna vid Musikhögskolan. Men hon och Inger såg till att byta telefonnummer för att kunna hålla kontakten i framtiden.
– Jag ville absolut att vi skulle träffas snart igen. Den sista dagen som Pernilla jobbade frågade jag efter hennes fullständiga namn och telefonnummer, och så sa vi på återseende, säger Inger.
Inspirerande för en ung kvinna
Det tog inte lång tid innan hon slog numret. Senare på hösten gick Ingers mamma bort, och då ringde hon upp Pernilla med den ljuva sångrösten.
– Inger berättade vad som hade hänt och undrade om jag ville sjunga på begravningen. Det ville jag självklart göra, säger Pernilla.
Den tunga dagen lättades upp av Pernillas sång och positiva energi, och blev en ljusglimt i sorgen för Inger. Därefter fortsatte de att umgås, med regelbunden kontakt på telefonen och fika- och promenadträffar. Ingers man Gunnar blev också en god vän.
– När vi träffades bjöd Inger och Gunnar alltid på finfika, och det var så spännande att få sitta ner och höra om deras liv. De älskade båda friluftsliv och att resa och deras kärlek till varandra var otroligt varm och stark! Det var så fint att se hur Inger och Gunnar såg på varandra efter alla dessa år som gifta. De tittade alltid på varandra med så mycket kärlek i blicken, det var inspirerande för en ung kvinna som mig, säger Pernilla.
Att umgås över generationerna var inga problem eller konstigheter. Men ett sms från Pernilla en dag fick Inger på platt fall.
– Pernilla skrev att jag var välkommen på tjejfrukost med hennes väninnor, och då blev jag lite förvånad. Jag var förstås glad för inbjudan men jag undrade hur det skulle gå. Ska jag komma dit när alla hennes 20-åriga väninnor är där, vad ska de tycka om mig? Men om Pernilla bjuder in mig så måste jag såklart komma, tänkte jag, säger Inger.
Osäkerheten och farhågorna var totalt obefogade. Tjejfrukosten blev ingenting annat än succé, och Inger charmade alla med sin närvaro.
– Inger var tjusigast av alla i vinröd sammetsklänning och kom med en flaska Amarone i högsta hugg. Hon charmade alla mina väninnor och berättade stories som bara hon kan! Alla mina kompisar älskade Inger och tyckte att hon var jättehäftig, hon stal hela showen! säger Pernilla och ler.
Blev en extramoster och god hjälp
På den vägen fortsatte det, och vänskapen växte genom åren. Pernilla tog examen från Musikhögskolan och började arbeta som musiklärare, varvat med frilansuppdrag som sångerska på olika tillställningar och shower. Inger och Gunnar satt alltid i publiken när hon uppträdde i Göteborg.
– Inger och Gunnar kom så ofta de kunde när jag uppträdde, och jag tipsade dem ofta om andra konserter som var aktuella. Det var så roligt att dela musikintresset, säger Pernilla.
– Gunnar var en stor musikälskare och vi hade mycket gemensamt med Pernilla. Gunnar var bra på att både dansa och sjunga, men själv kan jag inte ens klappa i takt! skrattar Inger.
Så småningom träffade Pernilla sin stora kärlek och gifte sig, och i 30-årsåldern hade hon fött två barn. Inger, som också är tvåbarnsmor, blev en extramoster och god hjälp genom småbarnsåren.
– Inger har funnits med i vår familj hela tiden, och har fått se våra två fina killar växa upp. Min man och mina söner tycker om Inger jättemycket. Jag har också haft förmånen att lära känna Ingers dotter och hennes familj som också bor i Göteborg, säger Pernilla.
Genom vått och torrt har Inger och Pernilla funnits där för varandra, när deras olika platser i livet har påverkat dem på olika sätt. När Ingers man Gunnar gick bort för drygt tio år sedan blev Pernilla en stöttepelare för Inger. Precis som när Ingers mamma hade gått bort sjöng Pernilla på Gunnars begravning.
– Det var ett hedersuppdrag att sjunga på Gunnars begravning. Han var en artig, omtänksam och stilig man.
Pandemin blev en prövotid
Oavsett vad som har hänt i livet har deras vänskap alltid varit en trygg grund att stå på. De har alltid träffats åtminstone varje månad, och varvat fika- och promenadträffar med konserter och teater och andra tillställningar. Pandemin blev en prövotid, då de inte kunde träffas inomhus på över ett år med tanke på att Inger är i riskgrupp.
– Det var jättetrist att inte kunna ses som vanligt, men vi höll kontakten på telefon och sms varje vecka. Så småningom började vi gå våra promenader utomhus igen men vi fick tänka på att hålla avståndet, jag ville ju inte riskera att Inger skulle bli sjuk, säger Pernilla.
I dag på andra sidan vaccinet är allt tillbaka till det normala igen, och Pernilla och Inger kan träffas som vanligt. När våren kom i år kunde de för första gången på tre år ta sina promenader i naturen, utan att behöva tänka på att ha minst en meter emellan sig.
– Vi har en tradition på våren att promenera i bokskogen och lyssna på trädens sus och fåglarnas sång, det var skönt att kunna träffas som vi brukar nu igen, säger Pernilla.
Efter två och ett halvt år med inomhussittande, avstånd och coronarekommendationer att följa har de mycket att ta igen. Under sommaren har de varit iväg på utflykter och gått på en och annan föreställning.
– Vi har varit ute vid havet och fikat, suttit på altanen hemma hos oss och druckit bubbel och gått på konserter och teaterföreställningar. Inger hänger med på allt, vi har så roligt tillsammans! säger Pernilla.
– Ja, det är skönt att allting är som vanligt och vi kan umgås igen. Pernilla är den bästa väninnan man kan ha! säger Inger.