Caroline och Robert träffades på Irland: ”Det var en lite speciell första dejt”
Kontrasten mellan Skrea strand och Atlantkusten på den gröna ön Irland är inte så stor som man skulle kunna tro. På båda platserna har man en milsvid utsikt över öppet hav – även om vågornas brytning mot kustlinjen inte är lika dramatisk här i Sverige som den ofta är på Irlands västkust.
– Men när vi flyttade hit från Irland var det den snörika vintern 2009-2010. Jag trodde inte det var sant och frågade Carro om det brukade vara så, säger Robert med ett skratt.
Caroline och Robert Twamley går hand i hand i sanden vid Skrea strand samtidigt som de berättar för Året Runt hur allt började, hur de en dag träffades och blev ett par. Deras berättelse låter som en saga och de tycker själva att det är en riktig kärlekssaga. Hon bodde nämligen på ett slott och han var den ädle riddaren som arbetade inom kriminalvården på Irland och som spelade egenskriven countrymusik på de lokala pubarna.
– Det började med att jag fick drömjobbet jag inte kunde tacka nej till. Jag blev erbjuden anställning på Castle Forbes på Irland där jag skulle träna topphästar, berättar Caroline.
Det var en möjlighet hon kände att hon bara skulle få en gång i livet och den då 30-åriga Caroline från halländska Drängsered behövde inte fundera länge innan hon sade upp sig som inköpare på ett företag och köpte en flygbiljett till Dublin.
– Det var ett drömjobb för mig som ridit och skött hästar sedan jag var liten. Men det innebar också mycket arbete. Jag hade bara en ledig dag i veckan.
På Castle Forbes fick hon ansvar för drygt tjugo värdefulla hästar.
– Det här var hästar som tävlade i hoppning. Jag är egentligen dressyrryttare, men jag fick erbjudandet om jobbet i samband med en tävling i Portugal.
En vanlig arbetsdag på Castle Forbes började med att Caroline på förmiddagarna red och tränade hästarna i lydnad. På eftermiddagarna ryktade hon dem och gick sedan med dem i hagarna för att de skulle få beta.
– Under tävlingssäsongen fick de inte gå lösa på grund av risken att de skulle skadas. På helger hände det ofta att jag följde med på tävlingar på Irland. Jag red dock inte själv utan var med som skötare.
Träffades på en pub
Det gjorde att Caroline kunde få sin lediga dag mitt i veckorna ibland. Ofta fick hon inte veta att hon kunde vara ledig förrän kvällen före. Så var det den 17 juni 2008 när Caroline och en väninna, som lustigt nog också hette Caroline, besökte en pub i Galway som är den närmaste större staden från slottet där hon arbetade.
– Det var en mysig pub och jag och min väninna satt vid ett bord och pratade.
Klockan var ungefär halv åtta och bandet som stod för underhållningen på puben hade börjat spela när Robert och en kompis kom in på puben och ställde sig vid bardisken.
– Jag hade också mycket oregelbundna arbetstider eftersom jag arbetade inom kriminalvården. Men till skillnad från Caroline hade jag ett fast schema och visste när jag skulle vara ledig.
Caroline lade direkt märke till Robert när han kom in i lokalen.
– Jag och min väninna kikade lite extra på honom och hans kompis, säger hon med ett skratt.
När Caroline strax därefter skulle gå fram till baren för att köpa ytterligare något att dricka råkade hon vingla till.
– Det var absolut inte på grund av berusning. Det var ju tidigt på kvällen och jag hade inte druckit så mycket, säger hon.
Men Robert lade märke till det och fick en anledning att säga något till den attraktiva blonda kvinnan som kom emot honom.
– Åh, vilka snygga danssteg sa jag. Caroline log och sa ”Tycker du det”. Sedan gick hon tillbaka till sin väninna och satte sig.
Men när Robert och hans kompis gick bort till tjejernas bord och frågade om de fick göra dem sällskap trodde han först att de drev med honom.
– Jag hade svårt att tro att de båda hette Caroline när de presenterade sig.
Men den första tveksamheten skingrades snabbt och de hade en trevlig kväll tillsammans på puben alla fyra. De fortsatte sedan till en nattklubb och innan de skiljdes åt bytte Caroline och Robert lappar med sina telefonnummer.
– Allt gick väldigt fort, men om jag minns rätt så var det jag som sa att du fick komma och hälsa på mig på slottet någon gång, säger hon.
Dagen efter deras första möte skulle Sverige möta Ryssland i Fotbolls EM i Österrike, vilket de hade pratat om under kvällen. Sverige förlorade den matchen med 2-0 och blev därmed utslagna.
Det gav Robert en anledning att sms:a Caroline och skriva att han tyckte det var tråkigt för henne som svensk.
– Sedan kom helgen och då kom du och hälsade på mig på Castle Forbes.
Att som utomstående komma till Castle Forbes var inte särskilt enkelt. Hela slottsområdet med stallen och de värdefulla elithästarna var omgärdade av rigorösa säkerhetsåtgärder. Det fanns höga staket och väktare patrullerade området.
– Det var inga problem för mig att ta emot besökare, men jag var tvungen att anmäla deras ankomst i förväg.
När Robert anmälde sig vid vakten fick Caroline köra ner dit och hämta honom med sin bil.
– Det var en lite speciell första date, säger han.
Caroline visade sedan huset hon bodde i på området och han fick träffa hästarna hon tränade.
– Jag är absolut ingen hästmänniska, men jag försökte imponera på Carro och tog till och med 3-4 ridlektioner, berättar han.
– På andra stället jag sedan jobbade på som stallchef skulle Robert testa att rida. Jag valde ut den snällaste hästen vi hade, men det gick inte alls ändå. Hästar känner på sig om man inte är trygg med dem, berättar Caroline med ett skratt.
– Sedan den gången har jag inte suttit på en hästrygg, men jag tittar på när Carro rider, säger han med en suck.
Flyttade hem till Sverige
Efter ett år på Castle Forbes bytte Caroline arbetsplats till ett annat stall på Irland. Det innebar att hon fick lediga helger och lättare kunde träffa Robert.
Men strax efter att de skaffat en gemensam bostad började de fundera på att flytta till Sverige.
– Jag kände att jag ville ha ett arbete med mer rimliga arbetstider om vi skulle bilda familj, men det var faktiskt Robert som ville att vi skulle flytta till Sverige.
– Jag hade fått möjlighet att vara tjänstledig med viss del av lönen från mitt arbete och jag hade hört att det var mycket bättre att bo i Sverige om man har barn, säger han.
En novemberdag 2009 packade de bilen full med sina tillhörigheter och körde till färjan som tog dem till Sverige.
– Den första tiden bodde vi i mina föräldrars sommarstuga här vid kusten. Sedan blev det en tid i Drängsered. Det var i Drängsereds kyrka vi gifte oss. Vi vigdes av en katolsk och en luthersk präst. Halva bröllopet var på engelska och halva på svenska.
De fick båda två jobb direkt när de kom till Sverige. Hon som sortimentschef på ett djurapotek och via hennes chef fick han jobb på ett lager.
– Jag har hela tiden sedan jag kom hit haft arbete. I början fick jag också gå en utbildning hos SFI (svenska för invandrare) liksom alla andra nykomlingar här i landet.
Robert beskriver de första två månaderna i det nya landet som en utmaning.
– Det finns likheter mellan Irland och Sverige, men även stora skillnader. Svenskarna är mer strukturerade och välorganiserade, men jag kan sakna spontaniteten på Irland. Det är lättare att få kontakt med varandra där.
– Men framförallt saknar jag pubkulturen. Där umgås man med grannar och vänner på puben.
Skriver musik ihop
Redan när de bodde på Irland hade paret börjat komponera och skriva musik tillsammans. Det fortsatte de med sedan de kom till Falkenberg och de har uppträtt som en duo lokalt.
– Jag upptäckte att Caroline hade en fin sångröst. Tillsammans har vi gett ut flera låtar, säger Robert som spelar amerikansk countrymusik.
Men när deras första barn, sonen Erik föddes 2011, tyckte Caroline att det var svårt att kombinera livet som småbarnsmamma med liveuppträdanden så nu är det mest Robert som spelar ensam eller tillsammans med andra musiker.
– Det blev ännu svårare att kombinera när vår dotter Kaitlin föddes i april 2014, men vi skriver fortfarande låtar tillsammans, säger hon.
Sedan 2019 har hon en annan stor kreativ ådra som kräver mycket av hennes lediga tid. Det blir uppenbart när vi efter promenaden längs havet sätter oss i deras vardagsrum i Hjortsberg, som ligger ett stenkast från Skrea strand.
På bordet framför dem ligger nämligen ett stort antal böcker som Caroline har skrivit.
– Jag har alltid älskat att läsa böcker och drömt om att skriva. Hittills har det blivit nio romaner inom feelgood-genren, säger hon.
Första boken Vilse på Nya Zeeland skrev hon tillsammans med sin syster och den bygger delvis på deras egna erfarenheter från när de reste runt som backpackers. I november kom hennes senaste bok Julpusslet som ingår i en trilogi.
Sedan 2017 driver hon och hennes syster även familjeföretaget som deras pappa startade. De tog över driften av företaget som tillverkar industripapper när deras pappa blev sjuk och idag äger de det gemensamt.
Robert arbetar sedan tre år som musiktekniker på Hallands konstmuseum i Halmstad. När han inte är där komponerar han som sagt musik och han är just nu aktuell med ett projekt där han tolkar Frank Sinatra.
– Jag försöker släppa en ny låt var tredje månad. Med min tribute till Frank Sinatra hoppas jag det blir spelningar även utanför Halland, säger han på svenska med sin karakteristiska irländska brytning.
– Jag fick lära mig svenska snabbt, men här hemma pratar vi bara engelska och barnen är tvåspråkiga, förklarar han.
Caroline och Robert har landat i Halland, men de vet inte om de kommer att stanna i Sverige för all framtid. Flyttlasset kanske går tillbaka till den gröna ön en dag.
– Det vet man aldrig. Men jag är pappa till två barn och de har bättre möjligheter till gratis utbildning och universitetsstudier i Sverige, säger han.
– Just nu har vi vårt liv här, säger Caroline och flyttar sig närmare Robert i soffan.
Det här är Caroline och Robert
- Namn: Caroline och Robert Twamley.
- Ålder: 45 och 53 år.
- Yrken: Företagsledare och författare respektive musiktekniker och låtskrivare.
- Familj: Varandra och barnen Erik, 11, och Kaitlin, 8.
- Bor: Hus i Hjortsberg söder om Falkenberg.