Barndomsvännerna blev ett par efter 40 år: ”Har väntat hela mitt liv på detta"
– Det tog sin lilla tid, säger Anneli.
Redan första dagen i första klass fattade Anneli tycke för Thomas, och sedan var hon kär i honom under hela grundskolan. Men det skulle ta 40 år innan polletten trillade ned, och för Thomas att inse att Anneli var kvinnan i hans liv.
– Det är det här jag längtat efter hela livet, skrattar Thomas Larsson, 63, och kramar om jämngamla sambon Anneli Hallblom.
Paret bor i en trivsam lägenhet i Lillån utanför Örebro. Som pensionärer har de tid för varandra.
– Äntligen är du min! Att du inte förstod att jag var kär i dig när vi gick i skolan, skrattar Anneli.
Thomas kan bara förklara det med att han inte fattade signalerna hon sände ut. Kanske av blyghet.
Båda växte upp i den lilla byn Närkes Kil utanför Örebro, och det var i byns skola som de började första klass samtidigt.
– Du var oerhört söt och snäll, men samtidigt väldigt blyg, minns Anneli.
Hon tittar på Thomas som ler åt beskrivningen av sig själv som ung pojke. Byskolan där de gick hade ett 60-tal elever i årskurs ett till sex, och där fanns en bra gemenskap.
Det här var under andra hälften av 1960-talet, och uppdelningen på rasterna var att pojkar lekte med pojkar och flickor med flickor. Anneli sneglade dock alltid lite extra åt var Thomas befann sig, och i klassrummet sökte hennes blickar ofta sig bort mot Thomas bänk. Men responsen var lika med noll.
– Jag försökte på alla sätt få din uppmärksamhet, säger Anneli.
– Det förstod jag inte, säger Thomas, som inte har något minne av den uppvaktning han fick.
I den lilla byn fanns inte så mycket att göra. Det fanns dock en kyrklig juniorförening, som utöver att förmedla det kristna budskapet, även hade en del andra aktiviteter. I brist på annat sökte sig många av byns ungdomar dit, så även Anneli och Thomas.
De hade nu börjat sjätte klass och gick sitt sista år i byskolan, sedan skulle de vidare till högstadieskolan i Lillån.
Överraskade med en puss
En kväll när de åkte hem i samma bil från juniorerna så hade Anneli beslutat sig för att visa Thomas att hon var kär i honom. Hon skulle pussa honom på kinden precis när han skulle stiga ur bilen.
Eftersom hon bara var 12 år var det något oerhört stort som hon länge samlat mod till. Hon berättade för bästa kompisen Eva, som nästan lät chockad och tvivlade på om Anneli verkligen skulle våga göra det.
Bilen stannade och precis när Thomas skulle kliva ur så böjde hon sig fram och gav honom en puss på kinden.
Eva satt häpen och tittade på henne.
– Att du tordes, sa hon med förvånad blick.
Jodå, nu var det avklarat och det var inte utan att Anneli kände sig stolt och hyste förhoppningar om att Thomas skulle fatta vinken.
– Jag blev mest chockad. Sedan tänkte jag inte så mycket på det, säger Thomas.
Tillbaka i skolan var allt som vanligt och Anneli fick aldrig ut något av den där pussen.
– Eva var lojal och höll tyst om det, så ingen visste. Jag hade förstås hoppats att Thomas skulle förstå att jag var kär i honom, suckar Anneli.
Mötte en annan kärlek
På högstadiet gick de ännu i samma klass. Men på en större skola fanns också ett större utbud av killar, och när nu inte Thomas visade minsta intresse föll det sig naturligt att Anneli började spana in andra.
– Det var en annan kille jag blev kär i, men jag var fortfarande intresserad av Thomas.
Nu infann sig snart moppeåldern och det var där Thomas lade allt sitt intresse, på motorer.
– Vi åkte skolbussen tillsammans och jag försökte hamna så nära Thomas som möjligt. Men alla killar skulle sitta längst bak och jag kunde inte tränga in mig där, då hade det blivit för uppenbart vad jag var ute efter, skrattar Anneli.
Efter högstadietiden skildes så deras vägar. Nu hade Anneli träffat en kille som gav henne uppmärksamhet.
– Han var sex år äldre än mig, och vi flyttade ihop i en lägenhet i Örebro när jag var 16 år. Jag gick en barnskötarutbildning och en hemteknisk kurs innan vi gifte oss när jag var 20 år.
De byggde hus och fick två barn tillsammans. Thomas var glömd, för nu var Anneli gift och hade en man som älskade henne. På en klassfest i mitten av 1980-talet korsades Annelis och Thomas vägar igen.
– Men då såg jag dig bara som en i klassen, säger Anneli.
Blev änka vid 36
Men så hände det fruktansvärda. Annelis man drabbades av cancer och det blev ett utdraget sjukdomsförlopp där de slets mellan hopp och förtvivlan. Hon var 36 år när hon blev änka.
– Att bli ensam med två tonårsbarn var tufft. Jag skulle både vara mamma och pappa samtidigt.
Anneli levde själv i några år innan hon på nytt fann kärleken och blev sambo. Mitt i den gyllene medelåldern kändes livet bra igen. Då slog sorgen till igen.
– Min sambo fick en hjärtinfarkt och dog, säger Anneli med sorg i rösten. Det var egentligen helt otroligt, två män som jag älskat bara rycktes ifrån mig.
Anneli var nu rejält tilltufsad av livets hårda prövningar. Och rädd.
Sa till mig själv att jag skulle leva själv resten av livet.
– Jag sa till mig själv att jag skulle leva själv resten av livet. Jag ville inte uppleva att någon jag älskar bara rycks ifrån mig en gång till.
Men då visste hon inte vilken överraskning livet skulle bjuda på.
Thomas hade efter grundskolan börjat som lärling inom billackering, och det blev sedan det yrke han kom att ägna sig åt resten av arbetslivet. Hans stora intresse var motorsport, och motorcyklar i synnerhet. Kärleken verkade dock aldrig behaga dyka upp i hans liv.
– Sanningen att säga gjorde jag aldrig några ansträngningar för att träffa någon. Jag var aldrig ute på dejt eller något, säger Thomas.
Den där pussen i sexan hade jag mer eller mindre glömt bort.
– Ibland tänkte jag på Anneli, men det var mer i sammanhanget att jag tänkte på de andra som hade gått i klassen och vad de var nu. Det var inte så att jag tänkte speciellt på henne, och den där pussen i sexan hade jag mer eller mindre glömt bort.
Berättade sin hemlighet
Och Thomas singelliv hade nog fortsatt, om inte Anneli och en gammal klasskompis bestämt sig för att fixa en ny klassträff.
– Vi delade upp klasslistan och skulle ringa till hälften var.
Slumpen gjorde att Thomas fanns bland de som Anneli skulle ringa. Hon ringde upp för att bara höra om han var intresserad av att komma på den planerade klassträffen.
– Det blev ett tre timmar långt samtal, skrattar Anneli.
– Vi pratade om skoltiden, hur det varit och annat, säger Thomas.
Och för första gången avslöjade Anneli sin 40 år gamla hemlighet.
– Jag var kär i dig.
Hon berättade hur hon försökt få hans uppmärksamhet, om pussen och allt. Thomas blev förvånad.
– Jag kom inte ihåg så mycket, men det kändes smickrande att hon varit kär i mig, skrattar han.
– Under samtalet kom mina känslor för dig tillbaka, säger Anneli, som gjorde slag i saken och föreslog att de skulle träffas och ta en fika.
Några dagar senare träffades på caféet som ligger i vattentornet Svampen i Örebro.
– Jag var jättenervös, vi hade ju inte setts på 20 år, minns Anneli.
De kände igen varandra direkt.
– Du var dig lik, säger Thomas.
– Du hade gått upp några kilo, men det var klädsamt, säger Anneli.
Och till skillnad från skoltiden fick nu Anneli mer uppmärksamhet.
– När vi gick runt och tittade på utsikten kände jag dina blickar i ryggen, säger hon och ler.
– Jo, så var det, medger han.
När de skildes åt bestämde de sig för att ses igen, och en vecka senare träffades de över en räkmacka.
– Jag kände hur hjärtat bultade, säger Anneli som stod vid ett vägval.
Jag kände hur hjärtat bultade.
– Jag hade ju sagt till mig själv att inte släppa in fler karlar i mitt liv efter att ha blivit änka två gånger, men nu kändes det som att jag kanske skulle ompröva det beslutet.
Nu hade Thomas också sina känselspröt ute, för första gången.
– Jag kände att något var på gång. Det var naturligtvis en del funderingar kring hur det skulle fungera att släppa in en annan människa.
Men det blev en ny träff, och en till, och en till…
– Jag var förälskad, säger Anneli och Thomas nickar instämmande.
Skyndar långsamt
Känslorna gick inte att stoppa, även om de försökte vara avvaktande. De träffades allt oftare och snart var de ett par på riktigt.
– Men vi behöll våra respektive lägenheter i olika ändar av Örebro.
De hade roligt tillsammans, och Anneli följde med Thomas när han ville åka ut med sin motorcykel.
– Jag kände mig så trygg med att sitta bakom dig, säger hon.
Med tiden blev det så att Thomas tillbringade den mesta tiden hemma hos Anneli. Samtidigt letade de efter en gemensam bostad.
– Vi ville ha något som vi båda tyckte om, och det tog sin lilla tid.
Efter nästan tio år tillsammans tog de ett stort kliv mot ett gemensamt liv och förlovade sig den 1 juli 2017.
– Det var inget frieri, utan ett gemensamt beslut. Vi hade lånat mina föräldrars sommarstuga intill havet i Halmstad, och det var där vi förlovade oss. Vi firade det nere vid stranden med bubbel och jordgubbar, berättar Anneli.
Två år senare kunde de äntligen bli sambo när de hittade en vacker marklägenhet i Lillån, med tillhörande trädgård där Anneli kan få utlopp för sitt stora odlingsintresse. På sommaren odlar hon potatis, gurkor, örter, morötter, lök och annat smått och gott. Och så gör de massvis med utflykter på Thomas motorcykel.
– Vi har det så bra tillsammans, säger Anneli, och Thomas nickar instämmande.
– Men att det skulle ta 40 år innan du fattade att jag var kär i dig, skrattar Anneli.
– Det var värt att vänta på, säger Thomas och ler.
Och den där nya klassträffen som Anneli ringde Thomas om – den blev aldrig av.
Det här är Anneli och Thomas
- Namn: Anneli Hallblom och Thomas Larsson.
- Ålder: Båda 63 år.
- Bor: Lägenhet i Lillån, Örebro.
- Gör: Båda har gått i pension i förtid. Anneli arbetade tidigare inom vården, och de sista åren som kock. Thomas har alltid arbetat med billackering.
- Fritidsintressen: Anneli har en trädgård och odlingar av olika grönsaker. Thomas har en motorcykel, och tittar gärna på motorsport.