Jan Guillou om KGB-kontakterna: "Har jag haft nytta av"
– Han är pensionär och står i kö för en höftledsoperation. Det är en viss förändring.
Jan Guillou introducerade den fiktive greven, attackdykaren och agenten Carl Hamilton för läsarna 1986. En slags James Bond med hjärtat till vänster och pickadollen till höger. Bokserien sålde i drivor och har filmatiserats med såväl Stellan Skarsgård som Peter Stormare, Stefan Sauk och Mikael Persbrandt i huvudrollen som den handlingskraftige men samhällsmedvetne officeren.
Då, när Coq Rouge introducerades, var Sovjetunionen ännu en faktor att räkna med. Ubåtar (eller minkar beroende på vem man talar med) kränkte svenska farvatten. Spetsnaz-trupperna lurade bakom hägg och syrén. Frågan är vad greven i ska slåss emot idag?
Se också: De mest hyllade krimserierna just nu
– Fiendemönstret är ju väldigt omskakat. Det är inte alls lika tydligt som under det kalla kriget, säger Jan Guillou.
– Det är svårt att säga vem som är huvudfienden. Putin är ju klart en fiende men det kan man säga om Donald Trumps USA också.
Klart är i alla fall att Hamilton, född 1954, numera opererar i en helt annan värld än den han formades i. Så är det för hans skapare också.
Fälldes för spioneri
Journalisten Jan Guillou fick sitt breda genombrott för allmänheten genom att åka i finkan för spioneri. Han och kollegan Peter Bratt fälldes för att ha äventyrat rikets säkerhet när de avslöjade hemliga underrättelseorganisationen IB i Folket i Bild/Kulturfront 1973.
IB, som var underställt försvarsstaben, hade som främsta uppdrag att inhämta information utomlands genom agenter och flyktingar. I arbetsmetoderna ingick också samarbete med andra länders säkerhetstjänster.
Men det som framförallt skulle komma i skottgluggen var informationsinhämtningen i Sverige där LO till exempel höll koll på kommunister i medlemsleden och deras eventuella relationer med främmande makt. En hemlig åsiktsregistrering helt enkelt.
IB hade tydliga band till den socialdemokratiska regeringen under Olof Palme och affären blev, så klart, en bomb.
Nyckeln till den hemliga underrättelsetjänsten var en visselblåsare innan termen ens var allmänt vedertagen. Håkan Isacsson hade jobbat på IB och fått sparken. Isacsson var dessutom gammal lumparpolare med Peter Bratt och sur på sin gamla arbetsgivare.
– De hade behandlat honom illa på ett sätt som var extremt dumt. Han hade snattat i kassan på jobbet och de gav honom sparken. Utan referenser hamnade han i limbo. Så han dricker lite för mycket och pratar bredvid mun. Oerhört klantigt av IB att behandla en av sina medarbetare på det sättet bara för en skitsak.
Snattat i kassan? Kaffekassan?
– Han hade trixat med pengar på något sätt. Jag tror det var något i storleksordningen 13 000 kronor som han tillskansat sig. Säg att det är 130 000 i dagens läge. Det är ändå inga pengar.
Tjaaaa. Men du menar att de borde tagit det lite lugnare med honom?
– Absolut. Ett slag på fingrarna och en förmaning att sköta sig i fortsättningen och gå tillbaka till jobbet. Det hade varit klokt. Då hade det kanske inte blivit någon IB-affär.
Kombinationen visselblåsare och grävande reportrar är, och har varit, det enda sättet för allmänheten att få reda på om underrättelse- och säkerhetstjänster pysslar med maktmissbruk i Västerländska demokratier. En kontroll som inga statliga kontrollorgan mäktar med enligt en ny doktorsavhandling gjord av Alexandra Franzén på Sociologiska institutionen i Lund.
IB-avslöjandet är med som ett av exemplen på detta men även Edward Snowdens avslöjande om NSA:s dataövervakning.
I Hamiltonromanerna går förlöjligandet av Säpo som en röd tråd. De är ungefär som Sjöwall/Wahlöfs klantiga konstaplar Kristiansson och Kvant. Och Hamiltons skapare har aldrig gjort någon hemlighet av vad han anser.
Svag spionjägarstatistik
Lite tillspetsat skulle man kunna sammanfatta kritiken med att Säpo bara jagar en uttalad fiende åt gången. På 60- och 70-talen jagade de FNL-medlemmar som verkade för att driva USA ut ur Vietnam. Idag jagar de muslimer.
– Under de åren hans Holmér var Säpo-chef 1970-77, så greps bara två spioner. Det var jag och Peter Bratt. Alltså inte en enda sovjetisk underrättelseoperation kunde avslöjas i Sverige för att Säpo jagade FNL-medlemmar. På det sättet har de ofta ofta riktat sina ansträngningar åt fel håll. Sedan dess är det muslimer. Vilket innebär att om riktiga spioner ska åka fast så måste de begå ett misstag.
Se också: Obehagliga saker din telefon vet om dig
Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) har spionerna legat lågt i Sverige sedan 90-talet. Få har i alla fall fällts för spioneri. 2003 dömdes den så kallade Ericson-spionen till åtta års fängelse för att bland annat ha sålt information om det svenska mobiltelefonnätet till ryska kontakter. Hösten 2021 har dock spionerinyheterna duggat relativt tätt. I september dömdes en Göteborgare, som jobbat för både Volvo och Scania, för att ha sålt information han kommit över i arbetet till ryssar. Samma månad meddelade Säpo att men gripit en tidigare anställd på just Säpo och militära underrättelsetjänsten Must misstänkt för spioneri koncentrerade till åren 2011-2014. Under den tiden hade mannen tillgång till information om Sveriges internationella samarbeten till exempel.
Mannen häktades senare mot sitt nekande misstänkt för den något mildare förseelsen "grov befattning med hemlig uppgift"
Det verkar väl ändå tyda på att spionbekämpningen blivit vassare?
– Det är så få fall så man kan inte säga att det är en tendens åt ena eller andra hållet. Slump och otur kan ju spela in på ett sätt som gör att saker och ting faller utanför de vanliga ramarna.
Under Hamilton och Guillous levnadsbana har även drivkrafterna för förräderi/spioneri ändrat karaktär. Från idealism till pengar.
Eller det fanns i alla fall exempel på spioner som läckte för fred.
– De amerikanska atomspionerna, varav en del åkte fast, hade en idé om att om USA hade monopol på kärnvapen så skulle de använda dem. Men om man överlämnade de amerikanska atomhemligheterna till Sovjetunionen så skulle det uppstå en terrorbalans vilket också skedde. Faktum är att inga kärnvapen har kommit till användning efter 1945, så terrorbalansen fungerade. Atomspionerna tog inget betalt.
– De amerikanska agenter som har åkte fast på senare tid för att jobba åt Israel eller Sovjet de har gjort det för pengar.
Träffade KGB - gjorde research
När Jan Guillou skriver om hur KGB raggade medarbetare i Sverige bland ung vänster så vet han vad han skriver om. Innan avslöjandet av IB hade han kontakter med KGB:s man i Sverige, översten Jevgeni Gergel. Kontakter som han senare beskrivit som journalistisk research. Översten fick två texter av den unge journalisten. En om Centerpartiets ungdomsförbunds inställning till Vietnamkriget och en om Nordiska rådet. Artiklarna ska ha levererats till den ryska nyhetsbyrån APN, skriver SvD.
När Expressen avslöjade att Säpo hade en akt om Jevgeni Gergel och hans möten med Guillou uppstod frågan om Guillou faktiskt spionerat åt Sovjet. En fråga han avfärdade som nonsens. Han hade aldrig överlämnat någon information av vikt och dessutom var han maoist vid tiden. Sovjet var fienden.
Men mötena genererade som sagt ingen journalistisk ”bomb”. Däremot gav det en hel del insikter till romanförfattaren Jan Guillou.
– Ja, naturligtvis. Man får lära sig mycket jargong, termer och beteende. Det har jag haft nytta av.
Hur värvade de?
– Det följde alltid ett bestämt mönster. Om man lyckas etablera kontakt är nästa steg alltid att bjuda på middag och ha det trevligt. Där kan man överlämna spritflaskor från ambassadens vinkällare
Inget hembränt?
– Nej, det var Moskovskaya, Stolichnaya och kanske en del fransk konjak för all del. Det uppstår tidigt i rekryteringsprocessen
– Det var ett led att bygga upp ett vänskapsförhållande. Nästa steg är att be om tjänster som är och framstår som helt oskyldiga. Och sen försöker man trappa upp det till ett arbetsförhållande. Mest med ofarliga tjänster och erbjuder betalning för det, säger Jan Guillou.
– Problemet med en den sovjetiska tekniken, åtminstone ur journalistisk synvinkel, är att det rör sig om en femårsplan, minst. De marscherar inte fram lika fort som CIA. Amerikanerna är inte lika rädda för myndigheter och journalister när de arbetar ute i världen eftersom de, så att säga, är på samma sida. Ryssarna måste alltid vara medvetna om att de betraktas som fiender och är övervakade.
De gånger du mötte honom var du medveten om att Säpo hade koll på hans rörelser?
– Nej, och det försäkrade han att han inte var. Inför ett möte ägnade han flera timmar åt att byta tunnelbanevagnar enligt ett irrationellt mönster tills han försvann. En som på den tiden var fullt möjlig men som sannolikt inte funkar längre med dagens kameraövervakning.
Hur är det med lappar som droppas på hemliga platser. Samma sak där?
– Nej, det ska man inte tro. De gamla metoderna för kommunikation är idag säkrare än all elektronisk kommunikation. En handskriven lapp kan inte snappas upp av alla de som sitter och lyssnar och kollar på datatrafik. Med tanke på underrättelsearbetets natur är det, så klart, mer som försiggår i det fördolda än vad som blir offentligt. Arbetsmetoder som avslöjas blir av nöden passé.
Och Jan Guillou är inte främmande för tanken att Säpo använder sig av ljusskygga metoder för att infiltrera fienden för dagen. Det vill säga muslimer som bor i Sverige.
– Säpos största ansträngningar går åt till att bevaka den muslimska svenska befolkningen och då uppstår bland annat ett väldigt behov av översättare från arabiska, farsi och andra orientaliska språk som måste värvas. Ska man ha hjälp med med buggar och annat så måste man måste ha fixare bland den övervakade befolkningen.
– I den där trafiken pågår sannolikt en lång serie olagligheter, utpressning och annat. Det är nämligen så att det är Säpo som bestämmer vem som blir svensk medborgare och inte.
Påtryckningar alltså?
– Absolut. Det är den vanligaste metoden, skulle jag tro. Att hitta idealister som tycker att det är en god sak att samarbeta med hemliga polisen mot den egna befolkningen är nog svårare. Men däremot om man är politisk flykting, eller säger sig vara det, och får erbjudande att ”vi kan ta hit din familj i en handvändning och ge er svenskt medborgarskap om ni vill och sedan kräver vissa gentjänster så ger det ett annat förhandlingsläge
Detta fokus på muslimer är det en känsla eller ett faktum?
– Det är ett faktum, det ska ingen förneka
I din bild. Var kommer det säkerhetspolitiska hotet ifrån idag?
– Sveriges beredskap mot cyberattacker är för dåligt. Det tror jag att ryssarna är medvetna om de har säkert möjlighet att i princip lamslå Sverige inom några timmar. Med hjälp av olika former av datasabotage medan vår säkerhetspolis jagar muslimer, säger Jan Guillou och slänger in samtalets 48:e snyting mot Säpo.
Men hur är det med gamla dagars vänster. Har vi inte gammal ovädrad byk där. Säkerhetsläckor som aldrig kommit i dagen?
– Jovisst. Jag tror jag känner till flera agenter som aldrig avslöjats offentligt. Eller jag är nästan säker. Men att hänga ut någon för forna synder är inte så meningsfullt.
Nya romanen Den som dödade helvetets änglar (Piratförlaget) kommer 19 januari 2022.
