Margareth räddade svårt sjuka vännen: ”Jag hade nog inte överlevt om hon inte hade dykt upp”

Kaffet och fikabrödet är framdukat hemma hos Birgitta Larsson i skånska Skurup. Det är dags för en av hennes och barndomsväninnan Margareth Thoredotters regelbundna träffar som de haft varje vecka i många år.

Efter reklamen: Se också: Jenny fick hjärtstopp i duschen – sambon räddade hennes liv

Sedan de blev pensionärer brukar de två väninnorna åka på en utflykt i Skåne varje vecka för att äta en god lunch och gå på café. Men den här veckan träffas de hemma hos Birgitta eftersom vi är på besök.

– Det är tack vare Margareth som vi kan fortsätta träffas. Om hon inte kommit i sista stund tror jag inte jag hade överlevt, säger hon när hon hänger Allers guldhjärta runt väninnans hals.

– Jag var ju tvungen att göra något. Vem skulle jag annars åka på utflykter tillsammans med, säger Margareth lite skämtsamt och kramar om Birgitta.

Men egentligen tycker hon inte själv att hennes insats var så märkvärdig. Hon tycker bara att hon gjorde det alla ska göra om deras vänner behöver hjälp.

– Du är absolut värd all uppskattning man kan få. En bättre väninna än du finns inte, protesterar Birgitta.

Birgitta och Margareth har varit väninnor i över 60 år. De lärde känna varandra när Birgittas familj flyttade in och blev närmaste grannar med Margareth och hennes familj i Rydsgård, som är en mindre ort i Skurups kommun.

Monicasvardagshjälteär hennesstorasyster

relationerGunilla tar hand om deras 92-åriga mamma: ”Viktigt att ta vara på den tid som finns kvar”

– Jag minns att jag var nio år och du var sex och du kom fram till mig och frågade om vi skulle leka. Sedan dess har vi varit bästa vänner förutom under en period när vi inte umgicks så mycket, berättar Birgitta medan hon häller upp kaffe.

Under hela skoltiden och upp till gymnasiet följdes de sedan åt och delade allt som två riktigt goda väninnor gör. Efter grundskolan utbildade Birgitta sig till tandsköterska och Margareth till sjuksköterska.

– Vi kom ifrån varandra på 80-talet, men så råkade vi träffas i en affär i Malmö i början av 2000-talet. Det var som vi hade träffats dagen innan. Vi kunde aldrig sluta prata och på den vägen är det, säger Margareth med ett skratt.

– Ibland ringer vi varandra efter att vi kommit hem från en av våra gemensamma utflykter och så pratar vi ytterligare en timme med varandra i telefon, berättar Birgitta.

Tomas satt fast i bilen när Eva och Emilia kom fram

relationerMor och dotter var först på plats vid svåra olyckan: ”Visste inte om Tomas skulle överleva”

Dök inte upp

Sedan de blev pensionärer har de två väninnorna haft som tradition att de träffas varje tisdag för att göra en gemensam utflykt. De väljer ett nytt resmål i Skåne varje vecka och de enda kraven de har är att det ska finnas en god lunchrestaurang och ett kafé med gott kaffe och gammaldags kakor i närheten.

– Det är viktigt. Vi har med åren blivit ganska kräsna och vi har skaffat oss våra favoritställen som vi gärna återvänder till, berättar Margareth.

Den här tisdagen i mitten av juni förra året, när Margareth i sista stund räddade livet på sin väninna, kom hon hem till Birgitta på förmiddagen som de hade kommit överens om.

Hon väntade i sin bil på parkeringsplatsen utanför bostadsområdet i Skurup där Birgitta bor med sin man Bengt.

– Birgitta brukar alltid vara punktlig, men när hon inte kom i tid blev jag först lite irriterad. Sedan blev jag orolig.

Margareth gick bort till Birgittas lägenhet, som ligger på bottenvåningen, och ringde på dörren, men ingen kom och öppnade.

– Jag tittade in genom fönstret in mot köket, men såg ingenting. Det var mörkt och tyst därinne.

Hon gick sedan vidare och tittade in genom ett annat fönster. Då fick hon syn på Birgittas man Bengt som låg och sov i en soffa i vardagsrummet.

Till saken hör att han också var allvarligt sjuk vid den tiden och väntade på en omfattande undersökning vid onkologen på Skånes universitetssjukhus i Lund. Det visade sig senare att han hade lymfcancer.

Kevin och Ebba räddade livet på sina små kusiner

relationerKevin och Ebba räddade sina sex kusiner ur branden

När Margareth fick syn på Bengt knackade hon på fönstret och ropade hans namn flera gånger. Till slut kvicknade han till och gick med mödosamma steg upp för soffan för att släppa in henne.

– Jag hade somnat på soffan kvällen innan. Jag var så sjuk under den perioden att jag knappt var medveten om vad som hände runt mig, berättar Bengt som under intervjun med Birgitta och Margareth sitter vid soffbordet.

Ambulans till sjukhus

När Bengt öppnat för Margareth gick hon omedelbart bort till deras sovrum för att undersöka varför hennes väninna inte stigit upp ur sängen.

– Jag frågade Bengt vad som hänt, men han var så trött och borta på grund av sin sjukdom så han kunde inte svara.

Synen som mötte Margareth när hon kon in genom sovrumsdörren chockade henne.

– Jag har jobbat i många år inom vården och har sett det mesta. Men när det är en god vän eller anhörig som drabbas är man ändå inte psykiskt förberedd.

Margareth konstaterade snabbt att hennes väninna hade mycket hög feber. Hon var röd och skållhet och hade under natten vridit och kastat sig så mycket i sängen att allt låg huller om buller.

– Hon var helt borta. Det gick inte att få kontakt med henne. Jag konstaterade först att hon hade puls och att hon andades och sedan ringde jag efter en ambulans.

relationerHans Eric, 70, räddade familjen Svenssons hus från att brinna ner: ”Du är vår hjälte!”

Birgitta fördes med tjutande siren och blåljus i ilfart till lasarettet i Ystad.

– Det kändes som det tog en lång tid innan ambulansen kom, men det gjorde det förmodligen inte, säger Margareth.

Birgitta minns själv ingenting av väninnans försök att väcka henne eller ambulansfärden.

– Det sista jag kommer ihåg är att jag kände mig trött och hängig vid 22-tiden på måndagskvällen och att jag sa till Bengt att jag skulle gå och lägga mig.

relationerGabriella var 14 när hon stoppade ett självmordsförsök: Jag knuffade bort honom – sen kom tåget

– Den första minnesbild jag sedan har är att jag ligger på sjukhuset och att en läkare gläntar på dörren in till mitt rum, sticker in huvudet och säger att det är covid-19 och att jag ska säga ifrån om jag får svårt att andas.

Det beskedet skrämde henne. Hon hade hög feber och svår hosta.

– Det som också oroade mig var att jag tillhör en av riskgrupperna eftersom jag har diabetes. Jag hade tagit tre vaccindoser, men trots det blev jag alltså smittad av coronaviruset.

Under de första timmarna efter att Birgitta förts till sjukhus ringde Margareth till hennes barn och barnbarn för att berätta vad som hänt eftersom Bengt var för sjuk för att orka göra det.

– Jag visste först inte vem jag skulle ringa, men till slut fick jag tag i hennes barnbarn Julia och via henne fick jag tag i Birgittas dotter Sandra som sedan informerade de andra.

Under dygnen på sjukhuset fick Birgitta inte ta emot några besök från vare sig sina döttrar eller sin goda väninna utan låg helt isolerad och ensam på sitt rum.

– Det var många tankar som snurrade runt i huvudet under den tiden. Det var där jag bestämde mig för att jag och Bengt skulle gifta oss när jag kom hem från sjukhuset för att få någon ljus glädjestund mitt i allt elände.

relationerVictor klämdes under en 1,6 ton tung bil: ”Liselott och Michelle räddade mitt liv”

Gifte sig efter 20 år

Söndagen före midsommarveckan blev Birgitta utskriven från sjukhuset. Bland det första hon gjorde var att fria till sin sambo sedan över 20 år.

– Jag har tidigare frågat Birgitta om hon ville gifta sig med mig, men då har hon sagt nej eftersom hon bara ville ha en kyrklig vigsel om hon skulle gifta sig, säger han med ett leende.

Den 23 juli gifte Birgitta och Bengt sig. Vigseln blev på sätt och vis en kompromiss. De vigdes av en präst, men bröllopet skedde inte i en kyrka utan ägde rum på Birgittas brors trädäck i Rydsgård.

– Margareth och hennes sambo Håkan var bröllopsvittnen, berättar Birgitta.

För henne blev det just den ljusa högtid hon behövde.

– Jag behövde verkligen att det hände något positivt. 2022 var ett oerhört tufft år för mig. Jag gick med en ständig klump av oro i magen för Bengt och det var kanske därför jag själv inte hade motståndskraft mot coronaviruset.

samhälleCasper är Celines räddande ängel: ”Jag trodde att bilen skulle explodera”

Bröllopet blev en vändpunkt, ett ljus i den mörka tunnel som Birgitta och Bengt gick igenom under förra året.

Strax efter att de bestämt att de skulle gifta sig fick Bengt diagnosen lymfcancer, en allvarlig cancerform, men den visade sig vara behandlingsbar.

– Jag har gått igenom sex cellgiftsbehandlingar och nu är alla spåren av cancer borta. Det var en mycket påfrestande behandling, men nu känns det bättre, säger han.

Exakt var och när hon blev smittad vet naturligtvis inte Birgitta, men hon misstänker att hon blev det dagen innan hon blev sjuk.

– Jag var på en restaurang och åt en söndagsmiddag tillsammans med min 92-åriga far, min bror, min svägerska och en väninna. Vi testade alla positivt för corona efteråt, men det var bara jag som blev allvarligt sjuk.

Den första tiden efter sjukhusvistelsen kände Birgitta sig trött och orkeslös och det dröjde ett tag innan hon orkade ta upp traditionen med tisdagsutflykter tillsammans med Margareth på nytt.

– Tack och lov klarade jag mig utan några följdsjukdomar eller bestående men som smak- eller luktbortfall. Men det jobbiga är att jag inte minns något. Allt mellan jag gick och lade mig på måndagskvällen och läkarens besök på onsdagen är utraderat.

Under hösten har Birgitta och Margareth åter börjat göra sina utflykter till trevliga lunchrestauranger och kaféer i Skåne.

– Men vi är inte bundna av tisdagar längre. Nu kan vi även åka andra veckodagar. Vi har till exempel ett ställe i Mellanskåne som serverar fantastisk god dansk fläskstek med rödkål på fredagar, berättar Margareth.

samhälleTaxen Ice räddade mattes liv tre gånger – nu kan iskalla hunden bli årets djurhjälte

Var de hade tänkt åka den där junitisdagen när det hastigt och mindre lustigt blev ändrade planer minns ingen av väninnorna.

– Det är helt utraderat ur minnet på grund av allt som hände den dagen, säger Margareth.

Birgitta ger sin väninna en kram och rättar till halssmycket med guldhjärtat.

– Jag är så tacksam för att Margareth fanns där för mig när jag som allra mest behövde henne. Vem vet hur det hade kunnat gå om inte hon varit så envis och knackat på fönstret?