Kevin och Ebba räddade sina sex kusiner ur branden

Mitt i natten, klockan var runt två, nåddes sexbarnsmamman Emma Bergqvist, 34, av beskedet att hennes hem just brunnit ned. Lägenheten, där hon tog för givet att alla hennes barn sov gott med sina kusiner som barnvakter, fanns plötsligt inte mer.

Efter reklamen: Se också: Jenny fick hjärtstopp i duschen – sambon räddade hennes liv

Men det gjorde Stina, Sally och Svea, Saga, Silla och lille Saxon – hennes allt på jorden. Liksom de älskade systerbarnen Ebba,18, och Kevin, 15. Två tonåringar som räddade sina yngre kusiner från att brinna inne.

– Jag är så otroligt tacksam, säger Emma, så rörd och tagen att rösten stockar sig på henne. Vi har ju varandra och det är naturligtvis det enda som betyder något.

Emma brer ut armarna och både de egna barnen och systerbarnen ryms på ett förunderligt sätt i hennes öppna famn. Det märks att hon slutit dem alla till sig många gånger tidigare. Hon konstaterar att de hör samman och hennes tvillingsyster, Emelie Holmgren Bergqvist, möter hennes blick och nickar instämmande. Klart de hör ihop. Det har de ju alltid gjort. Och tillsammans klarar de allt.

Trauma för familjen

Den där ödesdigra augustinatten då branden härjade i flerfamiljshuset i den lilla bruksorten Vikmanshyttan, utanför Hedemora, har sjunkit en bit bort i minnet för dem alla. Barnen sover lugnare om nätterna numera och är inte lika oroliga längre. Traumat har äntligen börjat lägga sig.

– Jag har gjort allt jag kunnat för att skapa trygghet kring dem, samtidigt som det naturligtvis varit väldigt mycket praktiskt att ordna med, berättar Emma. Barnen fick springa ut ur huset barfota så snabbt de kunde. Lågorna slukade allt vi ägde, efteråt hade vi varken skor eller kläder.

Trots att det gått ett par månader nu ligger känslorna tätt under ytan. Blotta tanken på att den hemska händelsen kunnat sluta på ett helt annat sätt drar som en isande vind genom luften. Men barnens lekar, helt uppe i nuet, värmer allas hjärtan.

Ebba bar yngsta på ryggen

Vi träffas i deras nya hem i Olshyttan, som ligger ett par mil från Vikmanshyttan. Barnen är ivriga att visa allt, både inne och ute, och kusinerna är på besök med sin mamma, inställda på att berätta om den dramatiska händelsen.

Den unga hjältinnan Ebba Bergqvist berättar att hon hörde två smällar utanför huset halv två på natten. Strax därefter knackade det på dörren. Ett par grannar hade upptäckt att det brann vid uteplatsen och att lågorna var i full färd med sprida sig till huset.

– Jag letade efter brandsläckaren först men elden tog sig så snabbt att jag förstod att jag i stället måste skynda mig upp till övervåningen och väcka alla. Vi måste få ut barnen fort! De yngsta kusinerna blev rädda och ville inte följa med först. Jag bad Stina, som är tretton, att hjälpa att få ut två av sina syskon. Jag bar Saxon, som är yngst.

relationerHans Eric, 70, räddade familjen Svenssons hus från att brinna ner: ”Du är vår hjälte!”

Ebba säger begrundande att det är ett stort ansvar att vara barnvakt och hennes bror Kevin håller med. Han säger allvarsamt att det här är något han aldrig kommer att glömma. De blev båda djupt chockade.

Elden spred sig över farstubron och fortsatta uppför trappan sekunderna efter det alla hunnit ut. När de hunnit tio meter bort stod hela huset i lågor. Strax därpå var hela huset övertänt. De rådiga barnvakterna ser tagna ut då de berättar.

Det rådde ett förfärligt oväder just den natten. Det åskade och uppstod många elavbrott i trak-ten. Larmet till räddningstjänsten slogs delvis ut, men det är åtgärdat nu, så att inget liknande ska kunna hända igen.

– Det tog lång tid innan brandkåren kom, säger Kevin. Minst tio minuter.

Det var minuter som kändes oändligt långa för alla som väntade, inte minst för de små som stod där barfota och yrvakna i sina nattkläder. De minsta med snuttefiltar i handen.

Som en skyddsängel

Katastrofen gick inte att hejda. Det rödmålade flerfamiljshuset från 1800-talet brann ned till grunden. Människor samlades snabbt, grannar och andra sökte sig dit för att hjälpa till, hyresvärden kom för att göra vad han kunde för sina sina hyresgäster, tacksam för att alla överlevt.

Emmas syster och man var tidigt på plats, ja, de kom så gott som omedelbart fast de bor nästan en mil därifrån. De tog med sig alla barnen hem till sig i Säter.

Emma arbetar som industrisanerare på ett verkstadsföretag i Borlänge och befann sig vid arbetsplatsen, en halvtimmes bilfärd från Säter. Så Emelie och hennes man åkte dit för att berätta vad som hänt.

– Jag hade svårt att ta till mig det som hänt, berättar Emma. Jag var tvungen att förvissa mig gång på gång om att alla klarat sig. Att alla var räddade.

– Tänk att jag haft sådan tur, fortsätter hon, att jag fått sex fina barn och att de alla och kusinerna överlevde branden.

Från Borlänge åkte de raka vägen till barnen. De kände alla en djup tacksamhet. Det var som att en skyddsängel hade ingripit.

– Jag ville ta på barnen, känna att de levde och lukta på dem. Alla åtta.

relationerBranden kullkastade allt för Johanna: ”Försökte rädda mina systrar men nådde inte fram”

Tvillingsystrarna Emma och Emelie har en särskild historia. När Ebba föddes var Emelie bara femton år, hon och Emma hjälptes åt att ta hand om den lilla flickan för att tillvaron skulle fungera. Båda systrarna känner att alla barnen är deras tillsammans. Eftersom Emma och Emelie dessutom miste sina föräldrar tidigt, både deras mamma och pappa dog samma år, 2015, bär de hela familjens historia gemensamt och umgås så gott som dagligen. Kusinerna känner varandra utan och innan. De är som en stor syskonskara.

Emma berättar om den första tiden efter olyckan.

– Till en början var lillkillen rädd för att det skulle börja brinna i sin mosters hem också, minns hon. Barnen drömde mardrömmar och sov oroligt. Även tonåringarna har haft svårt med sömnen. Och min äldsta dotter, tretton-åringen, var så arg på allting till en början.

Stora händelser väcker starka känslor. Alla inblandade kände nog samma sak, att det trygga livet aldrig kan tas för givet. Emma och barnen stannade kvar ett par månader hos Emelies familj, tills de kunde flytta in i sitt nya hem. Barnen sov tillsammans på soffan, sökte trygghet och närhet tillsammans.

– Visst var det trångt men det fanns hjärterum, så det löste sig tack och lov, säger Emma. Vi har kunnat samla oss tillsammans. De minsta barnen lekte brandkår en hel del, det var väl deras sätt att bearbeta händelsen. Men allt har blivit lugnare nu.

Pappas dagbok brann

Emma och barnens pappa hade redan tidigare gått skilda vägar, men båda tar stort ansvar för sina barn. Hon berättar varmt och tacksamt om all hjälp de fått av goda vänner, grannar och hennes arbetskamrater, chefer, skola och förskola. Ja, hela bygden har slutit upp med insamlingar och mycket annat, visat att de bryr sig.

Emma lägger händerna mot hjärtat och betonar hur tacksam hon över all omtänksamhet, all praktisk hjälp och all omsorg de fått. Hon har kunnat köpa nya overaller till barnen, som sannerligen behövs nu i kylan.

relationerMalin var fast i den brinnande lägenheten – hoppade från fjärde våningen

Visst tycker hon det är tråkigt att sådant som inte går att ersätta, som minnessaker, album och dagböcker är borta, men det överskuggas naturligtvis helt av det faktum att alla barnen och deras kusiner lever.

– Pappas dagböcker försvann i elden, de betydde mycket men våra minnen bär vi ju ändå inom oss. Och vår moster kom redan dagen efter med ett kassettband där pappa sjunger, så hans röst har vi kvar. Pappa sjöng så fint.

samhälleStyvsönerna brann inne – pappan fälldes och gick fri

I sitt nya hem har alla syskon varsitt rum. Emma berättar att det är viktigt för dem att kunna stänga dörren om sig, och vara i fred efter branden. En vrå som är deras alldeles egna. På nedervåningen ligger barnens kläder prydligt sorterade i varsina lådor. De minsta är noga med att visa och dra ut just sin låda ordentligt. Och i köket finns plats för alla kring det stora bordet.

Emma ser fram emot att ordna födelsedagskalas framöver, det blir ju ännu mer som ett hem då. Allting är ljust och öppet, barnen samlas kring saft och bullar. Emma och Emelie ler i samförstånd och har koll på alla. Ebba, som säger till sin mamma att hon snart ska flytta hemifrån, tycks ha den förmågan hon också. Beträffande minnessakerna som försvann säger Emma praktiskt.

– Vi ska skapa nya minnen tillsammans. Alla nickar instämmande. Det är inga problem.

Emma kan inte nog bedyra att hon aldrig kommer att kunna tacka Ebba och Kevin fullt ut för att de räddade hennes barn från att brinna inne.

Barnvakterna ler, både lite generade och stolta. Högtidligheten vilar i luften.

relationerEllinor fick hjärtstopp: ”Mamma räddade mitt liv”

Emma är så glad över att få ge dem varsitt guldhjärta från Allers. Ett gyllene hedersbevis för att de räddade livet på sina sex kusiner.

– Det låter otroligt, men på något sätt har vi alla kommit ännu närmare varandra efter branden, säger Emma. Fast vi var så otroligt nära varandra redan innan.

Det har börjat mörkna, Emelie och tonåringarna beger sig hemåt och Emma och de sex barnen går in i sitt nya hem. Hemmet där de ska fira kommande högtidsdagar och helger. Det lyser hemtrevligt i fönstren när vi åker därifrån. Så där som det skulle kunna se ut i en sagobok. Med många glada barn och en mamma som pysslar om dem, som det ska vara i den bästa av världar.●