Gunilla tar hand om deras 92-åriga mamma: ”Viktigt att ta vara på den tid som finns kvar”

Sara Andersson, 92 år fyllda, tar sig inte längre ut ur lägenheten. Men hon är inte ensam för det. Dottern Gunilla Hägg har huvudansvaret för att ta hand om henne.

– Mamma har alltid varit så snäll mot oss, och jag tycker att det är viktigt att ta vara på den tid som finns kvar. Hon var mycket barnvakt när barnen var små, hon fanns när vi behövde henne, säger Gunilla.

Efter reklamen: Se också: Ofrivilligt ensam? Så kan du hantera det

Sara Andersson bor i en trivsam trerumslägenhet i det lilla kustsamhället Påskallavik som ligger en mil söder om Oskarshamn. Här lever hon sitt liv, med stöd av döttrar och hemtjänst.

– Det är Gunilla som är kuggen i hjulet. Hon tar hand om mamma det mesta. Du är en sann vardagshjälte, allt du styr och ställer med, säger lillasyster Monica och fäster Allers guldhjärta runt Gunillas hals.

nöjeUlla Skoog om ensamheten: “Vissa saker är körda”

Jobbade inom vården

Gunilla är numera sjukpensionär efter att tidigare ha arbetat inom vården och som kanslist på IK Oskarshamn, och därför har hon möjlighet att besöka mamman ofta. Hon bor i Vånevik några kilometer norrut, och om hon väljer att promenera till mamman tar det henne en halvtimme.

– Jag är inte här varje dag, men flera dagar i veckan. Ja, vad gör jag? Jag håller mamma sällskap. Vattnar blommor, städar lite, rensar i kylskåpet. Vi fikar. Jag pillar lite, ser till att det finns saker hemma, lagar lite mat, äter ibland, säger Gunilla.

relationerLäsarberättelse: Jag skämdes för min ensamhet

Nyligen kalasade Sara och Gunilla på stekta flundror som Gunilla fångade i somras vid stugan. Den finns på Furön som ligger i Kalmarsund mellan fastlandet och Blå Jungfrun.

– Gott, nickar Sara.

Flundrorna är en lokal delikatess, och det är svårt att få tag i dem om man inte fiskar själv.

Monica som bor i Mönsterås, ett par mil söderut, besöker mamman här i helgerna.

– Och de andra två systrarna nån gång ibland, säger hon.

Tidigare gjorde Gunilla och Sara utflykter i närområdet, men det orkar inte Sara längre. Senast hon var utanför lägenheten var när familjen firade henne i våras på mors dag.

– Då var vi, alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn i PRO-lokalen, då var du med, säger Gunilla och tittar på sin mamma.

samhälleMathilde var utstött i skolan: ”Trodde det var mitt eget fel”

Sedan dess nöjer Sara sig med att sitta på balkongen.

– Jag har tur som har balkong både på framsidan och på baksidan.

Hon har bott i sin lägenhet i 17 år. På väggarna och i bokhyllan trängs fotografier på barnen, fyra stycken, barnbarnen, sju stycken, och barnbarnsbarnen som snart är tolv med ungdomsporträtt på Sara, som var en mörk skönhet, och bröllopsfoto på hennes mamma och pappa. I hallen finns ett foto av kungen och drottningen, som för många år sedan ankrade med sin båt vid Furön.

Som Emil i Lönneberga

Sara är uppvuxen på Flädingstorps gård utanför det lilla samhället Vissefjärda i Emmaboda kommun. Sara har berättat om hyssen hon gjorde som liten.

– Det var som Emil i Lönneberga, skrattar hon.

En gång simmade hon tvärs över sjön, ett äventyr som kunde slutat illa.

Sara hade en äldre bror, Göte, och en yngre syster, Birgit. Pappan var statare. Han fick tbc och när Sara var nio år gammal dog pappan.

– Du fick tidigt klara dig själv, säger Monica.

Saras första jobb var som barnflicka.

– Jag var tretton år. Det var i Lessebo. Flickan hette Sara, hon med.

Under en period arbetade hon på lasarettet i Åseda.

– Hur jag hamnade i Oskarshamn? Ja, det kan en undra, säger hon.

Den äldre hjärnan är omringad av flera myter.

hälsaHjärnan blir starkare med åldern – 5 fakta om den åldrande hjärnan som förvånar

Sara gifte sig ung med Nisse. Äldst i barnaskaran är Kerstin, som är 70 år. Hennes bror Jerry dog redan när han var två och ett halvt. Äktenskapet sprack. Sara gifte så småningom om sig med Gunnar och flyttade till Oskarshamn. De fick de tre flickorna Gunilla, i dag 61, Annika, 59, och Monica 57, som fortfarande kallas för Lillan.

– När vi växte upp var mamma hemma. Hon städade på kvällstid i en affär, säger Monica.

Tar med barnbarnen

Flickornas pappa, som jobbade på Oskarshamns varv, dog 1980. Några år senare träffade Sara en ny man och flyttade med honom till Bua utanför Varberg men återvände till ostkusten efter några år för att komma närmare barn och barnbarn. Alla fyra flickorna och deras barn bor i trakten, från Mönsterås i söder till Oskarshamn i norr.

– Förra julen var vi här allihop, alla barnen och barnbarnen och fikade, säger Gunilla.

Hon har ofta med sina barnbarn när hon hälsar på

– Den äldsta som är elva år tycker om att åka hit.

Sara är liten och nätt. Det vita håret är uppsatt, dagen till ära. Monica klipper mamma, det har gjort sedan pandemin.

– Hennes hårfrisörska gjorde inga hembesök, så jag fick börja klippa.

samhälleAmelia Adamo om lärdomarna av att åldras – och terapin med sonen

Sara har inte behövt gå till doktorn på tre år. Men just den dagen vi hälsar på har sjuksköterskan varit och tagit prover.

– Hon tog flera rör med blod, säger Sara.

Sara har hemtjänst tre gånger om dagen. Hon får hjälp att gå upp, och ta sina mediciner. Hon får mat hemlevererad, och hemtjänsten handlar, städar och tvättar åt henne.

– I början gjorde jag det, men det tog för mycket tid av det sociala. Jag tycker att det är bättre att jag håller henne sällskap. Jag gör andra saker, pysslar, och tar vara på den tid som finns, säger Gunilla.

Sara har varit intresserad av att handarbeta. Hon stickade och sydde och i sovrummet hänger flera broderier hon gjort.

– Hon gjorde jättemycket, säger Monica.

relationerEwas stickcafé bryter ensamheten – och ger massor av skaparinspiration

Sara tar sig fram med hjälp av rullator. Hörseln är bra, och synen också, för några år sedan opererades hon för grå starr. Minnet har börjat att svikta lite, men hon tittar mycket på tv och löser korsord.

Under en period bodde hon i byn Glostad i Misterhult, några mil norr om Oskarshamn. Där skedde en märklig händelse som satt djupa spår i Saras minne.

– Det blåste upp och det kom en tromb så parasollet blåste över grannens hus och lagården rasade.