Amelia Adamo om lärdomarna av att åldras – och terapin med sonen
Dessutom kommer tidningsdrottningen att berätta om terapin med den vuxne sonen, kärleken från svärdöttrarna och när hon insåg att hon inte var en lika bra mamma som hon trodde.
Tidningsdrottningen Amelia Adamo, 74, sänder i år sitt fjärde sommarprat, men det blir inte lättare med åren.
– Det känns prestationskrävande. Det är inte så att man vilar på några lagrar och tycker att ”det här har jag gjort förut” eller att man är rutinerad, utan det blir tvärtom bara värre, säger hon och tillägger:
– Jag tycker att det är mer anspänning än roligt under produktionsprocessen, det roliga kommer när det sänds och folk hör av sig. Då får man belöningen.
Se också: Sommar i P1 - här är alla sommarvärdar 2021
Några svårigheter att hitta ämnen att ta upp hade hon dock inte, utan insåg snabbt att hon ville prata om åldrande, samhällets syn på äldre och den ofrivilliga ensamheten som kan komma med åren.
Kritiken mot Sveriges inställning till äldre
Amelia Adamo är också ordförande i Ensamhetskommissionen, en organisation som arbetar just för att de äldre inte ska behöva vara ensamma.
– Då kände jag också att det fanns ett skäl för mig att vara med, för att sätta rampljus på de bortglömda.
Engagemanget för de äldre har funnits länge, och Amelia Adamo har varit starkt kritisk till hur de behandlats av samhället.
– Sverige har en tradition av att man ska klara sig själv. Och det är ju bra, men när man bli gammal så kan det finnas en fälla i det här att man kan själv och ska bo ensam. För det som händer då är att vänner kanske går bort, och då blir ensamhushållen väldigt tomma.
”Välkänt att Sveriges attityd mot äldre nästan är världssämst”
Under början av pandemin höjde Amelia Adamo åter rösten för de äldre som isolerades och fick vara utan nära och kära under en lång tid. Men i allt mörker som coronaviruset fört med sig har det också uppstått ljusglimtar.
– Det som varit bra ändå mitt i det här eländet är att äldre för första gången fått ett sånt rampljus. Det finns många fler i dag som vet vad ett vård- och omsorgsboende är och man vet mer vad hemtjänsten gör, arbetande personer som man tidigare kanske inte hade en aning om, säger hon och fortsätter:
– Det tycker jag är bra, att det inte längre är ett jobb som är i skymundan. Det är först när saker och ting får ljus på sig som man kan ändra det. Däremot är det välkänt att Sveriges attityd mot äldre nästan är världssämst. Det är Sverige och något annat land som har den här inställningen att vi bara är tärande.
”Går inte att bota alla typer av ensamhet”
Amelia Adamo känner sig inte ensam själv, åtminstone inte på det sättet som de äldre hon vill hjälpa kan göra.
– Det går inte att bota alla typer av ensamhet, alla normala personer har stunder av att känna sig ensamma och som att ingen förstår en. Men det, tycker jag, får man jobba lite för. Då får man vara en omsorgsfull människa tillbaka och hämta barn och barnbarn och så, säger hon.
– Jag försöker att vara bra. Och när mina svärdöttrar säger till mig att de kan generationsbo med mig blir jag så lycklig att jag kan falla i gråt. Då vill de ändå ha mig nära. Mina söner kan tänka sig det och det är mer rimligt, men när mina svärdöttrar säger att de vill ha mig i närheten... Nu är det inte aktuellt, men det är ljuvligt att tänka på, fortsätter hon.
Trodde att jag var en hyfsad mamma
Amelia Adamo har två barn, sönerna Filip, 44, och Alex, 41. I sitt sommarprogram kommer hon också att prata om hur det är att gå i terapi med sin vuxna son.
– Jag trodde att jag var en hyfsad mamma. Sen visade det sig att jag inte var lika hyfsad som jag trodde, och då får man försöka lyssna och se vad man kan göra i efterskott. Man önskar bara att man var klok då när allt sker och inte efterskottsklok.
Amelia Adamos Sommar i P1 sänds 8 juli.