Mathilde var utstött i skolan: ”Trodde det var mitt eget fel”
Under lång tid var Mathilde Illum inte medveten om att hon var ensam. Ändå kan hon utan problem sätta ord på hur det känns att vara ensam. För det var hon under hela grundskolan. Varje dag. Hon beskriver det som att ha en klump i magen och ett tryck över bröstet.
23-åriga Mathilde blev inte mobbad i bemärkelsen av kränkande öknamn eller elaka kommentarer. Det var mer subtilt. Hon var inte en del av gemenskapen och klandrade sig själv för det. När de andra flickorna inte frågade om hon ville sitta tillsammans med dem eller när klasskamraterna gick ut för att spela boll utan att säga något tänkte hon att det måste vara något fel på henne.
– Jag har alltid trott att det var mitt eget fel att jag varje dag gick hem ensam efter skolan, utan någon väninna att vara med. Men jag har nog aldrig sagt något om att jag var ensam. Jag beklagade mig aldrig – varken i skolan eller därhemma. Jag gick hemifrån varje morgon, var duktig på lektionerna och försökte hålla fasaden uppe så att ingen skulle upptäcka hur jag verkligen hade det. Jag trodde nog själv att det var normalt, säger Mathilde.
Hon understryker att hon inte klandrar skolan eller lärarna för hur det var.
– Det var en bra klass och skola, men jag tror att man ingriper först när det är fråga om direkt mobbning. Ensamhet är minst lika hemskt, säger hon.
Många unga vantrivs i skolan
Det är därför som hon gärna berättar om sin ensamhet i grundskolan. Hon vill bryta tabut kring det och hjälpa andra utsatta. Och det gör hon bland annat genom att hålla föredrag på skolor.
– Det är känsligt och personligt, men samtidigt tycker jag att det är viktigt att vi talar öppet om det här. Jag tror dessvärre att många unga känner sig ensamma. Kanske kan jag inspirera andra genom att visa att man kan ta sig ur ensamheten, säger hon.
Undersökningar har visat att många unga vantrivs i skolan, men hon vågar inte gissa på vad det beror på.
– Men det är så höga krav på unga idag. Redan i sjuan ska de ju nästan veta vad de vill bli så att de kan välja studieinriktning senare. Och så är det sociala medier där man kan se hur andra har fantastiska liv till skillnad från en själv. Omedvetet blir man påverkad av det, säger Mathilde.
Eftermiddagarna utan väninnor tillbringade Mathilde framför tv:n eller försjunken i fantasyböcker tills familjen kom hem sent på dagen. Därmed blev det inte synligt för andra att Mathilde tillbringade så mycket tid i sitt eget sällskap och när familjen var samlade behövde hon inte så mycket mer.
– Jag har en fin familj som alltid har stöttat mig och gett mig god självkänsla. Vi har det bra tillsammans. Det är mer mitt självförtroende som haltar, säger hon med ett leende.
Ville inte byta skola
Det har hon uppenbarligen kommit från. Hon är glad, öppen och pratglad och hon är medveten om att hon har utvecklats mycket. En utveckling som tog fart när hon började på en ny skola och därmed fick möjlighet att visa andra sidor av sig själv.
En dag när hon gick i åttan gick det nämligen upp för både Mathilde och hennes mamma att hon var ensam och att det inte är så en ung människa ska ha det. Mamman bad henne beskriva hur en positiv dag, en neutral dag och en dålig dag såg ut för henne. Och när Mathilde förklarade att det var en positiv dag var när en person sa hej till henne och en neutral dag när ingen sa något till henne och en dålig dag när någon sa något elakt till henne blev hennes mamma chockad. En positiv dag borde innebära mer än ett hej.
Mamman föreslog att hon skulle byta skola. Det ville Mathilde inte. Hon visste vad hon hade, men inte vad hon skulle få. Hennes mamma gav dock inte upp så lätt utan såg till att hon fick besöka en annan skola. Efter det tog de beslutet att hon skulle byta skola.
Åkte till USA
Och det var det rätta beslutet. Mathilde fick en chans att starta om på nytt på en plats där ingen kände till hennes förflutna. För första gången upplevde hon att hon blev inkluderad i gemenskapen och fick vänner.
– Här ställde folk frågan om jag ville vara med eller om jag hade lust att göra det eller det. Och jag kunde säga nej några gånger utan att vara rädd för att inte bli tillfrågad igen. Folk betedde sig annorlunda mot varandra och det betydde mycket för mig att få uppleva det. Jag utvecklades mycket under några år. Det blev en vändpunkt för mig.
Efter högstadiet gick hon gymnasiet och åkte sedan till USA på ett utbytesår. Väl hemma igen började tog hon en kandidatexamen i antropologi. Just nu pluggar hon till en magisterexamen och delar lägenhet med en annan student. Känslan av ensamhet kan fortfarande dyka upp ibland, men hon känner igen den i ett tidigt stadium och ta kontakt med en vän och på så sätt hantera känslan. Hon tänker att det beror på att hon genom att våga visa vem hon är har insett att hon betyder något för andra. Det finns människor som vill vara med henne.
– Det gör mig så glad att när jag märker att en väninna skickar ett särskilt sms till mig. Det är så fint och visar att hon har tänkt på mig. Idag har jag några fina vänner som är jag så tacksam för. Nu vet jag hur det känns också, säger Mathilde.
Översättning och svensk bearb: Lisa Södergren