Fembarnsmamman Sandra: Jag har lämnat våld och fattigdom bakom mig
Sandras Kasendus uppväxt i 70-talets Lettland präglades av fattigdom och hårt arbete. På den tiden var Lettland fortfarande styrt med järnhand av Ryssland.
Redan i 7-8-årsåldern fick Sandra och hennes fem syskon göra hushållssysslor hemma och bidra till försörjningen genom att arbeta på de omkringliggande lantbruken.
– Jag har jobbat så länge jag kan minnas, berättar Sandra, som trots det ser tillbaka på en lycklig barndom.
Skolan blev en fristad för Sandra. Hon hade lätt för sig.
Som 15-åring fick hon flytta till en större grannstad för att gå gymnasiet. Varje morgon innan skoldagen började städade hon idrottsanläggningar för att kunna betala mat och husrum, och för att skicka hem pengar till sin mamma och sina syskon. Vartenda öre behövdes för att få hushållet att gå runt.
Ett tonårsliv med drömmar och framtidsförhoppningar var det inte tal om.
– Jag förväntades komma tillbaka efter studierna och bidra till familjens ekonomi. Det fanns inte utrymme för något annat.
Universitetsutbildningen som hon kommit in på fick vänta.
Fakta. Sandra Kasendu
Ålder: 48 år.
Familj: Fem barn i åldrarna 10 till 23 år.
Bor: Hyresrätt i en förort till Stockholm.
Gör: Driver en städfirma med fem anställda.
Lettiska Sandra flyttade till Hamburg för städjobb
Men det var ont om jobb och fattigdomen gjorde att många letter flydde landet vid den här tiden.
I 20-årsåldern såg Sandra sin chans om ett annat liv. Hon fick ett jobberbjudande som hemhjälp i Hamburg, Tyskland, och var full av förväntan inför sin resa.
Livet i Hamburg var något helt annat. Hon fick nya vänner och en glimt av en värld bortom den karga och hårda tillvaron i Lettland. Där träffade hon också en man.
– Han var den första som sa att jag var vacker, och ja, jag blev smickrad, ler Sandra.
Mannen var flykting från Afrika och precis som Sandra hade han sökt sig till Tyskland i hopp om ett bättre liv.
Det gick inte lång tid innan Sandra blev gravid. Eftersom Sandras familj var katoliker var det inte tal om annat än att återvända hem till Lettland, gifta sig och föda barnet inom äktenskapet.
Först långt senare fick Sandra reda på att mannen också hade barn med en tysk kvinna.
Arbetade dygnet runt på ön Guernsey
Sandra födde en son och eftersom mannen inte talade språket blev det Sandra som fick ge sig ut och börja arbeta. Relationen till mannen var komplicerad. Han hade svårt att anpassa sig till sitt nya hemland och vantrivdes.
Åren gick och de fick i rask takt flera barn, men mannen hade fortfarande inget arbete.
– Då fick jag ett erbjudande om arbete i England, på ön Guernsey. Jag hade inget annat val än att tacka ja.
Sandra åkte dit och arbetade dygnet runt i sex månader. Arbetet slet på henne och kroppen kändes svag. Att det skulle vara frågan om en ny graviditet hade hon inte en tanke på. Det visade sig vara fallet och Sandra åkte hem till Lettland för att föda sitt och makens femte barn.
Vi drömde om ett bättre liv i Sverige
Situationen i hemlandet blev alltmer ohållbar. Även hennes relation.
När Sverige dök upp som en möjlighet skingrades oron för första gången på många år.
– Vi hade fått reda på att man kunde få ett bättre liv i Sverige. Jag kommer ihåg att min äldsta son sa: ”Mamma, vi måste flytta, vi kan inte vara kvar här”.
Sandras man begav sig mot Stockholm. Efter en tid kom Sandra och de yngsta barnen efter.
Drömmen om ett bättre liv slogs i spillror – det var svårt att hitta jobb och bostad, men Sandra som var van vid att arbeta hårt fick jobb som städerska.
Sandras make var våldsam och drack
De tillfälliga boendena avlöste varandra. Familjen flyttade mellan förorter och lägenheter, barnen behövde byta skola och fick aldrig möjlighet att landa i det nya landet.
När det var som tuffast bodde de i kommunens akutboende bestående av ett litet rum inrett med några våningssängar.
En dag hittade Sandra en annons om en lägenhet i vad som verkade vara ett tryggt område. Även om kontraktet bara var på sex veckor kände hon sig hoppfull och bad mannen flyga över och hämta de äldre barnen som var kvar hos hennes mamma och syster i Lettland.
– Jag kände att nu har jag en bas, något att börja med. Jag ville genast ha hela min familj på plats.
Vi levde med skyddad identitet
Trots att familjen nu var samlad och att Sandra avancerade inom städföretaget hon arbetade för, fortsatte utmaningarna. Maken hade fortfarande inget arbete och drack allt mer. Han var även våldsam.
Polisen kontaktades och Sandra fick skyddad identitet
Vid ett tillfälle flydde Sandra för sitt liv från parets boende. Det var grannarna som ringde polisen. När socialen kopplades in fruktade hon det värsta: De kommer ta barnen ifrån henne.
Sandra träffade en socialsekreterare som hon kommer att minnas för alltid.
– Kvinnan gav ett strängt uttryck, tittade stint på mig och sa sedan: ”Jag har sett dig tillsammans med dina barn. Ingen kommer ta dem ifrån dig, Sandra”.
Men nu förstod Sandra att hon behövde lämna mannen.
Med skyddad identitet flyttade hon och barnen till en ny kommun. Han ansågs farlig.
Då kom nästa utmaning.
– Problemet med skyddad identitet är att man blir helt låst. Barnen kunde inte gå i skolan och förskolan när de inte fanns med i systemet. Jag kunde inte ens ha ett bankkort, förklarar Sandra.
Sandras råd för att ta sig ur en destruktiv livssituation
• Det finns inget färdigt recept på hur man ska leva sitt liv, men jag vill förmedla en sak: Börja älska dig själv! Mer än vad du tror att du kan och vad du någonsin gjort tidigare.
• Var stolt över de mål, stora som små, som du redan uppnått och de som du planerar att nå framöver. Låt aldrig någon ta hoppet och livsgnistan ifrån dig!
• Var rädd om tiden. Tid är det enda vi inte kan få tillbaka. Vi måste fatta rätt beslut i dag! Hur svårt det än kan vara. Du kommerklara dig. En dag i kärlek och lycka är värt mer än år och månader i rädslaoch hopplöshet.
Efter en tid insåg hon att hon inte hade något val. Hon gick till polisen och bad om att få lösa den skyddade identiteten med risken som det innebar. Det blev paradoxalt nog en vändpunkt.
– Där och då kunde mitt liv börja. Jag startade direkt mitt företag och kunde äntligen börja se ljust på framtiden.
Träffade en vänlig präst i finska kyrkan
Rösten stockar sig när hon berättar att det är de fem barnen som fått henne att orka och kämpa dagar då livet varit nattsvart. Men även enskilda individer, som prästen i finska kyrkan i Stockholm som trodde på Sandra och inpräntade ”du kommer att klara dig, jag vet det”. Och inte minst det ljusa minnet av hennes älskade mormor från uppväxten i Lettland.
För trots alla svårigheter vägrar Sandra släppa taget om hoppet och tron på att det goda överväger det onda. Hon är övertygad om att universum alltid kommer att ge tillbaka till den som gör gott.
– I hela mitt liv har jag försökt att hitta lycka i de små sakerna i tillvaron. En vänlig blick, ett uppmuntrande ord, en hjälpande hand. Jag har också alltid haft förmågan att uppskatta det jag har, även om det inte alltid har varit så mycket.
Fick ett förstahandskontrakt och köpte hund
Sandra och barnens nionde flytt blev till deras första egna lägenhet. Efter åtta år i Sverige fick hon till slut ett förstahandskontrakt på en lägenhet – ett hem, en trygg bas för barnen. Det som hon längtat efter sedan dagen hon lämnade Lettland första gången.
Barnen fick äntligen kontinuitet med kompisar och skola, och Sandras företag växte. Hon gjorde saker hon drömt om länge: gick till frisören, reste och skaffade hund.
Eftersom hon själv aldrig fick möjlighet att studera vidare efter gymnasiet har det varit viktigt för Sandra att hennes fem barn ska få den chansen. Stoltheten går inte att ta miste på när hon berättar om de två äldsta barnen som i dag läser på universitetet.
Spåren som de tuffa åren lämnat efter sig går inte att sudda ut, men bitterhet ligger inte för henne. I stället ser hon tillbaka på vad livet har gett henne.
– Hade jag aldrig behövt lämna min ex-man hade jag aldrig fått möjligheten att utmana mig själv, upptäcka mig själv, lära mig att älska mig själv och älska livet, säger Sandra som i dag är lyckligare än hon någonsin vågat hoppas på.■