Juristen Jenny står upp för de svagaste – vägrar försvara förövarna

Ett dockskåp med små figurer, ett mjukisdjur, färgglada tavlor och en inbjudande soffa. Jenny Sarfatis kontor ser inte ut som en traditionell juristbyrå och det är ett medvetet val. Här tar hon emot våldsutsatta kvinnor och deras barn. Här ska brottsoffren kunna slappna av och känna sig trygga.

Efter reklamen: Se också: Mäns våld mot kvinnor – så ser verkligheten ut

På Jennys kontor finns aldrig några förövare. Att ena veckan företräda en misshandlad kvinna och nästa vecka försvara en förövare kändes inte rätt för juristen Jenny Sarfati. Hon valde att starta en byrå som enbart tar sig an brottsoffren.

– För mig är det en förtroendefråga. Brottsoffren ska veta att jag aldrig kommer att försvara en förövare. Jag vill kunna ta ställning och visa empati och jag brinner för att stötta fler brottsoffer att våga anmäla förövarna. Våld i nära relationer förekommer i alla samhällsskikt och i alla sorters relationer. Det är vanligare än man kan tro, mörkertalet är stort, säger Jenny.

Hon konstaterar att de allra flesta kvinnor någon gång varit med om en kränkning.

– Redan när jag spelade fotboll i tonåren hände det att unga tjejer utsattes för sexuella övergrepp på stora fotbollscuper. Men många förstod inte att det var ett brott.

Jenny Sarfati

Gör: Driver juristbyrå med fokus på brottsoffer och barnrättsfrågor.

Familj: Maken Joakim, 41, jurist och barnen Alfred, 10, och Ruben, 7.

Bor: I villa i Luleå.

Jennys förebild: Advokat Rebecca Lagh, en erfaren brottsoffer­jurist, och min mormor som blev 100 år och alltid stod upp för de utsatta.

Instagram: @sarfatijuridik

Vill öka kunskapen hos unga tjejer

Fortfarande är unga tjejer inte alltid medvetna om att de utsätts för ett brott när de bombarderas med oönskade penisbilder, eller pressas till sex som de inte vill ha. De unga är en grupp som Jenny gärna vill nå för att öka kunskapen.

Hbtq-personer är en annan grupp som hon jobbar med.

– Det är lätt att glömma att det förekommer våld även i homosexuella relationer. I de fallen är offren dubbelt utsatta eftersom förövarna kan hota med att ”outa” sin partner för omgivningen för att utöva kontroll. Många gånger blir de också utsatt för fördomar av samhället som tycker att den homosexuelle mannen väl bara kan slå tillbaka, eller att misshandeln av den lesbiska kvinnan är en pikant ”catfight”.

Jenny ger exempel på fler grupper som har extra svårt att ta sig ur destruktiva förhållanden. Hedersrelaterat förtryck där en hel grupp människor står bakom våldet är särskilt komplext.

– Det är även vanligt med våld i äldres relationer. Det är inte så att våldet tar slut bara för att man uppnår en viss ålder. Däremot syns det inte lika mycket utåt, vare sig i samhället eller statistiken. Många äldre har vuxit upp i en annan kontext där man såg på våld i hemmet ännu mer som en privat angelägenhet och något som kvinnor ”får stå ut med”, säger Jenny.

Hon påpekar att det med åren också kan vara så att förövaren blivit brottsoffrets vårdare, vilket innebär en extra utsatthet då de i praktiken blir låsta med sin förövare.

samhälleStorasyster hjälper personer utsatta för sexuellt våld: ”Får inte stöd någon annanstans”

Håller i utbildningar

För att nå ut med information och stöd till brottsutsatta håller Jenny utbildningar och informerar, bland annat kvinnor på skyddade boenden och på kvinnojourer och Brottsofferjouren. Hon berättar hur en brottsutredning går till, vikten av att polisanmäla och vikten av stödbevisning.

– Jag sprider information så att fler vågar anmäla och att fler förövare blir fällda. Med kunskap blir man tryggare och vågar anmäla sexualbrotten och våld i nära relationer, säger Jenny.

Hon får ofta frågor om hur polisförhöret går till, vilka frågor som kommer att ställas och om man måste möta gärningsmannen i rätten.

Det är en slitsam process

– Det är tufft att gå igenom en brottsutredning och en rättegång, kvinnan kommer att få svara på samma jobbiga frågor vid flera tillfällen. Det är där jag kommer in som ett viktigt stöd och en trygghet. Jag förbereder henne och blir skyddsbarriären som ser till att kvinnan slipper irrelevanta, kränkande frågor. Jag finns där som stöd, redan i samtalen före det första polisförhöret. Det händer också att jag följer med polisen hem till kvinnan. Jag ställer skadeståndskraven och för hennes talan.

Genom Jennys samarbete med kvinnojourer kommer hon i kontakt med många brottsutsatta.

– De ringer ofta till mig för att ställa frågor. Det är inte säkert att kvinnan är redo att göra en polisanmälan och jag är noga med att aldrig ställa krav eller skuldbelägga henne. Jag vill bara att hon ska veta att jag finns här när hon känner sig redo att anmäla mannen, och hon ska veta att ett målsägandebiträde aldrig kostar henne något. Staten betalar.

Ett av Jennys viktigaste råd till vänner, arbetskamrater och släktingar i den våldsutsattas närhet är just att inte vara dömande.

– Ställ raka frågor om du misstänker att någon är utsatt för våld, det är viktigt att vi vågar lägga oss i och något vi alla behöver bli bättre på. Fråga ”Hur mår du?” ”Har du det bra i din relation?” Men kräv inte att hon lämnar sin man. Låt henne veta att du finns där när hon är redo. Risken med att vara alltför dömande är att kvinnan isolerar sig ännu mer med sin våldsamme man och det är farligt.

samhälleMartina utsattes för överfallsvåldtäkt – så tog hon sig tillbaka: ”Det går att leva ett bra liv”

Måste tas på allvar

När kvinnan bestämmer sig för att lämna en destruktiv relation finns hjälp och stöd att få via exempelvis kvinnojourer, men Jenny tycker att samhällets stöd borde vara bättre.

– Kvinnan och barnen kan inte bo i skyddat boende i evigheter, de behöver hjälp med ett eget hem. Kvinnan har ofta starka känslomässiga band till förövaren och går i många fall tillbaka till mannen igen. Kvinnojourerna behöver också mer resurser för att kunna planera sin verksamhet långsiktigt. Det är orimligt att de i så stor utsträckning sköts på ideell basis.

Jenny säger att våld i nära relationer är ett oerhört stort samhällsproblem som måste tas på allvar. Hon efterlyser ett bättre stöd från samhället och större civilkurage från alla och envar.

– Skulden och skammen är aldrig offrets. Den ska läggas där den hör hemma, hos förövaren. Varje gång jag lyckas få en kvinna att polisanmäla gärningsmannen är en liten seger. Då känner jag att jag jobbar med något som verkligen är meningsfullt, att jag bidrar till ett samhälle som jag själv vill leva i.

9 råd till våldsutsatta

1. Samla på dig bevis, det finns sällan vittnen till brott som utförs inom hemmets fyra väggar. Egna stödbevis viktiga för en fällande dom.
2. Spara hotfulla sms och mejl, ta skärmdumpar på allt.
3. Fotografera blåmärken och rivsår och se till att även ditt ansikte syns på bilden, och att datum framgår.
4. Spara dagboksanteckningar.
5. Har du i smyg spelat in ljud eller bild från misshandeln? Det kan bli användbart vid rättegången.
6. Kan dina grannar ha hört eller sett någonting? Ringde du en vän efter våldtäkten? Finns det journalanteckningar hos läkare? Ringde du ett larmsamtal? Allt sådant är viktig stödbevisning.
7. Ring polisen! Det är viktigt att polisen kontaktas medan dina rivsår och blåmärken är nya. Polisen kör dig till läkare som dokumenterar skadorna. Polisen kan också förhöra grannar medan de ännu har händelsen färskt i minnet.
8. Begär ett målsägandebiträde, det kostar dig inget och du kan själv önska vem som ska företräda dig.
9. Kontakta en kvinnojour. Den är till för alla kvinnor, där får du hjälp och stöd och träffar andra i samma situation. Du är inte ensam!