Erika förvånade alla: Var vegetarian – blev slaktare
– Jag vet hur bra djuren har haft det, säger Erika.
Steget från att inte äta någon form av kött eller fisk till att starta ett eget slakteri hemma på sin gård kan tyckas låta väldigt stort.
Men så var det inte för Erika Handy.
– Det tillhör säkert inte vanligheterna att någon som är vegetarian drar i gång ett slakteri och är något som vi har skojat mycket om, berättar hon med ett skratt.
Inte helt oväntat var det många i hennes omgivning som blev mycket överraskade …
– Ja, i alla fall av att just jag skulle vara med och driva en köttproduktion. Däremot är både jag och Conor uppvuxna på varsin gård på landet – så vi har båda lantbruket i blodet, berättar Erika.
Under sommaren 2024 åt hon till och med kött för första gången sedan tonåren.
– Det kändes lite annorlunda, men var väldigt gott. Anledningen till att jag valde att bli vegetarian var ju varken att jag inte gillade kött eller av religiösa skäl – utan ett principiellt ställningstagande för klimat och djurhållning som jag hållit fast vid.
Erika och Conor Handy
Ålder: Erika är 30 och Conor 29 år.
Familj: Dottern Eira, 1 år.
Bor: På en gård utanför Västra Husby i Östergötland.
Yrke: Driver tillsammans småbruksgården Handy AB, Östergötlands enda som föder upp och säljer grönbeteskycklingar – och de säljer även grisar som de fött upp på gården. Erika (som är utbildad socionom) är föräldraledig för tillfället, medan Conor även arbetar som industriklättrare.
Intressen: Djur, skog och natur, äventyrliga upplevelser som att klättra, paddla kajak och kanot, åka långfärdsskridskor och längdskidåkning.
Därför blev hennes omgivning inte desto mindre förvånade då Erika plötsligt även åt både kyckling och griskött.
– Men det är ändå långt från att jag ändrat inställning helt. Jag äter nämligen enbart köttet från vår gård eftersom jag vet hur bra djuren har haft det. Och när vi har en sådan verksamhet här hemma vore det väldigt konstigt om jag inte själv åt det som vi producerar, det är ju precis detta som jag står för.
Kycklingarna växer långsamt
Deras småskaliga gård, som ligger utanför Västra Husby på den östgötska landsbygden, föder upp och säljer så kallade grönbeteskycklingar, samt två sorters grisar – Linderödsvin och en kulturras.
– Kycklingarna får leva utomhus i burar som vi förflyttar regelbundet. Därför får de grönt gräs varje dag, vilket ger en varierad och naturlig kost. De hittar också nya maskar i jorden att tävla om vem som får äta först, ler Erika. Genom den dagliga flytten skapar kycklingarna en jämn gödsling på fältet. Marken får lång vila mellan betandet, vilket skapar bra förutsättningar för det nygödslade gräset att växa sig starkt och därmed kunna binda koldioxid. Denna uppfödning anses vara bra både för djur och natur.
Kycklingarna har mycket yta och slipper trängas
Erika Handy– Något som sticker ut och skiljer sig mycket mot stora producenter är att våra kycklingar får växa långsamt i tolv veckor – i stället för i bara 34 dagar. De har också mycket yta och slipper att trängas. Det känns så skönt att se när de lagt sig ned och sträcker ut kroppen avslappnade och utan stress.
Även grisarna bor utomhus och flyttas runt för att hela tiden få nya platser att böka runt på.
Viktigt att följa regler
Slakteriet byggde Erika och maken Conor på egen hand i en byggbod som står på tomten.
– Det var mycket att tänka på vad gäller renhållningskrav, men vi var väldigt noggranna. Boden är uppdelad i två delar, i den första när man kommer in sker själva slakten. Och den är jag inte riktigt redo för, så det sköter Conor, berättar hon. Jag ansvarar för den andra sektionen med uttagning av djuren, förpackning och placering i kylanläggningen. Men framöver är det tänkt att vi ska turas om.
Makarna poängterar vikten av att alltid behandla djuren med full respekt.
– Vid avlivningen placerar jag dem en och en i fem olika behållare, för att sedan bedöva med el så att de domnar bort och inte känner ett dugg. Därefter väntar tvättning i en maskin och bortplockning av fjädrar i en annan, innan jag lämnar över till Erika, förklarar Conor.
– Eftersom vi slaktar färre än 10 000 kycklingar per år räknas vi som ett nollskaligt slakteri. Och där kommer vi att förbli. Under 2024 började vi i liten skala med 360 kycklingar och tänker oss en fördubbling under 2025, fortsätter Erika. Det gäller även antalet grisar, som var fyra under vårt första år.
Att valet föll på att starta just ett nollskaligt slakteri beror på att den småskaliga produktion som de ville satsa på inte tas emot av slakterier. Deras planer på några hundra kycklingar står i stor kontrast till den stora kycklingindustrin.
– Det nollskaliga slakteriet för småskaliga producenter är en lucka i EU-lagstiftningen. Det har varit en hel del att sätta sig in i, men reglerna är självklara och givna för oss att följa förstås, menar Conor.
Köttet säljs genom REKO-ring
Paret Handy flyttade till den fem hektar stora gården i december 2023, då Erika var gravid med deras dotter Eira – som föddes den 14 maj 2024 och verkligen fått vara med från start i sina föräldrars planering och uppbyggnad av verksamheten.
– Ja, det är inte alla bebisar som varit med när deras föräldrar byggt ett slakteri under sin första tid, säger Erika med ett snett leende och skrattar samtidigt till. Det låter ju lite hemskt när man säger det så här, men hon har fått vara väldigt nära oss båda hela tiden.
För att få in välbehövliga inkomster har pappa Conor kombinerat genom att jobba som industriklättrare.
– Som högst har jag varit 150 meter över marken, det var på Kaknästornet i Stockholm. Ett som är säkert är att man inte får vara höjdrädd i det yrket, skrattar han.
Förhoppningen i framtiden är att enbart kunna livnära sig på sitt småbruk.
– Hittills har vi enbart sålt till privatpersoner genom så kallade REKO-ringar – vilket är en direkthandel mellan småskaliga producenter och konsumenter med fokus på mat. Beställningarna görs på förhand och sedan levereras varorna på en viss bestämd plats, förklarar Erika.
– Eftersom vi är så pass små är det inte aktuellt att sälja till grossister, däremot går det att sälja till en specifik butik eller restaurang. Ett mål på sikt är att starta upp en gårdsbutik så att kunderna kan komma hit, tillägger Conor.
Paret träffades via Tinder
Båda två är uppvuxna på landsbygden – Erika utanför Linköping och Conor i Wales där deras föräldrar drivet lantbruk.
– Hos oss var det fokus på äggproduktion, där jag och mina två systrar började att hjälpa till redan i unga åldrar. Det var roligt och en jättebra uppväxt. Men så kom en tid i senare tonåren då jag bara ville bort från allting. Jag var ute och reste, samt jobbade i flera olika länder tillsammans med vänner. Utbildade mig även till socionom, kajak- och klättringsguide, berättar Erika.
Efter studier i Stockholm blev hon kvar i huvudstaden – och 2020 träffade hon en viss Conor från Wales.
– När jag arbetade på ett båtvarv i Spanien blev jag kär i en kvinna från Sverige och flyttade hit. Efter att det senare hade tagit slut gick jag med i dejtingappen Tinder – och där började jag skriva med Erika, säger han och ler stort.
– På grund av att pandemin hade börjat härja fick det bli dejter utomhus och varje gång grillade vi korv, skrattar Erika.
Det tog inte många dagar innan vi flyttade ihop
Conor HandyEftersom allt kändes så rätt från första början gick det undan.
– Det tog faktiskt inte särskilt många dagar innan vi flyttade ihop, avslöjar Conor. Det fanns liksom ingen anledning att vänta. Dessutom hade båda samtidigt blivit av med våra andrahandskontrakt, inte lätt med bostad i Stockholm, haha, så vi hittade i stället ett gemensamt ställe.
– Jag trodde aldrig att jag skulle träffa en man med nästan exakt samma intressen som mig. Båda älskar att tillbringa tid i skog och natur – och vi gillar äventyrliga saker som att klättra och åka långfärdsskridskor, framhåller Erika och fortsätter:
– Jag minns när jag drog med Conor till Abisko för att åka Kungsleden på längdskidor till Nikkaluokta – en sträcka på över tio mil. Trots att han aldrig hade stått på ett par skidor innan tvekade han inte att hänga med och det blev verkligen en fantastisk upplevelse. Vi har det så roligt och så bra tillsammans.
Efter ett par år i Stockholm ville de prova livet i Conors hemland Wales ihop. De bodde på hans pappas gård i ungefär ett år innan Erika blev gravid – och då flyttade de tillbaka till Sverige.
– Det är så skönt att ha mina föräldrar och systrar nära och jag är glad över att vi hittade den här gården, som är helt perfekt för oss. En fantastisk plats för Eira att växa upp på och för oss att få syssla med vad vi verkligen brinner för, avslutar Erika.