Kristina reser världen över – själv i rullstol: ”Negativitet motiverar mig”

Efter reklamen: Se också: Unika hotell för en vinterweekend nära naturen

I den röda enplansvillan på Norderön, strax utanför Östersund, har Kristina Palmér, 56, börjat packa för sitt snart stundande äventyr. På sängen i sovrummet ligger prylar prydligt på rad. Reselakan, tvättmedel, handdesinfektion. Och en vajer med ett tillhörande kodlås.

– Så jag kan spänna fast min resväska och rullstol om jag ska sova på något tåg, förklarar Kristina där hon sitter vid sängkanten.

I hallen intill, på en liten whiteboard-tavla finns en skral att göra-lista nedplitad.

Det har snart gått sex månader sedan hon bokade sin flygbiljett till New Delhi, Indien. Sedan dess har Kristina tagit en handfull vaccinationssprutor, bokat de två första hotellnätterna och köpt en flygbiljett hem från Colombo, Sri Lanka.

relationerMy: ”Livet är inte slut för att jag sitter i rullstol”

Allt annat är ännu bara lösa planer, men hennes förhoppning är att ta sig runt och upptäcka Indien med hjälp av tåg och taxi för att så småningom ta en båt över sundet till Sri Lanka.

Albanien var 40 grader varmt

Att resa är inget nytt för Kristina, även om hon aldrig varit i Asien tidigare. Med en pappa som besökt cirka 180 länder så har hon det i blodet och som barn reste hon och familjen mycket reguljärt.

När hon blev äldre och så småningom bildade egen familj blev det färre utlandsresor och desto mer segling i Sverige om somrarna. Trots det så är det inte första gången som hon nu reser i väg helt ensam och även om hon inte reser lika ofta som förut, känner hon sig som en van resenär.

hälsaAnna åkte permobil genom djungeln: ”Allt går om man vill”

Förra sommaren tog Kristina ett flyg till Albanien för att bo på ett camp som drivs av en svensk kvinna, men på grund av värmebölja och bränder åkte hon hem tidigare än planerat.

– Det var runt 40 grader varmt om dagarna. Det enda jag kunde göra var att bada och jag är ganska rastlös av mig, säger hon.

Svårt att veta tillgängligheten

Den här sommaren har hon tillbringat på hemmaplan och semesterdagarna har hon sparat inför hösten. Att resan går till just Indien och Sri Lanka, var långt ifrån självklart när hon först började fundera på att resa iväg.

– Först tänkte jag åka på en gruppresa till Colombia, men eftersom jag inte fick med mig något resesällskap och inte ville vara den svaga länken i gruppen så började jag titta på det här med att åka tåg i Indien.

Trånga gångar, toalettbrist och svårigheter att komma ombord på tågen är problem som Kristina förväntar sig, men inget som direkt oroar henne.

– Jag får väl ställa mig där på perrongen och se lite dum ut, så kanske någon lyfter på mig, säger hon och skrattar.

Exakt hur tillgänglighetsanpassade tågen faktiskt är i Indien har varit svårt att ta reda på i förväg. Kristina berättar att hon bland annat mejlat tågbolaget, men inte fått något svar. Inte heller på Facebook har hon fått någon vidare hjälp när hon hört sig för i olika intressegrupper.

– Många säger att jag inte ens borde åka till Indien och jag förväntar mig inte att det kommer vara lätt. Jag kommer vara magsjuk och ha svårt att hitta ställen att bo på, men jag vill åka dit och någon måste ju börja åka dit, menar hon och fortsätter:

– När någon säger att jag inte borde åka, då blir jag bara ännu mer motiverad.

hälsaElinas ben slutade plötsligt att fungera

Rullstolen försvann två gånger

Trots att många avrått Kristina från att åka så finns det också de som hejar på och tycker att hon är modig.

Att åka långt hemifrån, vara borta länge och dessutom resa ensam, är ju faktorer som i sig avskräcker många.

Att därtill vara en rörelsebegränsad kvinna i rullstol och resa till en del av världen där könsbaserad diskriminering av kvinnor fortfarande är utbrett, där personer med funktionsnedsättningar är mycket utsatta och där tillgängligheten på stränder, transportmedel och offentliga miljöer inte alls är som hemma, kräver att man som Kristina, inte hetsar upp sig eller oroar sig så lätt.

– Jag förstår ju att jag är ett ganska lätt byte. Nu åker jag medvetet till ett ställe där jag är ganska säker på att det kommer vara många problem och säkert finnas många människor som kommer vilja hjälpa mig utan att jag vet syftet med det, säger hon.

Även om det mesta inte tycks bekomma Kristina så finns det en sak som absolut inte får hända. Rullstolen får inte komma bort. Två gånger tidigare har Kristina flugit, landat och fått beskedet att flygbolaget tappat bort hennes rullstol.

– Det är ju lätt att tänka att en rullstol är en rullstol, men det är ju inte så. Tänk dig att kliva runt i gummistövlar i storlek 45. Det går ju, men det är ju inte så smidigt.

Men för Kristina Palmér lockar äventyret mer än det ovissa skrämmer. Hon drömmer om att åka upp i de indiska bergen, besöka Taj Mahal och att hitta en halvgalen surfare i Sri Lanka som kan tänka sig att hjälpa henne sittsurfa bland vågorna.

Men först ska hon stapla ved och förbereda gården för de kalla vintermånaderna.