Veronica: Jag såg en ensam liten flicka i fönstret
Första glimten av den lilla flickan fick vi när vi flyttade in en novemberdag med höstrusk.
Mitt i allt bärande från lastbilen till lägenheten kände jag mig iakttagen och när jag tittade upp såg jag en liten flicka i grannens fönster som försynt kikade fram bakom en gardin. Hon såg ut att vara i samma ålder som min fyraåriga dotter.
Dagarna blev till veckor och veckorna till månader men vi såg inte den lilla flickan. Inte på lekplatsen och vi sprang inte heller på varandra i trappan.
Det var inte förrän till sommaren som vi fick en andra glimt av flickan. Mina tre barn lekte på lekplatsen utanför och jag hade fullt upp med att grilla korv.
Av en händelse tittade jag upp och fick se flickan stå på balkongen och titta på oss. Jag vinkade till henne och frågade om hon ville komma ut och leka.
Mamman var deprimerad
Efter en stund kom flickan ut med sin morfar och vi började prata. Jag berättade att vi hade flyttat in den vintern och att mina barn ville få fler kompisar i området.
Flickan tittade på leken, men var blyg och osäker och vågade inte ge sig in i den. Flickans morfar var trevlig att prata med, men efter ett tag ursäktade han sig och sa att de borde gå hem igen.
Några dagar senare kom flickan själv ut när hon såg oss på lekplatsen och nästa dag likaså. När magarna började kurra frågade vi om hon ville äta lunch hos oss.
Hon såg först osäker ut, men när jag sa att hon fick fråga hemma först sken hon upp. Den sommaren blev en härlig start på en fin vänskap mellan mina barn och flickan.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Det visade sig att flickans mamma var deprimerad och tillbringade dagen med tre aktiviteter: sova, röka och titta på tv. Flickan hade länge fått klara sig själv med sporadiskt stöd från sin morfar.
Nu har barnen varit vänner i många år och flickan tillbringar mycket tid med oss. Hennes mamma mår periodvis dåligt och det är hjärtskärande att se hur hon helt glömmer sitt barn då.
Det måste vara en tuff situation, men nog borde det finnas hjälp att få om hon bara hade vågat sträcka ut en hand.
Jag känner knappt mamman, men har erbjudit mig att hjälpa till och sagt att flickan alltid är välkommen hos oss.
Jag vet att depression är en svår sjukdom att ta sig ur och om jag själv hamnade i den situationen önskar jag att någon hjälpte mig med mina barn.
För mig är det också en fröjd att se ett barn blomma upp så som flickan har gjort.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]