Karin: Rånet förstörde min mammas liv
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]
Jag brukade ofta tjata på min mamma om att hon absolut inte fick öppna dörren för någon som hon inte känner. Vi har låtit sätta in ett titthål så att hon ser vem som står utanför och hon har en säkerhetskedja på dörren.
Jag skulle komma och hälsa på henne på förmiddagen men vi hade inte bestämt någon exakt tid.
När det ringde på dörren tog hon för givet att det var jag och öppnade utan att titta efter.
Hon hann knappt vrida om låset förrän någon slet upp dörren och knuffade henne baklänges mot garderoben.
Två personer med svarta luvor över huvudet rusade in i lägenheten och skrek åt henne att ge dem pengar och smycken.
Den ena viftade med en kniv medan den andra tryckte upp henne mot väggen och böjde upp hennes ena arm hårt bakom hennes rygg.
Just den armen hade hon brutit flera år tidigare och efter det hade den aldrig blivit helt bra igen. Därför gjorde det nu så fruktansvärt ont att hon skrek högt i stället för att svara dem.
Den ena mannen höll fast henne medan den andra letade runt i lägenheten. De fick med sig hennes smycken som hon förvarade i sängbordet, men lyckades aldrig få tag på hennes plånbok som hon hade gömt på ett mycket fiffigt ställe.
Fick åka till akuten
Förmodligen hade de med sina våldsamma metoder fått henne att säga var hon hade pengarna om det inte varit för att jag dök upp. Som vanligt ringde jag på dörren och förvånades över att mamma inte öppnade.
Kanske var hon bara i affären tänkte jag och tog fram min nyckel för att själv låsa upp. Jag hade precis satt den i låset när dörren flög upp så hårt att jag fick den rakt i ansiktet med en smäll.
Ut sprang två svartklädda killar i full fart och nerför trapporna. På hallgolvet låg min mamma i en konstig ställning och jag trodde först att hon var död.
– Ring polisen, stönade hon.
De har tagit pappas guldklocka. Polisen kom och anmälan gjordes. De hade inte så stora förhoppningar om att få fast tjuvarna.
Efter mycket övertalning fick jag med mig mamma till akuten där de gjorde en kontroll av hennes arm. Tack och lov så hade hon inte fått några allvarligare fysiska skador. Skadorna satt i stället på insidan och kommer att förfölja henne under lång tid.
Efter rånet sover hon dåligt på nätterna. De första nätterna sov hon hemma hos mig men med tiden ville hon tillbaka hem. Och där måste hon ju sova ensam.
Hon vågar inte gå ner till mataffären ensam och jag har förstått att hon inte ens vill gå ner på gården med soporna av rädsla för att det ska stå någon och vänta på henne när hon öppnar dörren.
De som ger sig på någon så här har kanske ingen aning om vad det gör med en äldre människa att bli rånad och misshandlad.
Eller så bryr de sig inte det minsta. För det handlar inte om stunden då rånet sker. Det handlar om den rädsla som kommer efteråt och som gör det omöjligt att leva ett normalt liv.