Uno: Jag backade över min dementa hustru
En sen kväll upptäckte jag att det var stopp i diskbänkens avlopp och sa till min kära hustru Mary att inte tappa upp vatten.
Hon hade drabbats av en demenssjukdom och på grund av demensen glömde hon ofta att stänga kranen.
Vid halv två på natten vaknade jag av att en kran stod öppen och vattnet hade runnit ut och bildat en stor pöl på parkettgolvet.
Både vi och grannen i lägenheten under vår fick vattenskador och vi måste flytta tillfälligt.
Min fru låg för döden
Vi flyttade till vår sommarstuga vid havet där vi alltid trivts, men eftersom det var i mars var där lite väl kyligt.
I slutet av april ville Mary att vi skulle åka på en välgörenhetskonsert på kvällen. Hon ville aldrig sitta i bilen då jag backade ner från stugans uppfart utan gick bredvid ner till vägen.
Normalt backade jag åt höger och Mary gick till vänster. Av någon outgrundlig anledning tog hon åt höger, möjligen snubblade hon, och hamnade bakom bilen så att bilens bakhjul körde över henne.
Jag sa åt Mary att ligga absolut stilla och ringde efter ambulans. Sedan hämtade jag ett par filtar åt henne. Ambulansen kom ganska fort, Mary fick två sprutor med smärtstillande och sedan kördes hon i ilfart till sjukhuset.
Jag följde med dit och stannade kvar för att se röntgenbilderna. Mary hade fått en enkel fraktur på höger överarm, det var allt. Hon skulle ligga kvar på sjukhuset ett par dagar och med det beskedet sa jag farväl till min kära Mary och tog en taxi till stugan.
På morgonen ringde jag sjukhuset för att höra hur natten varit för Mary. Då fick jag chockbeskedet att hon hade fått en stor propp eller blödning i hjärnan och för närvarande inte var kontaktbar.
Jag tog katten Måns och ganska mycket saker med till stan eftersom vår lägenhet nu var färdigsanerad.
På kvällen fick jag ett telefonsamtal som jag aldrig ska glömma. En kvinnlig läkare ringde och berättade att Mary var så dålig att hon skulle vara sängliggande tills hon dog. Då sa jag till läkaren:
– Snälla vän, inte orsakade väl jag hennes infarkt när jag backade på henne?
– Det är klart att du gjorde. Det är ditt fel, sa hon.
Oj, oj, oj det var som att få en hundra kilos tyngd över axlarna.
Vad orsakade hjärtinfarkten?
Nästa dag åkte jag till sjukhuset för att hälsa på Mary. Det var förfärligt att se min kära hustru ligga där gråblek med ögon som stirrade rätt ut i tomma i luften. Jag såg inga som helst tecken på att hon märkte att jag var där.
Mitt sinnestillstånd var förfärligt när jag lämnade sjukhuset. Jag såg bara Marys hemska ansikte framför mig och hörde läkarens ord mala inom mig: ”Det var ditt fel, det var ditt fel.”
Jag irrade omkring på stan i en hel timme utan att veta var jag var. Till slut gick jag in på en grillbar, köpte lite mat och frågade efter vägen till busstationen och åkte sedan hem igen.
Mary flyttades till en neurologisk avdelning och en annan läkare ringde mig. Hon var vänlig och rar och ville veta allt om Marys hälsa och mediciner. När jag frågade henne om jag orsakat Marys infarkt blev hon bestört.
– Aldrig i livet. Att säga något sådant är lögn. Du hade mist din Mary oavsett om du hade backat på henne eller inte.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Jag grät av lättnad då skulden lyftes från mig. En dryg vecka senare drog min älskade livskamrat sitt sista andetag strax efter midnatt.
Sedan kom nästa kalldusch. Min hustru och jag hade helt skild ekonomi. När jag två år tidigare märkte att Marys uppfattning om pengar inte var som den skulle bad jag en släkting ta hand om ett litet sparkapital och sedan sätta in hennes pensionspengar på sparkontot.
Nu fanns det inte några pengar kvar på kontot och jag var tvungen att ta ett banklån för att ge Mary en värdig begravning.
Den blev ljus och vacker, Mary hade redan tidigare bestämt psalmer, musik och vilka musiker som skulle anlitas. 130 personer mötte upp och följde Mary till gravens ro.
Bokade möte med bankman
Så kom ännu en chock. Eftersom det var en trafikolycka hade jag fått pengar från min försäkring. Två månader senare kom ett kravbrev från försäkrings- bolaget som ansåg att det hade betalats ut för mycket pengar.
Då ilsknade min måg till och ringde upp försäkringsbolaget och frågade om de inte hade någon hut i kroppen?
Det slutade med att bolagets jurist ringde och frågade om jag behövde pengarna till Marys begravning. När jag sa ja sa hon att vi skulle låta det vara som det var.
Alla dessa motgångar, beskyllningar och besvikelser blev för mycket för mig. Jag tappade kontrollen över livet totalt.
Till slut blev personalen på banken så orolig att de ordnade ett möte med bankdirektören, en vänlig och omtänksam man.
Så fick jag ordning på ekonomin och livet igen. Jag träffade en underbar dam med lång erfarenhet av att hjälpa människor i sorg, hon hade själv följt två livskamrater till graven.
Vi var nära vänner i fyra, fem månader. Nu känns livet ganska bra igen även om saknaden efter min kära Mary fortfarande är påtaglig.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]