Rune: Sjuktransporten hem från sjukhuset var inte värdig en människa

Efter reklamen: Se också: Så gör du ett fint matskydd – av lampskärm och strumpbyxor

Efter ett par dagar med hosta vaknade jag en morgon och kände mig riktigt dålig. Då hemtjänsten kom såg hon genast att det inte stod rätt till så hon ringde hemsjukvården.

Där är jag känd eftersom jag har sår på vänster fot och får besök av dem två gånger i veckan.

relationerFelicia: Jag blev mobbad av både elever och lärare

Jag är 96 år, änkeman, diabetiker och sitter i rullstol på grund av en amputation av höger ben.

Hemsjukvården larmade ambulans och det blev färd till sjukhuset. Tre kvinnliga ambulanssjukvårdare tog väl hand om mig och 11.30 rullades jag in på akuten.

Min rullstol lämnades hemma eftersom det inte fanns plats för den i ambulansen, så jag las på en stenhård bårvagn.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

En sjuksyster tog några prover och sedan fick jag vänta i tre timmar tills en läkare kom och berättade att jag hade lunginflammation.

Det var inte en värdig transport

Läkaren sa att de inte gärna ville lägga in äldre personer på grund av risk för infektioner, så jag skickades hem med en antibiotikakur på tio dagar.

Efter fyra timmars väntan kom sjuktransporten. Det var påfrestande att ligga så länge på en stenhård bår, dessutom tänkte ingen på att jag var diabetiker och när jag bad dem kolla mitt blodsocker var det skyhögt.

Jag fick en insulinspruta som sänkte det, men det var ändå högt.

Sjuktransporten var en kall, trång och mörk buss. Det var ingen mänsklig resa. Jag var bara ett kolli som skulle transporteras från en plats till en annan. Att jag var en 96-åring med lunginflammation var det ingen som tog hänsyn till.

Det var rena mardrömmen att ligga ensam och fastsurrad i den mörka bilen. Efter vad jag tyckte var en evighet var vi äntligen hemma.

relationerGunilla: Vi fick inte bli gamla tillsammans

Jag rullades ut i kylan och mörkret och fick ligga ute och frysa under en tunn filt medan föraren åkte upp till min lägenhet och hämtade rullstolen.

Sedan skulle den ensamme föraren hjälpa mig från bår till rullstol. Egentligen behövs två personer för att klara det så det var ju inte konstigt att båren gled och jag ramlade ner mellan bår och rullstol.

Det var omöjligt för den ensamme föraren att få upp mig, men som tur var kunde ett förbipasserande par hjälpa honom att lyfta upp mig i rullstolen.

Jag skadade mig inte, men det var en mardrömsresa som man knappt hade klarat som frisk. Jag hoppas att jag slipper att uppleva en sådan resa igen.