Ulrika: Mina snobbiga syskon hånade min fars dag-present – jag kallades snål
Jag är den misslyckade systern men så har det inte alltid varit. De senaste åren har dynamiken i vår familj förändrats – och det hände när jag sjukskrevs.
Att jag skulle bli långtidssjukskriven var inget jag hade räknat med, men det har helt enkelt inte gått för mig att komma tillbaka till arbetet.
Livet har varit otroligt tufft de senaste åren. Min man dog nämligen i en bilolycka och lämnade mig ensam kvar ned två små barn.
Jag saknar min man så det gör ont, men försöker visa mig stark för barnen och håller uppe en fasad. Men på insidan gråter jag nästan varje sekund.
Det är inte bara sorgen jag brottas med utan även hur jag ska få ihop ekonomin. Att vara ensamstående, långtidssjukskriven tvåbarnsmamma är inte en enkel ekvation ska gudarna veta ...
Bil på lagning
Mina syskon har alltid haft det så lätt för sig. De har åkt räkmacka genom livet och i dag har de båda två bra jobb med höga löner. De lever i kärnfamiljer och allt verkar så lyckligt.
Så klart är jag glad för deras skull, jag unnar dem det, men jag hade önskat att de ibland kunde fråga mig hur jag mår.
Men i stället är de så uppe i sitt. De har inte funnits där särskilt mycket under de här svåra åren. Jag fick knappt någon hjälp med begravningen även om jag bad dem om hjälp.
Men vi ses ändå på högtider och firar dem alltid tillsammans, våra barn är jämngamla och har det så roligt tillsammans. Och våra föräldrar uppskattar så mycket när hela familjen samlas.
Så fars dag är en sådan dag när vi träffas. Pappa är viktig för oss alla. Precis som vår mamma. Vi har de finaste föräldrarna.
Det här fars dag var min ekonomi riktigt ansträngd eftersom min bil inte klarade sig i besiktningen och behövde åka in på reparation.
Så jag flaggade för att jag inte skulle kunna köpa en dyr fars dag-present.
– Det är kanske bättre om vi köper varsin present i stället? föreslog jag.
Annars brukade vi alltid gå ihop alla tre syskon och köpa något stor tillsammans. Summan blev alltid hög, minst femhundra kronor var, vilket jag inte hade råd med den här gången.
Mina syskon tyckte det var okej att vi delade upp oss, även om de verkade lite skeptiska.
Ljusstake från Svenskt Tenn
Jag funderade länge på vad jag skulle ge min kära pappa. Han som alltid funnits för mig, men som hade blivit gammal och återhämtade sig från en stroke.
Han och mamma bodde i en lägenhet som var full av möbler och prylar, de hade tidigare bott i ett större hus som de sålt, så inte behövde de ännu mer saker. Och kläder intresserade honom inte heller.
Till slut kom jag på det! Den perfekta presenten! Som dessutom var gratis!
På fars dag samlades vi hela familjen hemma hos min bror. Han och hans fru, som bor i en stor, vit villa på den finaste gatan i stan, stod för middagen som de köpt hem från en fin restaurang.
Vi slog oss ner vid bordet, alla barn och barnbarn och så våra föräldrar. Grattis på fars dag ropade alla och skålade!
– Här älskade pappa, sa min syster Vera och räckte över ett paket som var inslaget i inslagspapper som det stod Svenskt Tenn på.
– Inte ska ni köpa något till mig, sa pappa och tog tacksamt emot paketet från Vera och hennes man Claes.
Han öppnade paket som visade sig vara en vacker ljusstake i mässing.
– Det är vänskapsknuten och det är en klassiker, pappa, sa hon skrytsamt.
Min syster tyckte alltid att hon hade så bra koll på inredning.
Pappa nickade och sa tack.
Sedan reste sig min bror och la servetten på bordet.
– Kära far! Jag och Mia har ingen fysisk present till dig, däremot ett löfte om att vi kommer att bjuda dig och mamma på en valfri resa. Kanske är det nu vi ska ta och åka hurtigruten som ni pratat så mycket om.
Min mamma klappade händerna av glädje.
– Å, Oskar, vilken fantastisk son du är! Och tack Mia, du är den bästa svärdottern man kan önska sig, sa mamma med ögon som tindrade av glädje.
När vi ätit upp både för- och huvudrätt, och dukat av tallrikarna från bordet, var det dags för efterrätten.
Det var jag som hade fått i uppgift att köpa efterrätten eftersom Vera stod för vinet och Oskar för maten. Jag hade inte råd med något dyrt, men en Big pack-glass, skivade bananer och maränger var både prisvärt och skulle gå hem hos barnen.
Både min syster och bror rynkade på pannan och tog knappt en tugga, utan petade demonstrativt runt med skeden.
Jag stålsatte mig inför att ge min present, för även om jag trodde att pappa skulle tycka om den, sa min magkänsla att något dåligt ändå skulle inträffa ...
Vet inte om jag kan förlåta
När vi ätit upp glassen och min svägerska Mia kommit ut från köket med kaffemuggar, bestämde jag mig för att det var dags för mig att ge min present.
– Älskade pappa, sa jag och reste mig högtidligt upp. Jag vet ju att du, precis som jag gillar film, så min fars dag-present till dig blir en filmkväll hemma hos mig. Jag fixar snacks och ...
Plötsligt avbröts jag av ett skratt. I ögonvrån såg jag att det kom från min bror.
– Skattar du? frågade jag och vände mig mot honom.
– Ja, men vad är det för billig present. Hur snål får man bli? sa min bror hånfullt.
– Men Oskar, så säger man väl inte, sa mamma.
– Jag måste få säga vad jag tycker, svarade Oskar och ryckte på axlarna.
Jag tittade på min syster som nickade instämmande.
– Jag håller faktiskt med. Både jag och Oskar har pratat om att du aldrig betalar för dig. Det är alltid vi som står för allt, som den här middagen till exempel.
Mitt hjärta slog så hårt i bröstet att jag kunde känna det. Jag glömde bort att andas.
Det var en sak att mina syskon skämde ut mig inför våra föräldrar, men att de gjorde det inför mina barn var oförlåtligt.
Jag tog mina barn i handen och gick ut i hallen. Vi tog på oss jackan i farten och var ute i bilen på under en minut.
Nu har det gått flera månader men jag och syskonen har inte tagit kontakt med varandra.
Så klart är det sorgligt, mamma och pappa är ledsna och vill att vi ska försonas, men jag har sagt att vi är för olika. För Oskar och Vera handlar hela livet om pengar, lyx och status.
De vill kunna lägga upp fina bilder i sociala medier på Svenskt Tenn-inredning och Hurtigrutten. En ynka filmkväll är inget i deras värld ... Deras hårda ord sårade mig så djupt att jag inte vet om jag någonsin kommer att kunna förlåta dem.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]