Tina: Är jag för gammal för ett nytt jobb?

Efter reklamen: Se också: Stina brände ut sig - och blev biodlare

Redan när min chef sa att min tjänst skulle försvinna, förstod jag att de kommande månaderna skulle bli en prövning. Men att det skulle bli så här svårt hade jag aldrig kunnat ana. När jag tänker efter har jag nog aldrig varit så deprimerad i hela mitt liv.

Allt började som sagt en vanlig måndag. Runt åttatiden kom jag in på företaget där jag jobbat som försäljningschef i nästan tio år och tog en kopp kaffe och satte mig vid datorn.

Min chef hade bokat in ett spontant möte med mig, det gjorde han ibland men just den här gången fick jag en dålig känsla ...

relationerLisa: Jag träffade kärleken på en hundvänlig camping

Blir inte kallad till intervju

Jag fick det bekräftat när jag satte mig mittemot honom och han gav mig nyheten att företaget skulle säljas och min tjänst därför försvann.

Bakom ögonlocken brann det men jag gjorde allt i min kraft för att inte släppa fram några tårar. I stället tog jag ett par djupa andetag och lyssnade på min chef som fortsatte att prata om vad det praktiskt innebar för mig. Inte heller han verkade bekväm med situationen.

Jag fick sluta på dagen.

Det var över ett halvår sedan och det har varit de tuffaste månaderna i mitt liv.

relationerSasha: Min bror skulle alltid vara bäst – även som hundägare

Aldrig hade jag kunnat ana hur svårt det skulle vara att få ett nytt jobb. Trots att jag alltid tyckt om att jobba, presterat bra och har ett mycket bra cv har jag knappt fått komma på någon anställningsintervju. Den enda förklaringen jag kunnat lista ut är att jag är över femtio.

Inte ens till de enklaste jobben blir jag kallad. Då kallas det för att jag är ”överkvalificerad”.

Min man går iväg varje morgon till jobbet men själv sitter jag kvar hemma i mjukisbyxor. Den första tiden tog jag ändå på mig jobbkläder och sminkade mig, eftersom jag hade inställningen att söka jobb också är ett jobb. Men nu orkar jag inte längre.

Ålderism finns på arbetsmarknaden

Jag har glömt bort när jag duschade sist. Det är tur att jag inte har små barn att ta hand om, mina barn är stora och har flyttat hemifrån. Jag är glad att de slipper se sin mamma i det här tillståndet för jag skäms över mig själv, skäms för att jag inte duger, att inget företag vill ha mig.

Min självkänsla är nere i botten och framtidsutsikterna känns så mörka. Vad ska jag ta mig till?

relationerSara: Jag har tagit avstånd från min mamma

Det är tusentals som söker samma tjänst, och för att ens ha möjlighet att komma på intervju ska man göra diverse intelligenstester och personlighetstester.

Några jobb som jag sökt har jag också kunnat följa vilka som fått dem. Alltid har det varit yngre kvinnor. Det finns inte en chans att de har samma arbetslivserfarenhet som jag har med mina trettio år på arbetsmarknaden.

Innan jag blev arbetslös har jag hört andra prata om ålderism men avfärdat det som nonsens, men nu vet jag – ålderism finns.