Sasha: Min bror skulle alltid vara bäst – även som hundägare
Det fortsatte även när vi blev vuxna, och skillnaderna var även lätta att se hos våra hundar.
Min bror föddes på årets varmaste dag, jag kom till världen 18 månader senare under en snöstorm. Han kunde ha sitt födelsedagskalas i strålande solsken, samtidigt som han retade mig för att det alltid var vått och slaskigt när det var min tur. Det var min brors inställning generellt, att han hade dragit vinstlotten. Oavsett om det gällde betyg, klädstil eller nästan vad som helst.
Som vuxna bosatte jag och min bror oss i varsin del av landet, med sporadisk kontakt. Ödet ville sedan att vi blev föräldrar med bara ett par veckors mellanrum. Ett par år senare kom jag och min man överens om att skaffa hund, och öppnade vårt hem för Alba, en rufsig gatuhund från Kreta.
Än en gång skulle det visa sig att min brors och mitt liv följde parallella spår, för jag fick reda på att han också hade blivit med hund. Det var naturligtvis ingen blandras. Nej, min bror hade köpt en golden retriever med en lång och fin stamtavla, och vad jag förstod kunde Leo redan ett antal kommandon.
Oro inför att träffa min bror
Vår hund kunde absolut ingenting. Men hon gjorde sitt bästa och kom i regel i alla fall när vi ropade på henne. Bollar, pinnar och traditionella hundleksaker var hon totalt likgiltig inför. Samtidigt var hon helt galen i frisbees, och ett proffs när det gällde att fånga dem i luften.
Mina föräldrar tillbringade de sista veckorna av sommarlovet på en campingplats i sin husbil, och de bjöd in både min och min brors familj. Det föll sig så, att vi valde samma dag att dyka upp. Jag vaknade upp med en oro i kroppen som fick mig att stryka våra t-shirts, dammsuga bilen och ge Alba en extra omgång med borsten.
Det var plötsligt viktigt för mig att vi såg fina och prydliga ut. Det var en perfekt sommardag, och vi parkerade vår gamla kombi intill min brors välpolerade SUV. Vi följde ljudet av deras röster och hittade dem i skuggan under husbilens solsegel. Vår son gömde sig bakom mig medan vi hälsade på mina föräldrar, min bror och hans fru.
Det dröjde dock inte länge innan han och hans jämnårige kusin fann varandra, och drog iväg bort till lekplatsen med en muffins i var hand.
– Ni kan låta hundarna springa löst, sa min pappa. Vi har ställt oss så att de inte stör någon.
Något att retas för
Jag beundrade deras golden retriever, ett praktexemplar med blank, mjuk päls och en slank, vig kropp. I jämförelse såg Alba något sjavig ut med lite korta ben, ett hängande öra och en aning bred över ryggen – kanske för att vår son matade henne i smyg vid middagsbordet. Leo reste sig, men la sig snabbt ner vid min bror när han knäppte med fingrarna.
– Oh jösses, han är verkligen väldresserad, utbrast min mamma.
Min bror nickade stolt, kallade ut hunden på gräsmattan där de uppträdde med en lång rad tricks utförda efter tyska kommandon. Det var imponerande, och showen fick en välförtjänt applåd.
– Då är det er tur, retades han och nickade åt Albas håll. Det blev svårt, för hon kunde varken ge tass eller spela död. I brist på annat kastade min man en frisbee till henne, och hon satte av på sina korta ben och fångade den i luften.
– Det var hon faktiskt bra på, erkände min bror. Får vi prova?
Jag förväntade mig inte att det skulle vara en utmaning för Leo som hade briljerat i allt annat. Men den gyllene hunden ramlade runt, och blev förvirrad då den runda frisbeen landade i gräset ett par meter från honom. Hans fokus var någon annanstans.
Min bror försökte igen. Plötsligt gick det upp för mig vad som var fel, och jag skrattade så jag grät när jag förklarade för de andra att den välartade retrievern inte kunde fånga frisbeen för att han jagade skuggan i stället. Det snäste min bror bort men fick till slut ge mig rätt, för Leo fixade det när vi provade i skuggan.
På hemvägen var mina magmuskler ömma efter allt skratt. Vi hade alla fem haft en fin dag, och jag har äntligen något jag kan reta min bror med, nästa gång vi ses.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]