Maria: Min exman la beslag på vår hund – jag snodde tillbaka henne
Min exman och jag var lyckliga i ett par år. Vi träffades när vi var äldre och därför hade vi redan barn på varsitt håll.
Vi träffades på en dejtingsida på nätet och allt gick snabbt. Plötsligt hade vi skaffat hus ihop och också köpt en hund.
Jag har alltid haft hund, så det var ingen stor sak för mig, förutom det här med att äga hunden tillsammans med någon annan.
Eller, egentligen var hunden faktiskt min. Jag betalade 20 000 kronor för henne. Det var också jag som betalade försäkringen varje år och det är ju inte billigt, särskilt inte om man har en bulldog som min Selma eftersom de kan ha en del sjukdomar.
Selma var vår skatt. Både min exman och jag älskade henne som om hon vore en riktig dotter. Därför blev det ju väldigt komplicerat när han huxflux träffade en annan kvinna och sa att han ville skiljas från mig.
Han träffade en yngre
Kvinnan som han hittat var betydligt yngre och så klart var jag hjärtekrossad och bitter, men efter ett par veckor la sig den värsta chocken.
Min exman sa att han kunde köpa ut mig ur huset. Det passade mig och jag köpte en mysig liten lägenhet mitt i stan. Givetvis hade den hiss så att Selma inte skulle behöva gå i trappor, hon var sju år och hade en ganska dålig rygg.
Hennes flås var inte heller det bästa eftersom min exman gett henne alldeles för mycket av sin egen mat.
”Det är väl jag som tar Selma? Hon tycker ju om huset”, sa min exman när jag packat ihop mina saker och skulle lämna.
”Du skojar, Selma kommer med mig”, sa jag chockat.
Vi började gräla på ett sätt vi aldrig tidigare gjort. I timmar stod vi och skrek på varandra. Stackars Selma låg i soffan och såg helt förskräckt ut.
Jag orkade till slut inte bråka mer och åkte utan Selma till min nya lägenhet.
Den natten sov jag inte en blund. Vad skulle jag ta mig till?
Snodde tillbaka hunden
Jag var så ledsen, men framför allt förbannad. Det var min exman som lämnat mig, dessutom var ju hunden tekniskt min. Vad var hans problem? Han hade ju träffat en annan kvinna så han skulle ändå inte vara ensam som jag.
Desto mer jag funderade på min situation, ju argare blev jag. Nästa morgon hade jag bestämt mig: Jag skulle kidnappa min egen hund.
Det skedde på en fredag. Då visste jag att min man alltid satt som klistrad vid tv:n klockan åtta när På spåret visades.
Det var också då Selma brukade strosa runt i trädgården eftersom hon brukade vara rastlös när vi kollade på tv.
Så jag tog bilen dit och prick klockan åtta lockade jag till mig Selma och i skydd av mörkret öppnade jag grinden och körde hem med henne.
Väl hemma hade jag köpt ett stort saftigt ben till henne, och hon sa sig nöjd i sin nya hundkorg och började tugga medan jag sms:ade min man och sa att Selma från och med nu var min.
Jag måste erkänna att jag var rätt nöjd över min lilla kupp.
Män kommer och går, men min älskade Selma består.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]