Sara: Jag har tagit avstånd från min mamma

Efter reklamen: Se också: Eva-Lotta drabbades av förlossningsdepression - ville ta sitt liv

Mamma har alltid varit ett kontrollfreak och lagt sig i allt. Hon är manipulativ när hon försöker få sin vilja igenom.

Att hon trampar på andras känslor och önskemål bryr hon sig inte om. Jag har försökt få henne att förstå detta, men det var lönlöst. I stället förändrade jag mitt sätt att hantera situationen och det har sparat massor av energi.

Barnkalasen behövde vara de bästa

När jag och mina syskon var barn var det viktigt att våra kalas var populära och omtalade – för hennes skull.

Kalasen var ett sätt för henne att få bekräftelse. Hon bakade och fixade men det viktigaste var inte att vi blev glada och hade roligt.

Med åren började jag känna ett allt starkare motstånd mot födelsedagar. När min 30-årsdag närmade sig sa jag blankt nej. Jag ville inte ens ha en blomma.

Jag hade haft ett par riktigt tuffa år och kände bara för att få komma bort. Jag lånade en kompis stuga långt ute på landsbygden. Det blev mitt sätt att protestera. Jag hade rätt att bestämma över min egen dag.

relationerGunilla: Min son ville bli lärare men eleverna var för stökiga

Hennes reaktion blev därefter. Min plan var inte bara oacceptabel – utan också något som hon inte tänkte respektera. I flera månader ringde hon för att tjata och skälla.

Det är obegripligt hur hon kunde bete sig så där. Men det var omgivningens reaktioner som var det viktiga, inte jag.

När jag inte ändrade mig dök hon upp samma morgon som jag skulle åka iväg. Demonstrativt räckte hon fram en blombukett.

– Jag tänkte att du väl i alla fall ska ha den här, sa hon med kränkt uppsyn.

När jag sa att jag inte ville ha blommorna skällde hon ut mig om det var på det här viset behövde vi minsann inte fira jul heller!

relationerSofia: Vår idé är guld för äktenskapet

Det här beteendet fortsatte. Inför varje födelsedag ville jag bara bort.

Om några månader fyller jag 40. Jag har varit så stressad inför detta att jag till slut gick till en terapeut och fick prata igenom alltihop. Det kändes befriande att bli förstådd.

Det här är en process och jag har sagt till mamma att jag inte kommer att fira min födelsedag med henne igen om hon inte ändrar sig.

Hon har förstört min lust att fira. Men även om jag och min sambo är bortresta när jag fyller 40 så kommer jag senare att ha en fest för mina vänner.

Och mamma är inte en av dem. Det låter kanske hårt, men om man betänker hur hon betett sig genom åren tycker jag att min markering är fullt normal.