Gunilla: Min son ville bli lärare men eleverna var för stökiga
Min son är social och barnkär. Han har alltid varit en smart kille, hemma kallade vi honom alltid för ”Den lille professorn” för han tyckte om att förklara saker för oss.
När han som 20-åring berättade att han kommit in på lärarlinjen blev hans pappa och jag därför inte förvånade.
Det är ett yrke som han är som gjord för. Jag var bara orolig för en sak: Bråkiga elever.
Stökigt i klassrummet
Man har ju fått höra på nyheterna hur stökigt det är i klassrummen. Ja, till och med att elever hotar sina lärare har jag fått veta. Tänk om det skulle hända min fina Jonathan.
”Mamma, det där är bara media, det behöver inte vara sant för alla skolor”, sa Jonathan när jag dryftade min oro för honom.
”Är du säker, har du verkligen tänkt igenom det här?”, svarade jag och då klappade Jonathan mig på axeln och sa att det nog skulle ordna sig.
Men det gjorde det inte. Eller, till en början var det bra. Jonathan stormtrivdes på sin utbildning och med studentlivet. Men så skulle han ut på praktik på en skola och det blev inte alls som han hade tänkt sig.
”Hur trivs du på skolan?”, frågade jag honom en kväll när han var över och åt middag hos oss.
Jonathan vred sig i stolen och tvekade ett par sekunder.
”Jo, men, ska jag vara ärlig så går det sådär”, sa han till slut.
”Vad menar du?”, frågade hans pappa och jag spetsade öronen samtidigt som jag kände hur hjärtat började banka av oro.
”Det är lite stökigt”, sa Jonathan.
”Stökigt, vad menar du?”, sa jag.
”De kastar saker på mig”, sa han.
”Kastar saker?”, sa jag och kände hur hjärtat höll på att åka ur kroppen.
Jonathan berättade hur ett par killar i klassen kastade pennor, sudd och gem på honom så fort han vände ryggen till. Det hade blivit till en kul grej för dem, och när han vände sig om och sa åt dem, kunde de skrika mest hemska ord till honom.
”Men det här är ju inte klokt”, utbrast jag och tappade gaffeln. ”Det måste finnas något rektorn kan göra?”
Jonathan skakade på huvudet.
”Kanske, kanske inte, det är så många stökiga elever att de nog inte vet var de ska börja. Men oavsett så har jag kommit på att det här med att bli lärare nog inte är min grej”, sa Jonathan.
Nu planerar han att plugga till läkare i stället. Vilket slöseri med en så begåvad ung man, jag tror han hade kunnat göra stor nytta i skolan.
Tråkigt för eleverna, men jag är i alla fall glad att min son sätter sina gränser.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]