Teodora: Min svägerska missunnade oss allt – även barn
Min man Måns har inte haft det bästa förhållandet till sin storasyster Julia. Och det kändes som om det spillde över på mig.
Redan första gången vi träffades var det något avvaktande och distanserat i hennes blick, men jag trodde att det skulle lösa sig med tiden.
– Jag har ju ingen syster. Jag har precis som du en bror, så jag blev så glad när Måns berättade om dig, försökte jag.
– Samma här, sa hon, men utan entusiasm.
Svägerska ville vara i centrum
Jag hade hoppats att min svägerska skulle bli en nära vän, kanske till och med som en syster, men jag var kanske för naiv. På vägen hem frågade jag ut Måns om hans förhållande till systern.
– Vi är bara olika, sa han och ryckte på axlarna.
Ja, det var de sannerligen. Julia hade behov av att bli bekräftad. Hela tiden skulle hon berätta om sitt fina jobb, föräldrarna älskade att hylla henne och det gjorde henne stolt.
När jag blev färdig arbetsterapeut och öppnade klinik ihop med min väninna kunde jag se att hon blev avundsjuk när detta kom på tal.
Även om hon gratulerade mig och valde trevliga ord var hennes uppsyn och ton avmätt.
– Gud vad hon är jobbig, utbrast jag till Måns på väg hem efter en god middag hemma hos deras föräldrar tillsammans med henne.
– Blir du aldrig trött på hennes törst efter uppmärksamhet? Dina föräldrar bara uppmuntrar henne.
– Jag väljer att ignorera det, sa Måns.
– Men hon tar över all konversation. Det är inte sunt, sa jag.
– Jag tror hon är lite stressad över att jag träffade dig innan hon hittat rätt man. Hon vill gärna skaffa barn, jag tror det där med att jag gifte mig innan hon hann, fast jag är lillebror, var lite tufft.
– Så det är någon slags tävling mellan er!
Måns ryckte på axlarna och sa att det nog skulle lugna sig när hon träffade någon.
Han fick rätt. Hon träffade en kollega, de gifte sig och fick en flicka inom loppet av två år. Det var mina svärföräldrars första barnbarn, så självklart var de helt betagna i det lilla flickebarnet. Jag var också helt såld när jag fick hålla Smilla första gången.
– Nu får vi också komma igång, sa jag till Måns.
Fram till dess hade vi varit upptagna med att renovera huset, men nu kändes allt rätt. Jag kände en stark önskan om att bli mamma.
– Det är nog första gången jag slagit Måns på något område, sa Julia.
Jag blev väldigt överraskad. Det var första gången hon gett uttryck för konkurrensen dem emellan så tydligt.
– Ja, där vann du! Det var välförtjänt, lycka till med er fina dotter, sa Måns och gav henne en kram.
En varm atmosfär spred sig med ens i vardagsrummet. För första gången såg jag min svägerska slappna av helt. När jag kom hem ville jag prata om att skaffa barn med Måns.
Han ville helst vänta, men till slut kom vi fram till en kompromiss – ett år skulle vi vänta innan jag la bort p-pillren.
– Ja inte senare än så, sa jag, och påpekade att jag då fyllde 30.
Jag blev ärligt talat otålig när Julia blev gravid igen. På familjemiddagarna var Smilla och Julias växande mage i centrum, med all rätt. Jag tyckte också det var spännande att se Smillas utveckling och höra allt om graviditeten.
– Hon är så mycket lättare att umgås med nu när hon har blivit mamma, sa jag till Måns.
Måns skrattade och konstaterade att det var nya tongångar. Julia älskade att jag dyrkade hennes Smilla och lilla Tindra som kom bara ett år efter.
Jag såg fram emot att själv bli mamma när jag väl slutade med mina p-piller. Den lilla kunde ha mycket glädje av sina kusiner, tänkte jag.
Men inget hände. Jag tänkte först att det var stress, jag hade hur mycket som helst att göra på kliniken. Julia och Karin, min svärmor tröstade mig och sa att det kan ta tid, själv hade Karin väntat länge innan Julia kom, men sedan hade det gått fort att bli gravid med Måns efter det.
– Ni kanske skulle testa er, föreslog Julia.
Måns blev mörk i synen, han ville låta naturen ha sin gång.
– Det händer när det händer. Det kanske inte gör saker och ting lättare när ni tjatar hela tiden, fräste han.
Julia nickade och log. Jag försökte le urskuldande mot henne, hon kunde ju inte veta hur sårbara vi kände oss.
Men leendet blev till en grimas när jag insåg att Julia njöt av att vi kände oss stressade, medan hon levererat två underbara ungar. Det var ingen trevlig förnimmelse och jag skakade av mig den snabbt.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Det dröjde ytterligare två år innan jag blev gravid. Vi lät det gå några veckor innan vi förkunnade den stora nyheten på en familjemiddag. Julia lovade att ringa mig, men när det gått två veckor hörde jag av mig i stället.
– Nej jag är så ledsen, det är så mycket med barnen nu, kan vi vänta några veckor, undrade hon.
Hon blev precis lika distanserad som innan hon fick barn, och Måns trodde att det berodde på att hon behövde vänja sig vid tanken på att vi också skulle bli föräldrar.
Måns hade rätt. Under hela min graviditet höll hon sig undan och när min lille Ville föddes så gladde jag mig över att få besök från hela familjen på BB, men det var bara hon som dök upp.
– Smilla och Tindra ville inte komma, så de fick stanna hemma hos sin pappa, sa hon med ett leende.
Jag visste att det inte var sant. Smilla och Tindra hade väntat och längtat så efter att få se sin lille kusin.
Tyvärr har faster Julia aldrig visat intresse för Ville, och hon hade gillat mig och Måns mer om vi förblivit barnlösa. Nu är Ville tio år men lyckligtvis lyckades Julia inte hindra de tre kusinerna från att gilla varandra.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]