Anita: Jag var hjärtekrossad – tills jag träffade en man på biblioteket
För ett par år sedan blev jag grymt sviken av min man Bert. Vi hade varit gifta i 17 år och hade båda två precis gått i avtalspension.
Det fanns mycket vi engagerade oss i och vi njöt av möjligheterna och av att utveckla våra olika intressen.
Av en ren tillfällighet fick jag veta att Bert hade en relation sedan lång tid tillbaka med en yngre kvinna som också varit hans arbetskamrat.
Det kom naturligtvis som en chock och när jag ställde honom mot väggen valde han den andra kvinnan. Hur jag överlevde de första dagarna kan jag inte ens minnas i dag.
Otrohetsaffären blev början på något nytt
En av de aktiviteter jag satt i gång med efter att jag slutat arbeta var att spela revy, något som jag ofta drömt om men inte hittat tid till förrän nu. Det var precis så roligt som jag trott.
Vi övade hela våren men när min mans otrohetsaffär uppdagades så tappade jag fullständigt fotfästet och trodde inte att jag skulle orka fortsätta.
Vi var dock så nära premiären att det kändes helt fel och rent okamratligt att hoppa av. Även om jag var nedstämd var det samtidigt en lisa att kunna gå in i olika roller och glömma sig själv för en stund.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Premiären på pingstafton blev mycket väl mottagen av såväl press som allmänhet. Jag gladdes förstås, men när teatersminket tvättats av och jag var ensam med mig själv igen var det inte så roligt längre.
När vi spelat några veckor in i juni var jag en dag på biblioteket för att låna en bok. En man jag skymtat någon gång på stan men inte lagt märke till speciellt gick förbi hyllan där jag stod. Han stannade till och närmade sig lite försiktigt. Han ville tacka mig för en jättefin teaterupplevelse, sa han.
Det var särskilt den kuplett jag framfört som han fäst sig vid. Han hade kommit på sig själv med att ofta gå och gnola på refrängen därhemma.
Han såg riktigt rar ut och jag tackade glatt överraskad för hans beröm. Jag kände mig både glad och lite upprymd hela dagen efter det.
När vi sågs någon vecka senare nickade vi mot varandra som om vi vore bekanta. Efter ytterligare en tid började vi stanna till och byta några ord när vi möttes på biblioteket eller i hamnen som vi båda bodde nära.
Det fantastiska är att den mannen nu är min äkta make, och jag är lyckligare än jag kan minnas att jag någonsin varit tidigare i mitt liv! Det var tur att jag fortsatte med revyn trots att jag mådde så dåligt.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]