Lästips:NYTT! Korsord Relationsproblem Vänner för livet Vår familj Föräldraskap Att leva med missbruk

Susanne: Varken mitt yrke eller lön dög i min mammas ögon

10 nov, 2024
author Anonym läsarberättelse
Anonym läsarberättelse
Foto: TT/Shutterstock (bilden är arrangerad)
Susanne känner att hon inte duger i familjens ögon. De förstår henne inte och tycker att hon tjänar för lite pengar.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons
Se också: Se saker lyckliga par gör på helgerna – för att få relationen att hållaBrand logo
Se också: Se saker lyckliga par gör på helgerna – för att få relationen att hålla

Min mamma gjorde alltid skillnad på oss barn. Även i vuxen ålder har det följt med.

Jag vet att hon inte är medvetet elak, men ändå har det här förstört vår relation och gjort att jag inte vill ha så mycket kontakt.

Jag önskar att det vore annorlunda, men nu är det inte så.Jag har förväntats vara någon som jag inte är.

Det är hemskt att bli inpressad i en mall jag inte passar i. Nu orkar jag inte längre vilket får till följd att min mamma och jag ständigt blir osams.

Min bror har blivit fruktansvärt bortskämd och mamma har fortsatt med att skämma bort både hans fru och hans barn.

Jag har å andra sidan förväntats ta ansvar för både det ena och det andra. Det har vilat tungt på mina axlar.

Är svarta fåret

Jämställdhet existerar inte i min mammas värld. Många gånger skulle man kunna tro att vi lever på 1800-talet i stället för i vår moderna tid.

Mamma har inte hängt med, men det är så mycket mer än så som gör att det blir orättvist.

Eftersom jag lever själv räknas jag inte och mamma bestämmer allt som rör oss alla, tillsammans med min brors fru. Det skulle vara skrattretande om jag slapp stå mitt i det.

Jag är den som har pluggat mest, men blir ändå betraktad som det svarta fåret. Kanske beror detta på att jag inte har några barn.

Min åsikt räknas inte och jag förväntas vara en snäll ungmö som inte ifrågasätter någonting.

Nu stämmer detta dåligt med vem jag är. Från att ha varit väldigt blyg under min uppväxt har jag rest mig och blivit självständig och rak.

Annons

Jag drar mig inte för att säga vad jag tycker och tror att jag är respekterad för detta av många, men inte av min familj.

Jag tycker att det är konstigt.Min brors fru är mycket dominant. Det är hon som bestämmer det mesta, och mamma jamsar med. Frun kommer från en familj av småföretagare och mamma anser att de är så speciella.

Att min bror har varit med i en motorcykelklubb som kallar sig för ”outlaws” pratar hon däremot inte så mycket om. Inte heller pratar hon om att hans fru inte ens har gått på gymnasiet.

De festade mycket och åkte på mc-träffar förr och jag vet att det då var droger inblandade. Min bror har åkt dit för hembränning.

Själv har jag som sagt pluggat, och valt ämnen som ingen i familjen tycks förstå. Jag har satsat på kulturen.

Mina val i livet handlar om vem jag är och vad jag brinner för. Jag skulle aldrig kunna välja en sysselsättning helt och hållet utifrån pengar.

Det är väl detta som är så svårt att förstå för min omgivning och gör att de betraktar mig som konstig.Familjen tycker att jag tjänar alldeles för lite pengar.

Frågan är hur de kan veta hur jag har det, eftersom de inte frågar mig. De dömer mig utifrån att jag inte har ett sprillans nytt hem. Jag blandar gammalt och nytt.

Går min egen väg

Det gör jag för att jag tycker det är intressant. Ett ämne jag har studerat är design och jag är mycket intresserad av just heminredning. Men jag gör det på mitt eget sätt och jag älskar shabby chic.

Jag både målar om gamla möbler och målar mina egna tavlor. Det är en hobby. Jag älskar att omge mig med glada färger.

I familjens ögon duger aldrig detta. Kanske har de svårt för att jag går min egen väg. Det tänker jag fortsätta med oavsett vad de tycker.

Livet ska vara roligt och är alldeles för värdefullt för att inte ägna sig åt det jag vill. Jag har inget emot att tjäna mycket pengar och skulle gärna se att kultur värderas högre av vårt samhälle.

Annons

Kanske blir det så en dag. Blir jag oändligt rik kommer jag ändå att fortsätta leva livet som jag vill. Det är vad jag förtjänar.

Jag önskar verkligen att familjen kunde betrakta mig annorlunda, men jag vet också att jag aldrig kan få andra att göra som jag vill. Deras inskränkthet får stå för dem. Jag är lycklig som jag är.

Om fler vore ärliga nog mot sig själva för att våga följa sitt hjärta skulle användningen av läkemedel mot depression och utbrändhet minska. Det är jag övertygad om. Livet ska vara värt att leva!

Berätta din historia!

Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.

Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]

Annons