Lena: Äntligen uppfylldes min dröm om ett eget rum
Jag kunde i alla fall knappt vänta med att inreda det när det äntligen blev min tur.
Jag växte upp på 1950-talet i en tvårumslägenhet tillsammans med mina föräldrar. Det fanns ett vardagsrum, ett sovrum och ett kök som även fungerade som badrum. Toaletten var utanför, i trapphuset. Jag hade av uppenbara skäl inget eget rum.
När jag träffade min pojkvän, som senare blev min man, var det en påtaglig bostadsbrist i Sverige. Trots att vi hade stått i bostadskö i många år var det omöjligt att få en lägenhet om man inte var gift och hade barn eller väntade barn.
I början av vårt förhållande gjorde han lumpen och bodde på kasernen. Men när hans värnplikt var avklarad uppstod problemet: Var skulle han bo? Hans föräldrar hade inte mer plats än mina, och dessutom bodde min mans lillasyster fortfarande hemma.
Räddningen kom från mina föräldrar, som erbjöd oss att låna deras sovrum medan de själva flyttade in i vardagsrummet. Än i dag beundrar jag dem för att ha gett oss detta fantastiska erbjudande.
Fick ett rum i en stuga
Till slut fick vi en egen lägenhet, och efter 20 år i olika fina bostäder köpte vi ett hus på landet. Det var en timmes bilresa till staden där vi båda arbetade. Min man började renovera huset.
På tomten låg även en gammal stuga, och här uppfylldes äntligen min dröm om ett eget rum. På fritiden hade jag med åren börjat skriva undervisningsmaterial för vuxenutbildning, och mitt rum i stugan blev till ett mysigt arbetsrum, inrett med rosa kuddar och romantiska bilder på väggarna.
Det var inte hållbart i längden
På lördagar och söndagar steg jag upp vid fyra på morgonen och gick över till stugan, där jag tillbringade några härliga timmar med att skriva medan min man fortfarande sov.
Några år senare hade min man avslutat renoveringen av vårt eget hus och ville nu ge sig i kast med stugan. Tyvärr visade det sig att den inte var värd att bevara, och då var det slut på mina trevliga skrivmorgnar på helgerna.
Hittills hade min man och jag åkt till och från jobbet tillsammans. Men nu valde han att gå i pension tidigt och ville ägna sin tid åt att renovera sommarstugor för uthyrning. Det innebar att jag skulle vara ensam i bilen varje dag.
Vid den tiden var jag ofta tvungen att delta i kvällsmöten på mitt arbete, och ibland kom jag hem så sent att jag gick direkt till sängs och sov tills nästa morgon, då jag steg upp och åkte till jobbet igen. Det var inte hållbart i längden, så frågan var om vi skulle flytta eller om jag skulle byta jobb. Men min man älskade att bo på landet, och jag ville också behålla mitt jobb.
Fick ett övernattningsrum
Lösningen på problemet blev ganska alternativ. Jag upptäckte att det fanns ett ledigt utrymme på min arbetsplats som aldrig användes. Här kunde jag inreda ett litet privat rum för mig själv där jag kunde övernatta efter sena möten.
I företaget fanns ett pentry med kaffemaskin, kylskåp och vattenkokare, så jag köpte en äggkokare och en mikrovågsugn där jag kunde värma färdigrätter. Det fanns naturligtvis också toaletter, men ingen möjlighet till dusch. Det fanns dock ett avloppsgolv på toaletten, och med en handdusch som kunde kopplas till handfatets kran hade jag nu också möjlighet att ta en snabb dusch. Jag behövde bara se till att vara klar i god tid och torka av väggar och golv innan kollegorna anlände.
Min man var helt med på det, och under några år levde jag mitt eget fridfulla liv på vardagskvällarna. Jag lyssnade på radio eller skrev, och det passade mig perfekt. Hemma spelade min man kort med andra män och gick på fotbollsmatcher.
Jag valde vid en tidpunkt att ta ledigt på fredagar och åka hem på helgerna redan på torsdag kväll. Under veckan hade jag hunnit skriva det jag ville, så vi hade mer tid tillsammans på helgerna. Medan många jämnåriga runt omkring oss skilde sig, höll min man och jag ihop, så kanske var den här ordningen till och med fördelaktig för vårt äktenskap.
I dag är jag sedan länge pensionerad, och jag har mitt eget arbetsrum i vårt hus. Här finns ett skrivbord, en gungstol, en kopiator och hyllor med mappar och papper, och jag njuter av att vara i mitt eget ”grottrum”.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]