Sjukhushästen Snöboll ger glädje: ”Barnen kan glömma allt annat för en stund”

Efter reklamen: Se också: Se när hunden Moltas tränar stand up paddle

Vid ingången till Ronald McDonald hus i Uppsala står en liten grupp barn och vuxna och väntar.

Louise Chatteli har precis parkerat sin stora hästlastbil utanför huset och hon håller på att leda ut den 14 år gamla minishetlandsponnyn Snöboll på gatan.

Åkt hela vägen från Boden till Uppsala

I hästlastbilen står också den 13-åriga hästen Hannibal som har varit med ändå från början sen Louise startade Sjukhushästen.

Många familjer har rest lång väg och mamma Mariell Olsson har kommit hit ändå från Boden tillsammans med barnen Walter, som är sju år, lillebror Werner, storasyster Isabel och farfar Tomas Isaksson. Femåriga Werner har lungsvikt och ligger på IVA med influensa.

– Vi lämnade sparken i Gävle, tog oss över öppet vatten och gick med ryggsäckarna hit till Uppsala, skojar farfar Tomas Isaksson mitt i familjens allvarliga situation.

Snöboll har dagen till ära på sig en svart häxhatt och det är inte ovanligt att Louise klär ut Snöboll inför sjukhusträffarna för att sprida lite extra glädje.

Utanför huset står även Pauline Aume från Östersund som är här med sin fyraåriga dotter Bonnie. De kommer att vara här på sjukhuset i tre veckor till, när Bonnie ska strålas mot cancertumörer.

– Bonnie har tidigare ridit på Jämtli i Östersund och i dag vågade hon gå fram och ge lite godis och klappa Snöboll, berättar mamma Pauline Aume.

En annan familj som är här i dag är mamma Amina Abdurahmanova och dottern Liana som för första gångar har fått träffa en häst. Hennes lillebror Malik föddes i vecka 25 och de kom hit för sex veckor sen,

– Vi fick åka ambulans med blåljus från Örebro, men Malik blir starkare och starkare för varje dag, berättar mamma Amina Abdurahmanova.

Mötet med Snöboll är en frizon från sjukhuset

Louise har redan varit på besök med hästarna till Ronald McDonald hus flera gånger i år, och hon brukar vara här under alla stora högtider som påsk, midsommar, Halloween och till julen.

Femåriga Walter har träffat Snöboll tidigare och även 16-åriga Linnea. Linnea sitter i rullstol och hon har blivit tvungen att åka från Orsa till Akademiska sjukhuset i Uppsala många gånger sedan 2016.

– Förra året var Louise här fem gånger. Det är viktigt att barnen får chansen att komma nära hästarna och att det händer något annorlunda ibland så att de kan glömma allt annat för en stund, berättar verksamhetschefen Lotta Sterning och fortsätter:

– Det blir ett litet avbrott i familjernas vardag, och de har något gemensamt att prata om när de står utanför huset och väntar på hästarna.

relationerLilla My jobbar som vårdponny: ”Får betalt i morötter”

Ronald McDonald hus är en frizon från sjukhuset och hit kommer familjer från hela Sverige samt även Norge och Estland. En del familjer blir tvungna att bo här under en längre tid för att göra olika behandlingar.

Universitetssjukhuset ligger bredvid och 150 meter bort ligger också Skandionkliniken där man gör Sveriges enda protonstrålning, för att behandla cancer.

– Vi har familjer som har bott här från två månader till ett år, berättar Lotta Sterning.

Ronald McDonald startade 1973 i USA. Det var en pappa med ett svårt sjukt barn som tog kontakt med McDonalds och berättade att det inte fanns någonstans att bo för familjen när sonen var inlagd på sjukhus. En stiftelse startades för att samla in pengar till Ronald McDonalds barnfond.

I dag finns Ronald McDonald hus på ca 386 ställen i världen och på fem platser i Sverige. På Ronald McDonald i Uppsala finns det 31 rum med sex gemensamma kök och vardagsrum. Här finns också ett gym, spelrum samt cyklar att låna. Mat kommer två gånger i veckan, och familjernas hemregioner betalar för driften.

Lotta och personalen försöker göra det så hemtrevligt och ombonat som möjligt på Ronald McDonald hus, och de har fått möbler av hög kvalitet sponsrade samt tapeter från Svenskt Tenn.

samhälleKatrin sålde allt – bor i ett hus på 25 kvadrat: ”Frihet”

För att ge lite extra till familjerna söker stiftelsen pengar från olika företag.

– 2017 tillbringade jag och min familj 50 dagar på Ronald McDonald hus, och det är ett fantastiskt ställe, säger Lasse Elmgren som har stannat kvar lite längre med barnen bara för att Snöboll skulle komma i dag.

Såg ett behov av vårddjur

När en nära vän blev sjuk tillbringade Louise mycket tid på sjukhuset och efter att vännen dog besökte hon Ronald McDonald hus tillsammans med sin häst.

På eget initiativ startade hon 2019 den ideella organisationen Sjukhushästen och hans vänner där 100 faddrar, varav flera är sjuksköterskor, läkare och veterinärer är medlemmar.

Medlemmarna betalar 200 kr i månaden vilket finansierar resorna som Louise gör när hon och hästarna samt hunden Chip besöker svårt sjuka barn och ungdomar på olika sjukhus.

– Jag såg ett behov och ville att fler skulle få möjligheten att träffa oss, berättar Louise.

Det är sjukhusen som kontaktar Louise och ber henne att komma på besök. Ibland följer även någon volontärer med när hon gör besök på sjukhusen samt hos avancerad sjukvård i hemmet.

– Jag har själv familjemedlemmar som har gått bort i cancer och jag ville bidra med något för att förbättra livskvaliteten för familjerna. När ett barn blir svårt sjuk är det lätt att hamna utanför samhället, och hästarna sprider glädje och energi vilket kan påverka sängliggande barn både fysiskt och psykiskt, säger Louise och fortsätter:

– Det är jätteroligt att komma hit, och att få se barnens leenden är lika kul för mig, Nästa gång skulle jag kunna ta med mig mina dvärgpapegojor som är jätteroliga!

Louise träffar barn och ungdomar i olika faser av svåra sjukdomar. När barnen sitter i rullstol eller är lite piggare så tar Louise med någon av hennes hästar Hannibal, ponnyn Shadow eller minishettisen Snöboll som alla ingår i Sjukhushästen och hans vänner.

Är ett barn sängliggande så brukar Louise ta med sig border collien Chip eller kaninen Lillefot när hon ska göra besök. Chip kan också hjälpa till med att ge närhet, trygghet och att avdramatisera läkarbesöket när det känns svårt.

– Chip kan även bära kryckor, välja godis i handen och hålla en toalettrulle. Ibland gör vi också en liten freestyleuppvisning på sjukhusen med Chip där han snurrar runt, går på bakbenen och går mellan mina ben, berättar Louise.

samhälleKerstin är riddare i tornerspel: ”Mer än tävlingar för mig”

Louise bor själv i kuskens gamla bostad ovanför slottsstallet vid Sparreholms slott som är från 1600-talet. Där har hon sina sju hästar, hunden Chip, fyra kaniner och två papegojor.

– Några familjer har kommit på besök till slottet som ibland kan låna ut ett rum i slottsflygeln, berättar Louise

Louise Chatteli blev Årets Eldsjäl

Louise Chatteli är utbildad grävande journalist, och hon har tidigare bland annat arbetat med programmet Spårlöst. Hon har även jobbat med hästar i Hollywood och till vardags rider hon in hästar, sysslar med frihetsdressyr, trickträning samt miljö- och trygghetsträning.

– Jag tränar frihetsdressyr med alla mina hästar där vi använder oss mycket av rösten och vi rider utan sadel och träns. Ibland brukar jag rida utanför sjukhuset så att barn, ungdomar och vuxna kan se oss från sjukhusfönstren.

2020 fick Louise priset Årets Eldsjäl av Folkspel, inom kategorin Hälsa, och det firades med morotstårta.

Förra året fick Louise Chatteli också utmärkelsen Sörmlandsmedaljen av landshövdingen Beatrice Ask vid en ceremoni som hölls på slottsstallet i Sparreholm.

Louise fick priset för sina betydelsefulla insatser genom hennes ideella arbete i Sörmland där hon med hjälp av djur bidrar till att förbättra barns och vuxnas välbefinnande i svåra sjukdomsrelaterade situationer.

– Jag önskar att de positiva effekterna av djur inom vården ska uppmärksammas mer. Att det ska finnas fler djur i värden och att hundar ska få följa med i vården så att det blir ett naturligt inslag i vardagen, säger Louise och fortsätter:

– Jag hoppas även att det på alla sjukhus ska finnas kontaktuppgifter till personer som arbetar med hästar och hundar inom vården. Vi mår bra av djur och natur. Djurmedicin sprider mycket glädje till svårt sjuka barn och deras familjer! avslutar Louise Chatteli.