Lilla My jobbar som vårdponny: ”Får betalt i morötter”
Mohammad Naseri och de andra på LSS-boendet Fogdevägen i Tvååker kan knappt bärga sig när klockan närmar sig ett och de vet att dagens gäst och stora stjärna, den lilla minishetlandsponnyn Lilla My, strax kommer på besök till just dem.
– Det ska bli kul att träffa Lilla My igen, säger 24-årige Mohammad glädjestrålande och får medhåll av de andra fyra boende på Fogdevägen.
Förväntansfulla inför Lilla Mys besök
Nästan exakt på klockslaget rullar Lilla Mys matte Åsa Bergqvist upp med sitt hästsläp framför entrén på gruppboendet. En av kvinnorna kan inte vänta längre utan rusar ut för att möta den lilla ponnyn och hjälpa Åsa att få ut henne ur hästsläpet.
– Det här är roligt att se, berättar enhetschefen Åse Galko, som ansvarar för flera gruppboenden i Varbergs kommun och som den här dagen själv är på plats på Fogdevägen för att vara med vid Lilla Mys återbesök.
– Förra gången Lilla My var här för ett par år sedan var just den kvinnan i början lite rädd för ponnyn, fortsätter Åse. Men efter att ha gått rundor med Lilla My i trädgården och matat henne med morötter blev hon så van vid henne att hon fick hjälpa Åsa att få tillbaka henne in i hästsläpet.
Därför hälsar Åsa Bergqvist glatt när kvinnan, som inte vill vara med på bild, tillsammans med Mohammed Naseri kommer ut till parkeringen och frågar om hon vill hjälpa henne att backa ut ponnyn ur släpet.
– Får vi gå rundor med henne i trädgården, frågar Mohammed direkt och skiner upp i ett brett leende när Åsa svarar jakande.
– Det är klart att ni ska få gå rundor med henne. Ni får även ge henne morötter som hon älskar, säger hon sedan.
Vårdhästar ger positiva effekter
Det är som sagt andra gången Lilla My besöker gruppboendet Fogdevägen i Tvååker. Det finns en lite speciell anledning till att hon kommer just dit. Hennes huvudsakliga geografiska arbetsområde är egentligen i trakterna runt Borås.
Men att den sällskapliga lilla minishetlandsponnyn fick bli vårdponny beror till stor del på att hennes matte och enhetschefen Åse Galko känner varandra sedan tidigare.
– Jag hade tidigare samma jobb i Marks kommun och där var Åsa en av dem som jobbade som stödassistent på ett boende. Hon hade hästar hemma på sin gård och en dag förslog hon att hon skulle ta med sig sin lilla ponny för att de boende skulle få träffa henne.
Åsa Bergqvist
Ålder: 51 år.
Yrke: Stödassistent, undersköterska.
Familj: Sambon Ingemar, 55, och sonen Robin, 30. Hästarna Lilla My, 12, Hilma, 18, och Cherokee, 26.
Bor: I Fritsla i Marks kommun.
Åse tyckte det var en trevlig tanke. Det fanns goda erfarenheter från äldreomsorgen och LSS-boenden om vilken lugnande och glädjande effekt det hade med djurbesök på boendena.
– Jag tog med mig Lilla My till boendet där jag arbetade för att testa. Det blev succé direkt och både Åse och jag tyckte det var något vi skulle fortsätta med, berättar Åsa.
Fantastisk inverkan på alla Lilla My möter
För snart tio år sedan startades besöken av vårdponnyn Lilla My som ett projekt i Marks kommun. Åsa, som har sin huvudsakliga anställning som stödassistent på ett gruppboende, fick några gånger i månaden åka ut till olika boenden och låta henne sprida glädje bland brukarna.
– Man ser vilken fantastisk inverkan hon har på alla hon möter. Äldre dementa kan börja minnas saker från förr när de klappar henne och de som är utåtagerande blir lugna och känner sig trygga i hennes närhet, säger Åsa.
Och även Lilla My verkar ha stor behållning av besöken.
– Hon är nyfiken och glad av sig och så får hon äta så mycket morötter hon orkar, säger hennes matte med ett leende medan hon leder in ponnyn i gruppboendets inhägnade trädgård.
Lilla My fick ingå i köpet
Att just den lilla ponnyn med en mankhöjd av endast 82 centimeter kom till Åsa Bergqvist och fick bli vårdponny är också något av en slump.
– Det började med att jag skulle köpa min nuvarande ridhäst Cherokee. I samma stall fanns Lilla My och trots storleksskillnaden var de bästa kompisar. Jag hade inte hjärta att skilja Cherokee och Lilla My åt så hon fick ingå i köpet, berättar Åsa.
Busig som unghäst – brukade rymma
Att den stora ridhästen och minishetlandsponnyn verkligen var bästa kompisar bekräftades när de kom till Åsas gård i Fritsla som ligger i Marks kommun drygt två mil söder om Borås.
De var ofta tillsammans ute i hagarna eller inne i stallet och när Åsa tog ut Cherokee på en ridtur ville Lilla My följa med.
– Hon var ett år när hon kom till mig och hon var lite busig när hon var yngre. Det hände mer än en gång att hon kröp under stängslet och när jag var ute och red på Cherokee kunde jag plötsligt höra henne komma galopperande efter oss.
Men förutom att gå hemma på gården i Fritsla som sällskap åt Cherokee och en annan häst som Åsa är fodervärd åt har hon alltså uppdraget som vårdhäst.
– Jag bestämde direkt att hon inte bara ska bli en liten ponny som går och dräller i en hage. Jag tyckte att hennes sociala kvalitéer skulle komma andra till glädje och jag fick idén när jag såg ett tv-program om vårdhästar.
Hon har vant sig att åka hiss
Eftersom hon är så lugn händer det också att Lilla My gör besök inomhus på olika vårdboenden om det går bra för brukarna.
– Hon har till och med vant sig vid att åka hiss och hon kan vara i närheten av rullstolar och rollatorer utan att bli skrämd av dem, berättar hennes matte.
Blommor i manen hör till hennes image
Sommartid sker de flesta besöken dock utomhus och förutom morötter kan Lilla My då ta för sig av det saftiga gräset, som på Fogdevägen där Allas är med och gör ett reportage om vårdponnyn.
– När jag åker runt med Lilla My i min hemkommun gör jag det på lediga dagar och så kompenserar jag det med arbetsgivaren i efterhand. I andra kommuner löser man det genom att jag får tillfälliga uppdragsanställningar, berättar Åsa som förutom i Tvååker och Borås även varit på besök med Lilla My i Göteborg och Alingsås.
Dagen till ära när Lilla My kommer på sitt efterlängtade besök till gruppboendet Fogdevägen har hon smyckats med sommarblommor som är inflätade i hennes man och svans.
– Det hör till hennes image att hon ska vara fin när hon kommer på besök, säger hennes matte.
Vissa med tidigare erfarenhet av hästar
På LSS-boendet på Fogdevägen bor som vi tidigare nämnde fem brukare med olika funktionsnedsättningar. För att fler ska få glädje av Lilla Mys besök har Åse Galko bjudit in ytterligare två LSS-boenden som hon har ansvar för.
För en del av de sex brukare som kommer till Fogdevägen är det första gången de kommer i närkontakt med en ponny. Andra har till och med stor erfarenhet av hästar sedan tidigare.
– Jag har skött sådana här småttingar när jag jobbade som stallskötare på en gård så jag känner ganska bra till dem, säger Johan Pihl och klappar Lilla My på manken.
För en del av de boende på Fogdevägen är det inte bara en högtidsstund att få träffa Lilla My. De får också möjlighet att träffa gamla vänner från andra LSS-boenden. Som Cecilia Karlsson som blir glad när hon får se Malin Andersson från gruppboendet Kung Rane.
– Hej kompis, säger hon och ger sin väninna en kram innan de båda ägnar all sin uppmärksamhet åt Lilla My.
Alla blir dock inte lika förtjusta i ponnyn vid första ögonkastet som Cecilia och Malin. En kvinna i rullstol protesterar och ryggar tillbaka när ponnyn närmar sig henne och Åsa ser genast till att Lilla My håller sig på bekvämt avstånd från henne.
– Vi vill absolut inte skrämma någon, men det brukar gå bättre efter ett tag när de vant sig vid Lilla My, Som när vi var här förra gången. Då ville en av de boende först inte ens närma sig henne, men innan vårt besök var över satt han bredvid henne på gräsmattan.
Får turas om att rykta Lilla My
Vid besöket på Fogdevägen får de boende gå rundor med Lilla My i trädgården. De får turas om att hålla henne i ena grimskaftet medan Åsa Bergqvist för säkerhets skull håller i det andra grimskaftet.
– Kan vi inte gå en runda till, vädjar Mohammed Naseri.
De får också turas om att rykta henne och det syns lång väg att den lilla ponnyn njuter av uppmärksamheten och de goda morötterna.
– Får hon bara morötter är hon nöjd. Då kräver hon inte löneförhöjning, säger hennes matte med ett skratt.
Enhetschefen Åse Galko blir glad när hon ser hur projektet som hon introducerade med Åsa i Marks kommun lever vidare och har utvecklats.
– På de LSS-bonden som jag ansvarar för har vi börjat med olika aktiviteter där vi bjuder in utomstående. Vi har bland annat arrangerat en femkamp. Lilla Mys besök ingår i det arbetet och jag hoppas att användningen av vårddjur ska sprida sig, säger hon.
När Åsa med hjälp av kvinnan, som vi nämnde i början av reportaget, leder minishetlandsponnyn upp för rampen till hästsläpet är hon också nöjd med dagen.
– Det här ger så mycket. Man blir varm i hjärtat av att se vad Lilla My betyder för dem som får träffa henne, säger hon.