Kerstin är riddare i tornerspel: ”Mer än tävlingar för mig”

Efter reklamen: Se också: Kika in i Henrik Larssons hästgård "Henkeborg"

På en frustande vit häst sitter den svarta riddaren som egentligen heter Kerstin Kilpatrick Stråhlesköld. Det är sommar och tornerspel som vanligt. Hon har fler år än de flesta i sadeln och över 30 års erfarenhet som riddare, men tröttnar gör hon inte.

Hon håller gärna liv i traditionen, kanske för att det aldrig slutar vara både en utmaning och en väldigt rolig upplevelse.
– Att se ögonen på barnen i publiken som tittar på är alltid lika häftigt. Det är en show som nog inte liknar mycket annat, säger hon.

Egentligen är Kerstin utbildad svetsare och redan det gör henne ovanlig som kvinna, även om det blivit fler i yrket än när hon började. Hon gillar att gå sin egen väg.
– Jag är uppvuxen på en gård i Bengtsfors och hästintresset fanns där från början, bland annat genom min morfar som hade häst. Egen ponny fick jag när jag var 7-8 år.

Gick med i medeltidsförening – tävlade i tornerspel och vann SM

Allt eftersom åren gick lärde hon sig mer och i tonåren hade hon avancerat till att professionellt köra brudpar till bröllop med sin vagn och en större häst.

– Det var strax därefter som jag såg ett riddarspel för första gången. Jag blev helt såld direkt – bara visste att det var det där jag ville göra, berättar Kerstin.
Platsen var Norrköping 1990 och Kerstin var runt 22-23 år gammal. Upplevelsen tände en gnista och hon hade inga tvivel om att det skulle gå. Hon hade ägnat sig åt hästar, men också en mängd andra sporter som fotboll och det fysiska skulle inte bli ett problem.

– Men det var faktiskt mycket tuffare än jag trodde.

1992 gick hon med i en medeltidsförening och målet som ung tävlingsinriktad var att hon skulle bli bäst i sporten som är tornerspel på riktigt.

– Jag tränade jättemycket och sedan åkte jag till SM 1993 på Gripsholms Slott och vann alltihop, skrattar hon.
Nu skulle man kunna tro att hon kände sig färdig redan då, men Kerstin var fast för kulturen, gemenskapen och att visa upp sig. Det skulle bli ytterligare två SM med höga placeringar både individuellt och i lag.
– Men det är mycket mer än tävlingar för mig. Jag har alltid varit intresserad av det historiska, att hitta rötterna och att kliva in i en annan roll. Sedan finns det romantiska med riddartiden. Det har lockat mig också.

Kerstins karaktär kommer från filmen Ivanhoe där den svarta riddaren spelar en stor roll. Men varje tornerspel har oftast sin egen historia, några onda och några goda som ska möta varandra och det kan ofta vara kopplat till den plats där man håller spelen.

Tar roll som svarta riddaren från filmen Ivanhoe

En plats som Kerstin återvänt till är Gräfsnäs och där använder man en historia om en elak adelsdam som bodde där.

– Hon var så elak mot en av sina undersåtar att han kastade en förbannelse över slottet. Det skulle brinna tre gånger med hundra års mellanrum. Det har det faktiskt gjort, och sista gången brann det ner, berättar Kerstin.
Dessutom sägs det att det spökar i slottet där ett av rummen är kyligare än de andra.
– Men jag har känt mig välkommen. Jag återvänder alltid till Gräfsnäs.

hälsaYxkastaren Anki: "Är världens hemligaste världsmästare"

Till en början hade Kerstin en inriden travare som hon använde i spelen och det var också den hästen, Eno, som hon vann SM med. Sedan dess har det varit flera olika hästar. En del egna, andra lånade – framför allt lånade på senare år.
– Det har varit en hel del träning och förberedelser för det får inte hända något när uppvisningarna väl är igång. Vi måste bli bra på de olika grenarna och hästarna måste också förstå vad som händer, säger Kerstin.
Det är heller inte alla hästar som passar för jobbet som riddarhäst.
– Det märks snabbt vilka som älskar det. Hästen som jag har nu älskar det och blir helt uppspelt när han ska in och visa upp sig.

Tränar med hästarna – noga förberedelser

När det var som mest hektiskt för Kerstin var det tornerspel en gång i månaden och livet som riddare var verkligen en livsstil för henne och de andra i föreningen.

– Vi gjorde egna dräkter och vapen. Det var en rolig tid. Kerstin lärde känna många av de andra som reste runt på medeltidsmarknaderna – som hantverkare, gycklare, lajvare och musiker. Under en period var intresset för dessa upplevelser enormt och Kerstin tycker kanske att det går lite i vågor i dag, lite lugnare än när det var som mest hett med medeltida events.
– För mig personligen kan jag sakna just den mest intensiva perioden. Vi var ett sammansvetsat gäng på den tiden verkligen, berättar Kerstin.

Gruppen var blandad med tjejer och killar. De tränade ihop, byggde upp berättelsen och bjöd på shower runt om i Sverige.

– Att rida in till publikens jubel på en taggad häst är verkligen en kick. Även om jag en gång fick en rejäl blåtira när jag fick min hästs nacke rakt i ansiktet. Vad kan man göra – jag fick rida med blått öga hela den helgen, skrattar Kerstin.
Annars har det inte varit många skador, förutom några av väpnarnas tår och fötter som kommit i vägen.
– I själva tornerspelet har jag fått ett revben intryckt en gång när lansen var för hårt tejpad. Det gick bra, men det kan vara farliga saker när det ska vara autentiskt.

Startat förening och samlar in pengar till utsatta barn

Värst för Kerstin var det direkt efter SM, för då ville alla vinna över henne.
– Då startade jag min egen förening – Riddarna av Dalaborg.

Sedan dess har hon suttit upp som riddare på Drottningholms slott, i Helsingborg och andra ställen i Skåne, på Gripsholms slott, olika platser runt omkring Göteborg och till och med i Norge. 2003 var det ett mycket kort uppehåll när hon födde sin son i februari, men redan i maj var hon i sadeln igen för då var det dags för nya riddarspel.
– Det var inga problem.

samhälleHästarna som har förändrat vår historia

Hon gillar stämningen på plats.
– Vi är alla där för samma sak. Att lägga upp en bra historia. Det är som ett teaterspel där vi skriker åt varandra, slåss och kämpar för det goda. Speciellt på Gräfsnäs känner hon sig alltid lugn. Det är ett annat liv.
– Sedan vill vi i föreningen gärna vara med och göra gott på riktigt. Som när vi samlade ihop pengar till sexuellt utnyttjade barn. Det ligger mig varmt om hjärtat att göra något för just dessa barn. 100 000 kronor blev det till slut och pengarna gick bland annat till en liten flicka på tio år som vi fick kontakt med genom en läkare. Det kändes bra att hjälpa en enskild tjej på det sättet. Det blev någon mening i det, säger Kerstin.

Själv börjar hon känna sig allt mer avslappnad inför ett uppträdande. Hon är inte lika rädd för missar.

– Numera showar jag bara till det om jag missar. Jag är kanske inte riktigt lika tävlingsinriktad, men jag älskar energin från hästen fortfarande. Den vill jag inte vara utan, förklarar hon.

Kärleken har Kerstin också funnit, fast på nätet.

– Jag hittade en australiensare på Facebook 2018. I dag är vi gifta.
Annars jobbar hon som lärare i svetsning och har egna projekt inom smide.

– Vi har till och med haft kungen på besök där vi visade hur vi jobbar med svetsning och smide på skolan. Jag smidde ett trollkors åt honom – en skyddssymbol som ska smidas av en kvinna till en man eller tvärtom.

Kerstin har också jobbat med stunts genom instruktören Seoras Wallace från Skottland som i sin tur arbetet med stora produktioner som Mel Gibsons Braveheart och Gladiator.
– Jag har även provat på beridet pilbågsskytte och det gick ganska bra det också. Jag har alltid haft bra balans och lätt för att fokusera.

Hennes liv har annars tagit en del olika vändningar, med 2015 som ett rejält bottenår.
– Min tax dog i januari, min pappa i maj och sedan hästen också. Som tur var fanns snälla människor som hjälpte mig genom den här tiden. Jag hittade en ny häst som var helt underbar.

Hur ser det egentligen ut hemma hos en kungafamilj?

feelgoodBildextra: Titta in i slotten – så bor Europas kungligheter

Sedan 2016 är hennes riddarhäst Cameron – en vit äldre häst som hon lärt att stegra sig på bakbenen.
– Han är smart när det gäller och hjälper till.
Kerstin gillar när det händer saker och träning på olika sätt är en nödvändighet. Varje vecka är det gymträning som står högt upp på listan.
– Minst fem dagar tränar jag. Det är en livsstil. Jag gillar både gymmet och det äventyrliga. Men trots att hon numera ofta besöker Australien så har hon däremot inte fastnat för surfing.
– Det har inte lockat mig. Jag håller mig till riddarlivet och styrketräningen. ■