Katrin sålde allt – bor i ett hus på 25 kvadrat: ”Frihet”
Till slut tröttnade Katrin Gunnarsson på att ekorrhjulet gick allt snabbare och hoppade av.
I dag bor hon i ett så kallat tiny house och stortrivs med livet.
Utsikten över fälten i Ätrans dalgång några mil öster om Falkenberg är milsvid. Från trädäcket framför Katrin Gunnarssons miniatyrhus kan man se flera byar och räkna åtskilliga kyrkor.
– Jag tycker inte man kan bo bättre, säger Katrin själv när hon hälsar oss välkomna till sitt mysiga hem på hjul som står uppställd bakom några vänners ladugård i den lilla Sörby.
Katrin skalade ner sitt liv
Hennes hund Jazza kommer glatt springande över fälten med en boll i munnen och lite längre bort går hennes älskade häst Camryn och betar. Sånglärkorna drillar över fälten och från ladugården kommer det glada kvittrandet från svalorna.
– Det är bästa tiden nu. Till hösten när det börjar bli grått och kallt ger vi oss av söderut i Europa. Det har vi gjort förr. Jag och Jazza i husbilen och Carmryn i hästsläpet, säger Katrin och pekar bort mot hennes nästa projekt, en Ford Transit som hon håller på att bygga om.
Men nu är det sommarskönt och grönt och Allers är på besök hemma hos Katrin, 63, som bor i ett tiny house några kilometer från Vessigebro på den halländska landsbygden för att skriva om hennes livsförändring och minimalistiska boende.
Katrin är nämligen kvinnan som gick från att bo på en stor gård med eget ridhus och som först flyttade till en liten sommarstuga, sedan en husbil och nu till ett tiny-house, stort som en manskapsvagn på hjul.
– Jag har drivit eget företag och hållit på med hästar sedan jag var 25 år. När barnen flyttade hemifrån kände jag att jag ville ha mer frihet och då var det rätta tiden att hoppa av ekorrhjulet, berättar hon.
Katrin Gunnarsson
Ålder: 63 år.
Yrke: Mångsysslare.
Familj: Sonen Jonathan, 32, och dottern Isabelle, 23. Barnbarnen Lova, 2, och Leon, 4. Hunden Jazza och hästen Camryn.
Bor: I ett tiny house i den halländska byn Sörby.
Stort intresse för westernridning
Det är fem år sedan hon tog beslutet som många drömmer om att göra, men få vågar – att skala ner, sälja nästan allt och hoppa av ekorrhjulet med långa arbetsdagar, 6–7 timmar sömn och allt mindre fritid.
– Vill man ha frihet är det perfekt att ha ett tiny house. Eftersom mitt hem har hjul kan jag flytta det om jag får lust. Även om det inte är något som känns aktuellt just nu.
Tidigare drev hon en hästgård i Folkared i 27 år, med ridskola för barn. 1997 gav hon sig av på en resa till Amerika och fick uppleva den Nordamerikanska kulturen.
– Jag började arrangera resor över till indianerna och har under mina resor besökt över 50 olika indianstammar, berättar hon.
Det ledde också till att hon började intressera sig för westernridning.
Hästar var tidigt en viktig del av Katrins liv. Hon var inte mer än sju år när hon red barbacka på sin mosters häst med flätorna svängande i fartvinden.
När hon blev lite äldre fick hon sköta andras hästar och hjälpa till i stallen, men det skulle faktiskt dröja ända till hon var 28 år innan hon hade möjlighet att köpa sin första egna häst, ett engelskt fullblod.
– Det var först då som jag kunde utveckla min egen ridning.
Blev skuldfri efter försäljningen
Att driva en ridskola och en indianbutik på en 1800-talsgård med ständigt behov av underhåll var inte alltid en dans på rosor. Hon flyttade till en större gård i Ullared där hon byggde ett ridhus och verksamheten snurrade på.
Men till slut kände hon att det var dags att ta och bryta upp. Hennes dotter och son hade flyttat hemifrån och hon hade inget som band henne till Folkared längre.
Jag har alltid gillat djur och natur och har ett starkt miljöengagemang
Hon hade börjat fundera på att trappa ner när två saker hände som fick bägaren att rinna över.
– Dels blåste mitt nya ridhus sönder i stormen Sven, dels dog en nära vän som bara var 56 år knall och fall. Det fick mig att fundera.
Försäljningen av gården gjorde att Katrin blev skuldfri.
– Bara det gav en enorm frihetskänsla.
Den första tiden hyrde hon en sommarstuga i norra Skåne. Det var enkelt, men det var nära till naturen och Katrin stormtrivdes.
– Jag har alltid gillat djur och natur och jag har alltid haft ett starkt miljöengagemang, berättar Katrin som under en period på 80-talet arbetade på Geenpeace fartyg Sirius.
Men hon ville ha möjlighet att förflytta sig, komma närmare släkt och vänner i Halland och inte vara bofast på en plats. Därför bestämde hon sig för att skaffa en husbil.
– Jag köpte min älskade plåtis som jag hade i fyra år. Det var med den som jag gjorde mina resor ner i Europa under vintrarna.
Tiny house är snällt mot miljön
Ett år fick hon ett erbjudande om att resa till Italien med sin häst för att delta i ett träningsläger för en känd tränare i westernridning.
– Jag kopplade på hästsläpet på plåtisen och sedan åkte vi iväg. Det gick bra. Camryn tog resan med ro, men det tog tid att köra. Vi höll samma hastighet som lastbilarna och jag fick planera resan noga med övernattningar för både mig och min häst.
Det är en liknande resa med sin häst som Katrin vill göra i vinter.
– Då har jag henne inackorderad i ett stall därnere. Det innebär att jag kan köra iväg med husbilen några dagar och se mig omkring.
Redan under tiden med sin plåtis började Katrin intressera sig för ett tiny house. Hon hade läst om fenomenet och lockades av boendeformen.
– Det är det minimalistiska som attraherar mig. Där kommer åter miljöaspekten och viljan att lämna ett så litet miljöpåverkande avtryck efter sig som möjligt. Jag gick till och med en kurs i hur man bygger ett tiny house tillsammans med min son när han var i åttaårsåldern.
Det var just sonen Jonatan, som i dag är 32 år, som flera år senare hjälpte henne att skaffa sitt nuvarande tiny house – ett hus på hjul som är nästan nio meter långt och knappt tre meter brett.
– Han hade köpt det som ett urblåst skal och jag köpte det sedan i min tur av honom för två år sedan och började bygga om det. Jag har gjort det mesta själv, berättar hon.
Smarta lösningar i det lilla huset
Huset är 25 kvadratmeter och det är fyra meters takhöjd. Katrin har byggt ett sovloft i ena änden av byggnaden. I den andra har hon en toalett med dusch och ovanför den förvaringsutrymmen.
– Jag har allt jag behöver utom tvättmaskin. När jag ska tvätta får jag göra det hos mina vänner eller så får jag köra hem med tvätten till min gamla mamma.
Det första Katrin gjorde när hon började bygga om var att sätta in ett par nya fönster eftersom hon ville ha in mer ljus. Hon byggde sedan ett kök med en spis och en kyl som drivs med gasol.
– Det enda jag anlitat hantverkare för var att sätta in fönsterna. Allt annat har jag själv gjort och jag har lärt mig genom studera instruktionsfilmer på Youtube och genom att ha gjort fel och gjort om.
Hennes lilla tiny house är fullt av innovativa lösningar som är avsedda att göra livet på den minimala ytan så praktiskt som möjligt. För att komma upp på sovloftet tar hon fram en stege som hon klättar upp för.
– Jag älskar att sova på solvloftet. När det är varmt på sommaren öppnar jag fönstren så att det blir tvärdrag. Jag har funderat på att sätta upp skyddsräcken på sidorna av sängen, men tack och lov sover jag lugnt på nätterna så det har inte blivit av, säger hon med ett leende.
Jag kan inte se mig mätt på den milsvida utsikten och naturens och vädrets växlingar
Under sovloftet har hon en bäddsoffa där hennes barn och barnbarn eller vänner kan sova över när de hälsar på. Förutom duschen inne på toaletten har hon en utomhusdusch som hon gärna använder.
– Men när man kommer in i oktober är det lite ruggigt att duscha utomhus.
Katrins tiny house flyttades till sin nuvarande plats på baksidan av ett par vänners hästgård i maj 2023.
– Det kallas baksidan, men jag tycker det är framsidan med tanke på utsikten. Jag kan inte se mig mätt på den milsvida utsikten och naturens och vädrets växlingar.
Det säger sig själv att det inte finns mycket förvaringsutrymmen för kläder, böcker och minnessaker som de flesta människor samlar på sig under en livstid. Katrin har gallrat hårt och har bara det nödvändigaste och saker som hon verkligen använder.
– Jag har inga minnessaker, säger hon. Det enda jag har är 52 fotoalbum som jag förvarar hemma hos min mamma.
Låga elkostnader på vintern
Hon betalar en mindre hyra på tusen kronor i månaden för att få ha minihuset på platsen och för den el hon förbrukar.
– Just nu har jag en elkabel kopplad från gården, men egentligen är mitt hus förberett för att vara självförsörjande på el. Jag har solcellspaneler och batterier.
Fördelar med att bo i ett tiny house
- Du är inte ekonomiskt sårbar,
- Du känner nästan ingen stress för att pengarna inte ska räcka.
- Du får mer tid över för att göra andra saker.
- Det är mer glädje och mindre bekymmer.
- Det tar 30 minuter att storstäda hela bostaden.
Golvvärmen och det faktum att det lilla utrymmet snabbt blir uppvärmt har gjort att Katrins elkostnader har varit mycket låga trots att hon den senaste vintern stannade kvar hemma i Sverige.
– I vintras hade jag en genomsnittlig temperatur på 17 grader inomhus. Det är inte jättevarmt, men fullt tillräckligt och känns det kallt får man ta på sig en extra tröja eller svepa om sig en filt i soffan.
– Mina enda fasta utgifter är platshyran, elen, telefonabonnemanget på 349 kronor i månaden och för gasolen jag förbrukar, men det är inte så mycket. Låga fasta kostnader innebär också en stor frihet. Jag har inte behövt arbeta heltid de senaste fem åren.
Det senaste året medan hon varit kvar hemma i Sverige har hon dock arbetat extra som vikarie på ett HVB-hem för flickor. Dels för att hon ville ha något att göra under de långa och kalla vinternätterna, dels för att hon behövde pengar till sitt senaste projekt, bygget av inredningen i den nya husbilen.
– Det har verkligen varit roligt att få jobba med tjejerna, men den här vintern bär det söderut. Det är inte riktigt bestämt var, men ju kallare det blir desto längre söderut kör jag. Jag ska bland annat hälsa på min dotter Isabelle som bor i Schweiz.
Till nästa vår är det tänkt att Katrin, hennes häst och hennes hund kommer tillbaka till sina 25 kvadratmeter.
– Ja, det är inte stort, men trivsamt. Fast när vi ska ha våra släktträffar brukar vi ha dem hos min son som bor med sin familj i Varberg, säger hon med ett skratt.