De är sällbor – nya boendeformen sällskapsboende: ”Aldrig ensam”
Ann Wijkander, 73, och Kristin Öhman, 78, har slagit sig ner i sofforna i foajén och väntar på att eftermiddagens canasta ska börja. Kristin tillhör egentligen inte kortspelarna, men när hon såg Ann satte hon sig ner för en pratstund.
– Det finns alltid någon här att prata med. Man behöver aldrig känna sig ensam, säger hon.
Äldre och yngre bor tillsammans
Strax därefter kommer Esa Karimyar, 20, hem från jobbet som busschaufför och kollar i sin brevlåda om det kommit någon post till honom. Han hejar på sina grannar innan han tar hissen upp till sin lilla lägenhet.
– Det är jättebra att bo här. Jag lär känna svenskar i alla åldrar på ett naturligt sätt och det har betytt mycket för mig. De äldre som bor här har mycket erfarenhet att dela med sig av, säger Esa, som kom till Sverige från Afghanistan i samband med den stora flyktingvågen 2015.
Vi är på besök på Sällbo i Helsingborg – det i sitt slag enda boendet i Sverige där personer över 70 år, etablerade svenska ungdomar och en andel av dem som kommit till Sverige som ensamkommande flyktingbarnxbor tillsammans i ett hus och delar gemensamma utrymmen.
Här bor 58 personer i 51 lägenheter som är på mellan dryga 36 till 49 kvadratmeter. De flesta är ensamhushåll, men här finns även några gifta par och sambor – både yngre och äldre.
Varje lägenhet är full utrustad med eget litet kök, men här finns också gemensamma kök på varje våningsplan och olika sällskapsrum så som pysselrum och bibliotek. De gemensamma ytorna omfattar 580 kvadratmeter och i anslutning till foajén finns stora sällskapsytor med soffor, ett gym och ett restaurangkök.
– Jag och min man var bland de första som flyttade hit 2019 och vi stortrivs, berättar Ann-Kristin Andersson, 74, som fram till pensionen för drygt tio år sedan arbetade på Allers i tidningshuset på Landskronavägen i Helsingborg.
– Vi äldre blir så otroligt väl omhändertagna av de yngre här, säger hon. Om vi inte bott här hade vi inte lärt känna så många yngre och vi hade troligen inte träffat och umgåtts med några ensamkommande flyktingbarn.
Handplockades i ansökningsprocess
Sällbo ligger i ett gammalt vårdboende i stadsdelen Fredriksdal som förvaltas av det kommunala bostadsbolaget Helsingborgshem. Under den stora flyktingvågen 2015 användes det som landets största HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn.
– Fredriksdal var ett ganska homogent område före flyktingvågen 2015 med en stor andel äldre som bott här sedan området var nybyggt. När det kom en stor grupp asylsökande ungdomar uppstod det spänningar, berättar Dragana Curovic, 60, bosocial projektledare på Helsingborgshem.
För att förbättra integrationen i området föddes tanken på att utveckla fyravåningshuset till ett boende där hyresgäster i olika åldrar och med olika bakgrund bodde tillsammans.
Men det handlade inte bara om att fylla ett hus med en viss andel yngre respektive äldre. Man bestämde dessutom att det skulle finnas gemensamma områden på bottenvåningen och på de olika våningsplanen där hyresgästerna kunde träffas och socialisera på ett naturligt sätt.
För att ytterligare garantera att det verkligen skulle bli integration var hyresgästerna tvungna att skriva på ett hyreskontrakt där de lovade att umgås med de andra boende i fastigheten minst två timmar i veckan.
– Det är naturligtvis inte juridiskt hållbart om någon skulle vilja pröva det. Det ska snarare ses som en rekommendation, att vi verkligen vill att de som bor här ska umgås med varandra, säger Dragana Curovic.
Från början bestämde Helsingborgshem att 60 procent av hyresgästerna skulle vara personer som var över 70 år och att de övriga lägenheterna skulle delas mellan de som kommit till Sverige som ensamkommande flyktingbarn och etablerade unga vuxna med svensk eller annan bakgrund.
– De som tillhör de yngre grupperna ska vara mellan 18 och 25 år när de flyttar in, säger Dragana Curovic.
För att garantera att Sällbo verkligen skulle få rätt hyresgäster handplockades de som ansökte om att få bostad där. De intervjuades sedan av två personer för att man skulle se om de passade in.
– Vi har en viss omsättning på hyresgästerna, men den är inte stor. Om någon flyttar letar vi inte efter en ny hyresgäst med exakt samma intressen och egenskaper utan någon som kan tillföra något nytt, säger Dragana Curovic.
Sällbo erbjuder olika aktiviteter
I dag bor den äldre gruppen av hyresgästerna i 31 av lägenheterna. Tio lägenheter har ungdomar som kommit till Sverige som ensamkommande flyktingbarn som hyresgäster och i tio bor etablerade unga vuxna.
På lördag ska en grupp laga middag från sitt hemland och de har bjudit in oss
Att integrationen verkligen fungerar på Sällbo vittnar flera av de boende vi pratar med om vid vårt besök. Vi får höra exempel om ensamkommande flyktingbarn som fått övningsköra med sina äldre grannar och om läxhjälp i biblioteket.
– Nu på lördag ska en grupp av de yngre laga middag från sitt hemland och de har bjudit in oss. Det är roligt att se att många har anmält sitt intresse, säger Kristin Öhman.
Hon tillhör också Sällbos första hyresgäster och hon nappade direkt när hon fick en inbjudan av Helsingborgshem.
– Den här boendeformen är perfekt för mig. Jag brukar beskriva mig som en social ensamvarg och tycker det är skönt att få vara själv. Men jag uppskattar också en stunds samvaro med andra och då är det bara att gå ner till foajén eller biblioteket.
– Jag har en av mina unga grannar som hjälper mig med skrivaren till datorn, fortsätter Kristin. Hon kommer sedan till mig när hon behöver hjälp med något hon ska sy.
Tidigare bodde Kristin i centrala Helsingborg, men trots att det alltid var liv och rörelse runt henne kände hon sig mer ensam där.
– Jag känner mig tryggare här. Jag känner alla som bor i huset och det är mer än jag kan säga om mina tidigare grannar.
Det som enligt de boende bidrar till känslan av trygghet är att ingen besökare släpps in i fastigheten utan tillstånd. Sällbo har dessutom en egen boendevärd, Sonja Håkansson, som ser till att de dagliga rutinerna fungerar och hjälper till att organisera de gemensamma aktiviteterna.
– Sonja är den som har totalkoll här. Allt går genom henne. Det är hon som kallar till de obligatoriska mötena som hålls en gång i månaden då man tar upp det som gäller de gemensamma utrymmena, berättar Dragana Curovic.
Förutom gruppen som spelar canasta en gång i veckan finns här en schackklubb, olika matlagningsgrupper, trädgårdsgruppen som sköter utemiljön, spel- och pusselrum och ateljéer och en verkstad där man kan ägna sig åt allt från akvarellmålning och scrapbooking till silversmide som pensionerade sjökaptenen Per-Erik Jönsson, 81, gärna ägnar sig åt.
I ateljén håller Ann-Kristin Andersson kurser i scrapbooking varannan tisdag. Det brukar vara välbesökta träffar.
Blev kär i grannen
I korridoren vid pusselrummet träffar vi Hanna Holmqvist, 25, som precis har kommit hem från jobbet som grundskolelärare. Hon tillhör gruppen etablerade ungdomar som bor på Sällbo.
– Jag flyttade hit i december 2022 när jag hade en och en halv termin kvar på lärarutbildningen, berättar hon. Jag bodde tidigare hemma hos mina föräldrar, men när jag läste om Sällbo tyckte jag det lät intressant. Det roliga är att det är så blandade åldrar. Det hade det inte varit om jag flyttat till en studentkorridor.
Det är mysigt och känns lite familjärt
Trots att hon är klar med utbildningen har hon inga planer på att flytta. Dessutom är hon sambo i sin lilla lägenhet. När hon flyttade in på Sällbo lärde hon känna Norooz Ahmadi, 23, och de blev ett par. Efter att han bott på annan plats en tid och har nu återvänt och flyttat ihop med henne.
– Den dag vi vill ha barn måste vi flytta, men till dess stannar vi här. När jag kommer hem brukar det alltid sitta någon i pusselrummet som man kan prata en stund med. Det är mysigt och känns lite familjärt. Jag träffar människor här som jag antagligen inte träffat annars.
Eftersom hon jobbar heltid som lärare har hon inte tid att delta i de gemensamma aktiviteterna, men hon har tidigare varit med under en hel höst i husets egen revygrupp.
– Två timmars social samvaro i veckan är inte hugget i sten. En vecka kan det bli mindre medan det en annan vecka blir betydligt mer. Det viktiga är att man bor här för att man vill umgås med andra, säger Dragana Curovic.
Det finns inget tvång på att man ska delta i gemensamma aktiviteter eller de gemensamma måltiderna. Sällbo ska absolut inte blandas ihop med 70-talets kollektiv. Kravet på den sociala samvaron blir uppfylld om de boende pratar med sina grannar en stund varje dag.
Och de som bor i det speciella fyravåningshuset i Helsingborg vill själva att det stavas SällBo.
– Det står för sällskapsboende. Stavar man det bara Sällbo kan det få folk att tro att man bor här i små celler och det vill vi inte, säger Kristin Öhman.