Angelica: Jag behövde lägga två svek bakom mig
Jonas var snygg och jättecharmig. Vi träffades på en studentfest i Linköping och efter ett halvår flyttade han in hos mig.
Efter studierna fick vi jobb i staden och tre år senare hade vi ett vackert pingstbröllop. Den hösten fick han ett jobberbjudande i Stockholm som han inte ville tacka nej till, så vi flyttade dit.
Vi hittade en bostadsrätt i ett fint område. Priserna var rimligare på den tiden.
Men mycket förändrades efter flytten. Jonas återknöt kontakten med gamla studievänner. De spelade squash ett par gånger i veckan och efteråt gick de på krogen.
Ingen av dem hade barn ännu, så Jonas menade att de passade på medan de kunde.
Han hade varit otrogen
Vi hade bestämt oss för att vänta några år till innan vi bildade familj. Vi tänkte oss två eller tre barn, och ett hus i något trevligt område.
Men Jonas var egentligen inte redo för vare sig äktenskap eller familj. Efter ett år i Stockholm var något med honom annorlunda. Han var inte lika närvarande. Något mellan oss var förändrat.
Mina väninnor sa att det var normalt, långa förhållanden går igenom faser, det händer alla. Visst var det så, jag höll med, men stämde det i vårt fall?
Nej, det fanns en annan förklaring. Hon hette Elisabet och de var kollegor. Första gången jag träffade henne var på en julfest.
Under kvällen var det något med henne som jag reagerade på, men inte riktigt kunde sätta fingret på. Några månader senare nåddes jag av skvallret.
Han hade inte varit diskret och affären var något av en öppen hemlighet bland hans kollegor. Alla hade förmodligen vetat redan på julfesten.
Jag konfronterade Jonas, som erkände. Affären hade pågått i nästan ett halvår. Han visste inte vad han kände för henne och han visste inte vad han ville. Jag bad honom flytta ut och under den följande månaden bodde han hos en av sina studievänner.
Det var i alla fall vad han sa till mig. Jag var hjärtekrossad, chockad och förödmjukad.
Vi hade flyttat till Stockholm för att han ville dit. Jag hade lämnat ett bra jobb och goda vänner i Linköping. Och så hade vi knappt mer än hunnit bosätta oss i Stockholm, förrän han svek mig på det där sättet.
Efter en månad kom han hem och bad om förlåtelse. Han sa att affären varit ett misstag att han inte hade några känslor för henne. Jag kunde inte stå emot.
Jag hade tusen känslor inom mig, men försökte övervinna kontrollen över mitt liv genom att sopa allt under mattan. Vi gick inte ens i äktenskapsrådgivning.
– Vi vet ju redan att vi älskar varandra, sa Jonas. Det behöver jag inte prata med någon terapeut om.
Just då hade jag inte ork för något annat och ville tro att det var så enkelt. Jonas fortsatte att träffa sina vänner flera gånger i veckan. Det var som om vi bara skulle fortsätta, som om inget hade hänt.
Jag ville skiljas
Men jag var inte lycklig. Jag ljög för mig själv och visade upp en fungerande fasad, men inom mig hade jag stängt en dörr, som jag inte kunde öppna igen.
Vi levde flera år i ett äktenskap som egentligen bara var ett skal. Trots det började Jonas prata om barn.
Efter hans affär hade jag skjutit det framför mig och inte velat tänka på det. Jag hade trott att min barnlängtan skulle komma tillbaka med tiden, men när han tog upp det slog jag bakut vid tanken.
Att vi skulle skaffa barn ihop kändes som en omöjlighet för mig. Jag kunde inte förstå att han inte kände likadant.
Först senare förstod jag att det bara var jag som längtat efter något genuint. En snygg fasad fungerade för honom.
– Vi har ju sagt att vi vill ha två eller tre, sa han. Är det inte dags att skaffa den första nu?
Jag chockades över hur starkt jag reagerade, men samtidigt var det positivt, för nu blev allt så tydligt. Vi kunde inte fortsätta så där. Jag kunde inte fortsätta så där. Den helgen lade jag skilsmässoblanketten på köksbordet.
– Jag vill skiljas, sa jag.
Han blev häpen, sedan arg. Han anklagade mig för att ha lurat och utnyttjat honom. Att han kastat bort en massa år på att vara gift med mig.
Vi skildes och sålde bostadsrätten. Jag sökte mig bort från Stockholm. Jag ville starta om någon annanstans. Det gjorde jag också, och jag trivdes väldigt bra.
Att skiljas hade definitivt varit det rätta för mig. Men det tog ett par år att inse att jag trots allt inte gått vidare. Jag hade inte bearbetat Jonas svek och vågade inte ge mig in i någon ny relation. Jag hade varit singel i flera år när jag gick på min första dejt.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Han hette Mikael och var jättetrevlig, men jag kunde inte vara mig själv. Jag kände mig rädd och avstängd.
Jag behandlade honom som en kompis och han tolkade nog det som ointresse. Han bjöd inte ut mig igen. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag höll mig undan från allt vad dejting hette.
Mina väninnor och kollegor levde sina liv med pojkvänner och familjer. Om jag själv skulle kunna få ett sådant liv, behövde jag ta itu med Jonas svek.
Egocentrisk och opålitlig
Till slut bokade jag tid hos en psykolog. Det blev början på en resa som gick längre tillbaka, än jag varit beredd på. Min pappa lämnade oss när jag var 15 år.
Han hade träffat en annan kvinna och startade en ny familj med henne. Det var som om han nästan glömde bort mig och min lillasyster.
Han var inte intresserad av delad vårdnad. Han hade inte plats, inte tid, bara ursäkter. Snart såg vi honom bara på födelsedagar och till jul.
Med tiden blev även presenter och julklappar allt mer sporadiska. Det var först i terapin som jag erkände för mig själv att min pappa inte var en bra man och att han förmodligen aldrig älskat mig – och att Jonas liknade honom. Han var också egocentrisk och opålitlig.
Undermedvetet hade jag kanske trott, att om jag kunde få Jonas att älska mig, så skulle det ge mig den bekräftelse som jag saknat efter att min egen pappa valt bort mig.
I stället hade mönstret upprepat sig. Jonas hade svikit mig och förr eller senare skulle det ha hänt igen. Att lämna den destruktiva relationen, hade varit det första steget i rätt riktning.
Mitt liv hade färgats av två svek och att bearbeta dem i terapin gjorde det möjligt att lägga dem bakom mig, så att jag kunde gå vidare.
Året därpå träffade jag Torbjörn. Han hade en 8-årig son från ett tidigare förhållande och tillsammans fick vi två döttrar. Torbjörn och jag har ett underbart förhållande och vår familj betyder allt för mig.
Jag är äntligen trygg i mig själv, och jag är väldigt lycklig.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]