Linda: Min mamma ville inte fira mors dag med mig
Min mamma tackade nej till att fira mors dag tillsammans med mig och valde att i stället fira den med min brors fru Charlotte.
Jag blev jätteledsen. Min plan var att överraska min mamma med konsert och fika på ett slott.
Det hette morsdagsfika med konsert och säkert var det fullt av mammor och döttrar som ville fira dagen tillsammans.
Själv fick jag inte chansen. Mamma föredrog att i stället åka till slottet med sin svärdotter. Sin egen son nämnde hon inte med ett enda ord.
Det är uppenbart att min mamma och Charlotte har en mycket nära relation och det är ju trevligt för dem. Men att stänga ute alla andra är elakt.
Det säger ganska mycket om relationerna inom familjen över huvud taget, tycker jag. Man kan aldrig tvinga någon att tycka om någon annan, eller få någon att göra något mot sin vilja.
Det är inte rätt. Men jag kan lova att det sved i mig att få det så bekräftat. Jag blev så bedrövad och tappade gnistan totalt hela den helgen.
Det visade sig att dramatiken inte var över när måndagen kom.
– Nu får du sluta att vara så avundsjuk, sa mamma.
Ville fira med min brors fru
På något sätt fick hon det till att jag var missunnsam. Hon tyckte att jag borde veta bättre än att bete mig så. Det påtalade hon i ett antal sms.
Jag är ingen person som brukar missunna andra något. Att vara avundsjuk ligger inte i min natur. Jag tror på att lyckan kan vara till för alla.
Ändå påstår sig min mamma känna mig väl. Jag håller inte alls med om den saken. Jag anser inte att hon känner mig särskilt väl alls.
De som känner mig brukar tala om mig som en generös och varm person som vill andra väl.Jag har flera bekanta vars mammor inte längre finns kvar i livet.
Jag vet att det är viktigt att ta till vara alla tillfällen för att skapa glada minnen tillsammans. Det är något trevligt att kunna se tillbaka på den dagen mamma inte längre finns här.
Så tänkte jag. Ja, jag blev jätteledsen när mamma föredrog att fira med min brors fru. Det säger en hel del om min och mammas relation.
Det är mycket konstigt att få det kastat tillbaka på mig precis som om det vore onaturligt att bli ledsen för en sådan sak. I mina ögon var min reaktion helt normal.
Min reaktion är också att dra mig undan. Det har hänt kons- tiga saker så väldigt många gånger att jag känner att jag inte längre orkar ha det så här.
Min kraft behövs till att leva lycklig. Alltså behöver jag förändra situationen på något sätt.
Annars blir jag deprimerad. Kärlek är en märklig sak. Den kan inte tvingas på någon. Under hela min barndom kände jag mig utanför och övergiven.
Pappa jobbade mycket och mamma hade aldrig tid för mig. Det kan jag i och för sig förstå, för hon hade fullt upp med att hantera allt praktiskt i vardagen.
Hon arbetade dessutom heltid. Men jag kände aldrig att det fanns någon där för mig. Tryggheten saknades.
I dag är min mamma pensionär, men ingenting har ändrats. Hon ser mig fortfarande inte och verkar inte bry sig särskilt mycket om mig.
Nu har jag gett upp. Det tog lång tid för mig att inse att hon förmodligen aldrig kommer att ändra sig.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]